Studiens syfte är att undersöka hur missbruksbehandling i Örebro län anpassas efter klientens behov vid samsjuklighet samt vilka svårigheter och utmaningar som kommer till uttryck vid behandling av personer med samsjuklighet samt hur kan dessa förklaras. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ ansats valts där semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex respondenter som är yrkesverksamma inom socialtjänsten eller behandlingar där de stöter på substansmissbrukare som lever med samsjuklighet. I studien har samverkan visat sig vara den vanligaste formen för att tillgodose den hjälp som den enskilde behöver. Det framkommer dock att det finns svårigheter i samverkan som kan bidra till försämrade insatser till den enskilde. Svårigheterna uppkommer på grund av ansvarfördelningen mellan huvudmännen, olika ekonomiska intressen, bristande förståelse för varandras verksamhetsområde och olika perspektiv på hur problematiken skall behandlas. Inom behandling av samsjuka personer används den integrerade behandlingen sparsamt trots att den formen har visat sig bidrar till en ökad chans för en välfungerande samverkan. Studien tydliggör att personer med samsjuklighet ofta har mindre lyckade behandlingsresultat än personer som lever med endast ett missbruk. En individanpassad behandling och att klienten är motiverad har visat sig ge större chans till positiva behandlingsresultat.