To Örebro University

Den straffprocessuella principen ne bis in idem är en viktig rättsstatlig princip som finns förankrad i såväl svensk rätt som internationell rätt. Principen kommer bl.a. till uttryck i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i EU:s rättighetsstadga. Även i 30 kap. 9 § RB återfinns principen som förbjuder dubbla lagföringar och straff.

Återkallelse av körkort och ansvar för trafikbrott prövas idag i två olika förfaranden. Körkortsåterkallelse handläggs av transportstyrelsen eller förvaltningsdomstol medan ansvar för trafikbrott handläggs av polismyndigheten, åklagare eller allmän domstol. Uppsatsens utgångspunkt ligger i frågan huruvida den svenska ordningen, med dubbla förfaranden, är förenlig med förbudet mot dubbel lagföring i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och EU:s rättighetsstadga.   

Rättsläget i Sverige utgår idag från att körkortsåterkallelse kan åtföljas av ett annat straff för samma gärning i ett annat förfarande, utan att det strider mot principen ne bis in idem. Det senaste årets rättsutveckling har emellertid inneburit att den gällande ordningen ifrågasatts i förhållande till förbudet mot dubbel lagföring. Under sommaren 2013 beslutade högsta domstolen i NJA 2013 s. 502 att den som ålagts skattetillägg numera inte också kan dömas för skattebrott. Domstolen uttalade i målet att rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger ska gälla såväl slutligt avgjorda mål som pågående mål. Varken Europakonventionen eller EU:s rättighetsstadga innehåller någon uttrycklig bestämmelse om hinder för åtal vid pågående förfaranden, lis pendens. Trots detta ansåg högsta domstolen att Europakonventionen, som gäller som svensk lag, ska tillämpas i enlighet med principen lis pendens. Denna tillämpning ansågs dock inte möjlig beträffande EU:s rättighetsstadga.

Mot bakgrund av högsta domstolens uttalanden i NJA 2013 s. 502 samt Europadomstolens och EU-domstolens praxis på området menar jag att den svenska ordningen, där körkortsåterkallelse och ansvar för trafikbrott prövas i två olika förfaranden, strider mot förbudet mot dubbel lagföring i Europakonventionen. Jag menar att rekvisiten i artikel 4 i tilläggsprotokoll sju kan anses uppfyllda; körkortsåterkallelse är att bedöma som straffrättslig påföljd enligt konventionen och gärningsidentitet föreligger mellan återkallelse av körkort och ansvar för trafikbrott. Enlig min mening inleds återkallelseförfarandet i samband med att körkortet omhändertas. Det faktum att omhändertagandet inleder återkallelseförfarandet innebär, i de fall åtal för trafikbrottet väcks efter att körkortet omhändertagits, att återkallelseförfarandet redan pågår när åtal för trafikbrottet väcks. Innebörden härav är att hinder, lis pendens, föreligger mot åtal för trafikbrottet.