To Örebro University

Den straffrättsliga regleringen av mutbrott inskränker den fria rätten att påverka och låta sig påverkas. Nuvarande mutbrottslagstiftnings vaga utformning medför dock att gränsen mellan otillbörlig respektive tillåten relationsfrämjande påverkan förblivit oklar. Med hjälp av juridisk metod och näringslivets kompletterande källor avser uppsatsen att beskriva, exemplifiera och analysera mutbrottregleringen. Syftena är att klargöra vilka gärningar som kan klassificeras som mutbrott, undersöka hur regleringen förhåller sig till några av de krav som finns vid kriminalisering samt belysa vissa av Sveriges internationella åtaganden på området.

Mutbrott kan exempelvis begås genom att en arbetstagare tar emot en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen. För att ta reda på när en förmån är otillbörlig och när den mottas för utövningen av anställningen kan vägledning sökas i lag, förarbeten, praxis, doktrin och i näringslivets självregleringar. Olyckligt nog kan inte den sökande, inte ens när alla dessakällor tillämpas, vara säker på att erhålla ett klart och tydligt besked om vad som gäller.

Mutbrottregleringens utformning medför att lagstiftningen inte till fullo lyckas uppfylla legalitetsprincipens krav, vilket ger upphov till att rättssäkerheten äventyras. Det leder även till att det inte med säkerhet går att avgöra om lagstiftningen kan anses proportionerlig eller inte utifrån dess bakomliggande syften. Mot bakgrund av att mutbrottslighet har en rad negativa konsekvenser för samhället är det angeläget att brottsligheten förebyggs och bekämpas, vilket också är en skyldighet enligt några av Sveriges internationella åtaganden på området. För att mutbrott ska kunna förebyggas och bekämpas torde något av det viktigaste vara att de som omfattas av reglerna kan erhålla kännedom om dess räckvidd. Det är därför eftersträvansvärt att lagstiftningens innehåll, på ett eller annat sätt, utkristalliseras.