Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sångpedagoger som undervisar på gymnasieskolans estetiska program uppfattar fenomenet personligt uttryck och hur de bedömer det. Med kvalitativa intervjuer som metod har tre verksamma sångpedagoger på det estetiska programmet i musikämnet intervjuats. I analysen av resultatet har jag utgått från två ansatser; fenomenografisk ansats samt innehållsanalys.
De huvudsakliga beskrivningar som framgår i denna undersökning gällande personligt uttryck är att det uppfattas som både mångtydigt och svårtydigt begrepp. Informanterna beskriver fenomenet personligt uttryck som något kännbart utifrån kroppsliga och visuella upplevelser. Textanalys poängteras som en viktig faktor för det personliga uttrycket. I uppfattningarna kring arbetet med bedömning av personligt uttryck beskriver majoriteten att de arbetar mest formativt med bedömning av elevers personliga uttryck. Resultatet visar att informanterna använder sig utav både kollegor och elever i arbetet med bedömning av personligt uttryck. Undersökningen visar även att en osynlig kollegial bedömningskultur förekommer i arbetet med bedömning av personligt uttryck.