Detta arbete behandlar frågan när ett konkursbo kan komma att bli ansvarigt för att förebygga eller avhjälpa miljöskador enligt miljöbalkens regler. Uppsatsen behandlar också huruvida det finns en möjlighet för konkursboet att, genom det konkursrättsliga institutet abandonering, avstå från miljöstörande egendom och på så sätt undkomma ett sådant ansvar. Arbetet reflekterar därutöver kring vilka problem som finns med det rådande rättsläget.
Slutsatserna vad gäller konkursboets ansvar att förebygga eller avhjälpa miljöskada är att det aktualiseras i två typfall. Dels då konkursförvaltaren väljer att driva vidare konkursgäldenärens verksamhet, dels då konkursboet förvarar miljöfarligt avfall. Vid fortsatt drift av konkursgäldenärens verksamhet kan konkursboet föreläggas att vidta åtgärder som syftar till att förhindra en framtida miljöskada. Konkursboet kan i dessa fall även åläggas att avhjälpa miljöskador som uppkommit efter konkursutbrottet, samt skador som uppkommit innan konkursutbrottet om konkursboet genom sin verksamhet har bidragit till skadan. Det finns också vissa indikationer på att det möjligtvis finns utrymme att ålägga konkursboet ett avhjälpandeansvar för skada som uppkommit innan konkursutbrottet även om konkursboet inte har bidragit till skadan. I de fall då konkursboet endast förvarar miljöfarligt avfall ansvarar konkursboet för åtgärder som syftar till att förhindra framtida miljöskador samt för att avhjälpa de skador som förvaringen har lett till.
När det gäller abandoneringsfrågan är slutsatsen att konkursförvaltaren torde ha en generell rätt att avstå från viss egendom som annars skulle ingå i konkursen. Det måste dock vara konkursrättsligt motiverat att abandonera egendomen på så vis att abandoneringen ska utgöra en ändamålsenlig förvaltningsåtgärd. Det är endast i de fall då konkursboet förvarar miljöfarligt avfall och denna förvaring ännu inte har lett till någon miljöskada som det är teoretiskt möjligt att en abandonering kan påverka det miljörättsliga ansvaret. Det är dock enbart i ett fåtal sådana fall som det kan anses konkursrättsligt motiverat att abandonera egendomen. Abandonering innebär således inte, förutom i mycket specifika fall, att konkursboet undkommer det miljörättsliga ansvaret. Vidare anförs i arbetet att rättsläget är otillfredsställande på så vis att miljöansvaret kan sägas få en förmånsrätt i konkursen utan att ha en lagstadgad rätt till det. Därtill hämmar osäkerheterna kring miljöansvaret konkursförvaltarens möjlighet att driva vidare konkursgäldenärens verksamhet. Det är dessutom inte förenligt med konkursinstitutet som avvecklingsförfarande att ålägga ett konkursbo miljörättsligt ansvar då konkursen i vissa fall tvingas hållas öppen enbart för att hantera miljöskadan. För att komma till rätta med problemen vore det önskvärt att konkursboets miljörättsliga ansvar ses över och regleras särskilt då de allmänna reglerna inom de båda rättsområdena inte fungerar helt tillfredställande tillsammans.