Denna studie ses som ett försök att bryta ny mark inom kriskommunikationsforskningen;

vilken kan anses fokuserad på stora samhälleliga katastrofer, potentialen hos avancerade

tekniska larm- och varningssystem samt massmediernas roll som meningsskapare. Mot

bakgrund av detta, samt det faktum att vi lever i ett allt mer mobilt kommunikationsklimat,

undersöker denna uppsats människors inställning till samhälleliga larmfunktioner; idag och

imorgon. Empirin har genererats genom en rad fokuserade gruppintervjuer. Det teoretiska

ramverket utgörs av Beck och Baumans tankar om ett senmodernt samhälle karaktäriserat av

ökad institutionaliserad individualism. Castells och Frändeberg & Thulin får illustrera tidigare

forskning och teorier kring människors användning av och inställning till nya

kommunikationstekniker. Resultaten belyser en stor komplexitet i dessa frågor. Generellt sett

kan dock sägas att medborgarna har ett högt men samtidigt diffust förtroende för larmnummer

112. I samband med detta kan ny mobil kommunikationsteknik tänkas ge allt fler

kontaktmöjligheter, men samtidigt göra relationen mellan individ och larmfunktion allt mer

komplex.