Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans roll vid samtal om allvarlig hypoglykemi med patienter som har typ 1 diabetes. Studien har en kvalitativ ansats med deskriptiv design och bygger på inspelade, transkriberade intervjuer som analyserats via innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades nio sjuksköterskor. Vid analys framkom tre kategorier: fråga och ge plats, ta del av konsekvenserna samt förstå orsaken och föreslå handlingsstrategier. Sjuksköterskorna beskriver att det krävs flera års erfarenhet inom diabetesvården innan de har förmågan att ställa ”rätt frågor” och kartlägga allvarlig hypoglykemi om detta inte explicit uttrycks av patienten. Allvarlig hypoglykemi kan ge konsekvenser för patienten som kan vara av kroppslig, emotionell eller social karaktär. Patienter som ibland drabbas med besvärande konsekvenser hör av sig till sjuksköterskan och vill prata om detta. Sjuksköterskan ger då patienten plats att älta/bearbeta det som hänt. Sjuksköterskan hjälper också patienterna att försöka skapa en bild av orsaken till allvarlig hypoglykemi. För att minimera återfall diskuteras nya handlingsstrategier som patienten provar. Dessa följs upp genom täta kontakter. Resultatet visar att sjuksköterskan tydligt måste efterfråga förekomst av allvarlig hypoglykemi eftersom patienten inte alltid berättar om det spontant. Konsekvenserna för patienten i dagligt liv är en känslig del i konsultationen varför sjuksköterskans förhållningssätt kring problemen har betydelse. Slutsatsen är att allvarlig hypoglykemi förekommer hos flertalet personer med typ 1 diabetes och genom systematisk registrering av tillbuden kan dess konsekvenser belysas mer, bättre bemötas och diskuteras med patienten.