Även vid brottsmisstankar mot barn i åldern 15-17 år finns det i svensk rätt möjlighet till häktning med ytterligare begränsningar av barns kontakter med omvärlden genom restriktioner. Uppsatsen har redogjort för gällande rätt avseende straffprocessuella tvångsmedel där restriktioner har utgjort en central del i arbetet.Redogörelsen har företagits i ljuset av det faktum att antalet barn i svenska häkten har tredubblats på lite över ett decennium där ca 80 % av dem är ålagda restriktioner. Statistiken kan anses paradoxal då barn är tänkta att erhålla ett särskilt starkt stöd mot alltför godtyckliga frihetsberövanden i bl.a. FN:s Barnkonvention. Intentionerna i barnkonventionen och aktuella artiklar vid frihetsberövande åtgärder, har utgjort viktiga utgångspunkter för uppsatsen vid studien om restriktionsanvändning för barn.Problematiken med ett alltför omfattande tillgripande av restriktioner är särskilt påtagligt i fall som rör barn på grund av de stora psykiska hälsorisker som sådan isolering innebär.I uppsatsen har det framgått att åklagare besitter en relativt stor handlingsfrihet vid beslut om restriktioner. Framför domstolen behöver hen endast ange förhållandevis generella skäl till varför restriktioner behövs och yrkande om enskilda restriktioner krävs inte. Efter att domstolen har gett ett generellt beslut som beviljar till restriktioner, kan åklagaren själv välja vilka enskilda restriktioner som anses vara nödvändiga.Möjligheter för en häktad att begära prövning av restriktioner existerar men utnyttjas sällan.I uppsatsen har restriktioner i svensk rätt satts i ett perspektiv genom en kortare komparativ utblick till Norge. Norsk rätt är utav intresse på grund av barnkonventionens ställning som lag samt bestämmelser som särskilt reglerar restriktioner i fall med barn.I analysen har det ifrågasatts vilken särbehandling som barn i Sverige faktiskt besitter vid restriktioner. En särbehandling som är tänkt att finnas i svensk rätt i enlighet med landets internationella åtaganden. Det finns en risk för att restriktioner för barn beslutas och tillämpas alltför slentrianmässigt och att beaktning inte heller görs till de faktiska skillnaderna som finns bland olika restriktionsmedel.Bestämmelser i lag som ålägger åklagare att framför domstolen ange enskilda restriktionsmedel som är aktuella och skäl för varje enskilt i fall som rör barn, skulle slutligen kunna innebära en minskad användning av restriktioner för barn som är häktade. Tydliga lagbestämmelser, som särskilt avser restriktioner för barn, kan bättre svara mot Sveriges åtaganden i barnkonventionen.Ett införlivande av barnkonventionen i svensk rätt kan samtidigt anses nödvändigt för att barns särbehandling och fri- och rättigheter ska kunna säkerställas i straffprocessen mot dem.