Tiotusentals barn i Sverige är begränsade i sitt val av framtida partner och varje år möter myndigheterna barn som utsatts för tvångs- eller barnäktenskap. Barn som ingår äktenskap riskerar att drabbas av allvarliga negativa konsekvenser och kränkningar av barnets rättigheter enligt Barnkonventionen. Som part till Barnkonventionen är Sverige skyldig att skydda alla barn som befinner sig inom staten mot tvångs- och barnäktenskap. I uppsatsen undersöks huruvida reglerna i ÄktB, IÄL och BrB erbjuder ett fullgott skydd mot tvångs- och barnäkten-skap ur ett barnrättsligt perspektiv. Utgångspunkten i den svenska rättsordningen är att äkten-skap ska präglas av båda parters ömsesidiga samtycke och att barnäktenskap bör motverkas. Trots det, finns det luckor i gällande rätt som möjliggör att reglerna till skydd mot tvångs- och barnäktenskap kan kringgås. Barnäktenskap är inte kriminaliserat och barn kan erhålla dis-pens för att ingå äktenskap. Den straffrättsliga regleringen av tvångsäktenskap kan anses otill-räcklig med hänsyn till den kränkning det innebär att tvingas gifta sig mot sin vilja. Norge kan på många sätt ses som ett föregångsland, då både tvångs- och barnäktenskap är uttryckligen kriminaliserat i straffeloven. Den svenska lagstiftningen kan dock komma att ändras, då ett betänkande presenterades i maj 2012 med förslag om att avskaffa dispensmöjligheten för un-deråriga och uttryckligen kriminalisera både tvångs- och barnäktenskap. Det straffbara områ-det vad gäller tvångsäktenskap föreslås utvidgas jämfört med gällande rätt. Om lagförslagen genomförs ökar barns rätt till skydd mot tvångs- och barnäktenskap. För att på ett tillfreds-ställande sätt leva upp till åtagandena enligt Barnkonventionen, är det dock nödvändigt att genomföra ytterliga lagstiftningsåtgärder utöver de som föreslås i betänkandet. Ett fullgott skydd mot tvångs- och barnäktenskap kräver att det införs en möjlighet att ogiltigförklara äkt-enskap vid brister i det materiella samtycket, i likhet med vad som gäller i Norge. Förutsätt-ningarna för att erkänna utländska tvångs- och barnäktenskap bör inskränkas och det är nöd-vändigt att låta det utvidgade straffbara området omfatta även äktenskap som ingåtts i ett barns frånvaro. Lagstiftningsåtgärderna till skydd mot barnäktenskap måste ge uttryck för Barnkonventionens syn på barn som rättssubjekt. Av den anledningen bör lagstiftaren mar-kera att barnäktenskap utgör en kränkning av barns individuella rättigheter.