Där det finns pengar att tjäna finns alltid en risk för snålskjutsproblematik där aktörer försöker utnyttja patent utan patenthavares samtycke för egen vinning, detta kallas patentintrång. I sin allvarligaste form kan patentintrång leda till fängelse och i vanligaste fall till höga skadestånd för intrångsgöraren. För att komma dit måste dock en domstol konstatera att det föreligger intrång vilket är ämnet för denna uppsats.
För att konstatera om intrång föreligger sker genom en tvådelad bedömning. För det första måste konstateras att intrångsgöraren vidtaget en otillåten handling enligt 1 kap. 3 § st.1 och 2 patentlagen (1967:837). Där finns ett uppräknat antal intrångsgrunder genom intrångsgöraren kan begå patentintrång. Vad innebär dessa och vilka handlingar utgör intrång i patent är en fråga som kommer besvaras i denna uppsats. Det andra som måste konstateras är att intrångsföremålet ligger inom patentföremålets skyddsomfång För att avgöra om intrångsföremålet ligger inom skyddsomfånget sker genom patentkravstolkning, 4 kap. 39 § patentlagen, där en fackman har att analysera patentföremålets patentkrav och intrångsföremålets karaktär för att sedan jämföra om intrångsföremålet ligger inom patentets skyddsomfång. Problemet som uppsatsen kommer diskutera rör fackmannen som bedömningsgrund. Har fackmannen för låga kunskaper blir skyddsomfånget för snävt för att ge patenthavaren ett skäligt skydd och har fackmannen för höga kunskaper blir skyddsomfånget för omfattande för att försäkra tredje mans rättssäkerhet.
Rörande intrångshandlingen har i uppsatsen undersökning gjorts med utgångspunkt i rättskälleläran. Frågan om vilka handlingar som utgör intrångshandling kan vanligtvis besvaras genom ordets lexikaliska lydelse. Men det finns komplikationer, i fråga om intrångshandlingen "bjuda ut" har undersökningen konstaterat att rättsläget rört sig de senaste åren genom ett avgörande från HD, avgörandet innebär en inskränkning i ensamrätten. I ljuset av tidigare svensk praxis och praxis från EU-domstolen i frågan kan denna förändring av det svenska rättsläget anses vara diskutabel och rättsläget osäkert. Vidare framkom under undersökningen att territorialprincipen har modifierats i praxis och inte helt överensstämmer med lagtexten.
Angående fackmans roll vid patentkravstolkning konstaterades att synsättet med fackmannen som en bedömningsgrund inte är helt oproblematisk. Balansgången mellan tredje mans skydd och patenthavarens riskerar att leda till att viktiga högteknologiska uppfinningar ej ges ett skäligt skydd enligt artikel 69 EPC. Detta riskerar att underminera patenträttens syfte i fråga om dessa uppfinningar. I dessa fall bör man överväga att tillåta att bedömningsgrunden istället för den genomsnittliga fackmannen tillåts bli en fackman med kunskaper utöver det genomsnittliga. Även bör domstol och sakkunniga på ett mer medvetet sätt samarbete för att tillvarata fackmannens spetskunskaper för att bestämma patentets skyddsomfång på ett mer rättssäkert och förutsebart sätt. Detta skulle leda till att man i högre grad kan garantera även högteknologiska uppfinningar ett adekvat patenträttsligt skydd.