oru.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Skadestånd vid fel i offentlig upphandling
Örebro University, School of Law, Psychology and Social Work.
2014 (Swedish)Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Denna uppsats handlar om leverantörers möjlighet till skadestånd vid fel i offentlig upphandling. När en myndighet vill ingå ett avtal om upphandling, är myndigheten bunden till lag om offentlig upphandling (LOU). Den myndighet som inte följer reglerna och därmed orsakar en ren förmögenhetsskada för leverantören är enligt lag skyldig att ersätta den. LOU har sin grund i EUdirektiv och direktivet styr alla stater i hela Europeiska Unionen. Den svenska bestämmelsen iLOU är mycket kort och intetsägande. Sålunda har grundprinciper utvecklas genom praxis men området är under ständig utveckling och har varit det de senaste tio åren. Det råder fortfarande oklarheter kring vilka förutsättningar som måste föreligga för att skadeståndet skall utgå och vadsom krävs av leverantören för att begränsa sin skada.

Reglerna i LOU är vid första intryck gynnande för leverantören men efter en närmare analys av rättsläget framkommer en svårare situation för leverantörers möjlighet till skadestånd. Har en överprövning bifallits och myndigheten rättat sig efter beslutet faller rätten till skadestånd, dock får man ersättning för de processuella kostnaderna efter en framgång i överprövningen. Genom överprövningen skyddar sig myndigheten från att begå fel enligt praxis.

Vid annonserade upphandlingar tilldelas skadestånd upp till eventuella vinster när det är helt klart att en leverantör skulle tilldelas upphandlingen om felet inte hade begåtts. Om det är osäkert vem som skulle tilldelas upphandlingen räcker det med att visa att det är sannolikt att leverantören har förlorat upphandlingen på grund av felet, det är ett sänkt beviskrav. I dessa situationer uppgår skadeståndet till de kostnader som leverantören har ådragit sig och upp till en utebliven vinst.

Vid otillåten direktupphandling gäller inte huvudregeln att det var sannolikt att leverantören skulle ha fått kontraktet. Istället skall leverantören göra gällande att de lämnat ett anbud och haften realistisk möjlighet att erhålla kontraktet. Att få skadestånd upp till och med utebliven vinst ärvid otillåten direktupphandling väldigt svårt.

I ett Högsta domstolens avgörande erhöll den leverantör som miste upphandlingen på grund av fel ett skadestånd, som täckte kostnader och vinst. Högsta domstolen ansåg att leverantören hade försökt begränsa sin skada under tiden för överprövningen. I ett annat fall i Hovrätten jämkadesskadeståndet till noll på grund av att anbudsgivaren inte ansågs ha vidtagit rimliga åtgärder föratt begränsa sin skada. Anbudsgivaren hade inte överprövat inom den förskrivna tiden. Med denna bakgrund är leverantörens möjlighet till skadestånd beroende på de beviskrav som uppkommer när skada och adekvat kausalitet ska bevisas. Högsta domstolen har infört en bevislättnad så att leverantörer inte behöver bevisa att det skulle ha vunnit upphandlingen om inte felethade skett, utan det räcker med att leverantören visar att det var sannolikt att de skulle ha vunnit upphandlingen.

Slutsatsvis går det vid annonserade upphandlingar lättare att fastställa vem som har lidit skada. Dock svårare att bestämma när skadan för leverantörerna uppkommit, vilka ersättningsnivåer som skall gälla och i vilken utsträckning leverantörens skyldighet att begränsa sin skada. Lagstiftningen måste bli klarare för att öka förutsägbarheten och minska risken för att lägga för stort ansvar på leverantören vad det gäller kunskap och granskning av upphandlingen.

Place, publisher, year, edition, pages
2014. , p. 29
National Category
Law
Identifiers
URN: urn:nbn:se:oru:diva-45187OAI: oai:DiVA.org:oru-45187DiVA, id: diva2:842055
Subject / course
Rättsvetenskap (juristprogrammet)
Supervisors
Examiners
Available from: 2015-07-16 Created: 2015-07-16 Last updated: 2017-10-17Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

By organisation
School of Law, Psychology and Social Work
Law

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 84 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf