Till Örebro universitet

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga och beskriva tillgängligheten på gym för rullstolsburna personer.

Undersökningsmetod: Studien var en deskriptiv observationsstudie. Undersökningen var en tvärsnittsstudie, då mätningar gjordes vid ett tillfälle. Datainsamlingen utfördes genom strukturerade observationer av olika bedömningsområden, t.ex. närliggande utomhusmiljö, entré, träningslokal, omklädningsrum m.m. med hjälp av en egen utarbetad checklista.

Resultat: Resultatet visade att hinder i tillgänglighet i huvudsak inte fanns i den närliggande utomhusmiljön runt gymmet. Däremot framkom problem med trappor/trappsteg, höga trösklar och tunga dörrar utan automatik vid entrén, samt trappor och nivåskillnader i omklädningsrum och duschutrymmen. Även avsaknad av hissar och handikappanpassade toaletter var vanligt förekommande hinder i tillgängligheten. Av resultatet framgick att störst tillgänglighet fanns inom bedömningsområdet "Gymlokal".

Slutsats: Resultatet visade att inget gym var fullt tillgängligt i samtliga bedömningsområden.Mycket kvarstår att göra gällande tillgängligheten på gym för rullstolsburna personer. Många hinder ansåg vi dock vara enkelt avhjälpta hinder, till exempel utjämning av nivåskillnader, avfasning av trösklar och uppsättning av automatiska dörröppnare. Den här studien kan ge en ökad förståelse för vilka faktorer i gymmiljön som är hinder för tillgängligheten. Det skulle då kunna öka medvetenheten om vilka åtgärder som kan göra gymmen mer tillgängliga för rullstolsburna personer.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken evidens det fanns för att användandet av hund vid arbete med klienter i olika situationer har någon fysiologisk effekt. Frågor vi ställde oss var i vilka situationer hunden används som medel, vilka mätmetoder som har använts, vilka fysiologiska effekter som uppmätts, vilka ytterligare effekter som uppmätts samt hur hunden kan användas som medel i en arbetsterapeutisk kontext. En systematisk sökning efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter att studierna granskats utifrån kvalitet, samt inklusions- och exklusionskriterier, återstod 11 artiklar av kvantitativ karaktär som analyserades utifrån syfte och frågeställningar. Genom kritisk granskning och sammanställning av litteraturen skapades en syntes från tidigare genomförda empiriska studier. På detta sätta hittades vad som fungerar, vad som är effektivt och vilket vetenskapligt stöd för användningen av hund som finns. Resultatet visar viss evidens för några av de fysiologiska variablerna som sänkt hjärtfrekvens samt att rörelserelaterade aktiviteter i form av promenaders längd och hastighet samt personers gångmönster förbättrades. De övriga fysiologiska samt de ytterligare variabler författarna undersökte visade flera på statistisk signifikans. Dock nådde evidensstyrkan endast otillräckligt vetenskapligt underlag vilket gör att det inte går att dra några säkra slutsatser om evidens. Samtidigt såg författarna att orsaken till det otillräckliga vetenskapliga underlaget i flera fall berodde på att endast en studie undersökt en specifik variabel som i sig gav högt bevisvärde, och detta gör att författarna trots det begränsade vetenskapliga underlaget menar att det finns belägg för att uttrycka att hunden kan vara användbar i en arbetsterapeutisk kontext på flera plan. Detta då arbetsterapeutens arbetsområde ofta täcker in en stor del av en människas liv och att hunden där kan vara ett bra redskap i att nå flera av klientens behovsområden.

Bakgrund: Virtual reality (VR) är en välfärdsteknik som passar att använda inom hab-/rehabilitering. VR ger personen möjlighet till ett effektivt upprepat rörelsemönster samt att den kan utföras i en säker och virtuell miljö. Det finns dock inte i någon större utsträckning beskrivet hur svenska arbetsterapeuters inställning till och användningen av VR ser ut. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters inställning till och användning av Virtual Reality. Metod: Det gjordes en tvärsnittsstudie med kvantitativ metod. Datainsamlingen skedde genom en webbenkät, publicerad i en sluten Facebookgrupp, Arbetsterapeuter på Facebook. Det var totalt 91 personer som besvarade enkäten. Data analyserades med SPSS och EXCEL. Resultat: Endast 7 personer (7,7%) använder sig av VR i arbetet. Av dem som inte använder VR svarade 60 personer (65,9%) att de var intresserade av att göra det men att det bland annat är brist på kunskap och resurser som gör att det inte används idag. Enligt de respondenter som använder sig av VR är fördelarna att det är lättare att bibehålla motivationen, spänningen och når fler personer. Nackdelar kan vara att det inte passar alla och att tekniken kan krångla. Slutsats: Det är få arbetsterapeuter som använder VR idag men de flesta uppger ett intresse. Det verkar som att verksamheten och den digitala utvecklingen inom vården i Sverige inte är lika långt komna inom digitaliseringen, som vissa andra delar av världen, baserat på denna studie. Därav behövs vidare forskning om att använda VR inom svensk arbetsterapipraxis.

This study investigated present and future everyday life situations (ELS) in home, school, work, and leisure environments for a group of school-aged children with severe disabilities, including complex disorders and a combination of disabilities.

The purpose was to explore universal ELS; clarify how the children can be supported in their developmentof autonomy; and to gather information on potential overall goals for interventions. To make data comparable, all reported ELS were linked to the International Classification of Functioning, Disability and Health, Child and Youth version(ICF-CY) and listed along with information on the setting. Both today, and in the future, recreational activities and participation in school or work were of highest importance, but few reported ELS involved directly interacting with otherchildren. More ELS were predicted to occur outside the home and with a higher degree of autonomy. Therefore, interventions would be focused on the overall goal that children with severe disabilities take initiatives to become independent and to form relationships with others.

Background: Adults with cognitive disabilities often have difficulties in dealing with the complexity of everyday life. With cognitive assistive technology (e.g. electronic planning devices [EPDs] and individual support), they can bring order to their often chaotic life. Assumptions are that environmental factors influence with non-use of EPDs.

Objective: To explore how adults with cognitive disabilities perceive the influence of environmental factors in the use of EPDs.

Methods: A reference group with experience of use of EPDs assisted the researchers. Twelve adults with cognitive disabilities and experience of using EPDs participated. An interview guide was implemented covering environmental factors according to the International Classification of Functioning, Disability and Health. Qualitative content analysis was applied in the analyses.

Results: Five categories and two themes emerged, which were integrated into a model of facilitating factors influencing the use of EPDs. Measures to prevent or eliminate negative influences of the device use are important to be taken.

Conclusions: Professionals need more knowledge about EPDs, while users need individual adaption of the EPDs. EPDs need to be user-friendly, manageable and work in any seasons.

Bakgrund: I Sverige har barn skolplikt och behöver därmed ha en bra och fungerande skolgång. Barn med funktionsnedsättningar kan löpa större risk för att inte bli delaktiga i undervisning och gemenskap jämfört med barn utan funktionsnedsättningar. Detta på grund av en otillgänglig miljö. Arbetsterapeutens roll inom grundskolan är att utföra åtgärder för att tillgängliggöra aktivitet. Enligt vår kännedom saknas denna kompetens ofta inom skolan som kan utföra åtgärder för barn med funktionsnedsättningar. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att utföra åtgärder i grundskolan för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design där data har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med nio arbetsterapeuter med anställning inom barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri och barnklinik. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Arbetsterapeuterna hade liknande erfarenheter av att utföra åtgärder i skolmiljön. Deras aspekter sammanställdes i fyra kategorier: Funktionsnedsättningar ger behov av arbetsterapi i skolan, Betydelsefullt att observera i skolmiljö, Optimalt samarbete har betydelse för skolmiljön och Skolans ekonomi och oklar ansvarsfördelning påverkar åtgärder. Slutsats: Barn med olika funktionsnedsättningar har olika behov av arbetsterapeutiska åtgärder i skolan, och därmed är det viktigt att arbetsterapeuter får möjlighet att observera barnet i skolmiljön. Samarbetet mellan skolpersonal och arbetsterapeut är viktigt för att skapa en bra skolmiljö, men något som begränsar arbetsterapeuternas arbete för barn med funktionsnedsättningar är skolans ekonomi och att riktlinjer mellan kommuner och regioner är otydliga.

Bakgrund: Social tillhörighet grundas på självständighet, aktivitet och delaktighet i samhället. Brist på social tillhörighet kan leda till social exkludering och sämre hälsa. Alla individer i samhället har rätt till självbestämmande och likvärdiga levnadsvillkor. Dagens samhälle kan vara en utmaning för personer med funktionsnedsättningar och den omkringliggande miljön kan erbjuda möjligheter, men också orsaka hinder. Enligt Plan- och bygglagen får byggnader med kulturhistoriskt värde inte förvanskas, vilket kan försvåra anpassningar.

Syfte: Syftet med studien är att kartlägga tillgängligheten till offentliga verksamheter i en äldre småstad, för personer i aktivrullstol.

Metod: Metoden vi använt oss av är en observationsstudie i två delar. Ett objektivt perspektiv som grundas på en checklista, samt ett subjektivt rullstolsanvändarperspektiv. Observationen kompletterades med en semistrukturerad intervju.

Resultat: Resultatet visar att de offentliga lokalerna i den aktuella staden är tillgängliga i stor utsträckning, men inte fullt ut. Det visar också ett samband mellan byggnader med kulturhistoriskt värde och bristande tillgänglighet. Den aktuella kommunen har kommit långt med tillgänglighetsarbetet men ansvarsfördelningen mellan ansvariga parter är oklar, vilket kan leda till att anpassningar av miljön aldrig utförs.

Diskussion: Författarna upplevde att tillgängligheten i staden var bättre än förväntat, men att vissa alternativa ingångar och lösningar på hinder i miljön, upplevdes diskriminerande. Att som rullstolsanvändare, behöva gå in via en bakdörr, anser vi inte är etiskt korrekt.

Slutsats: Det är inte självklart att en person i aktivrullstol kan ta sig in eller ut ur alla byggnader, helt på egen hand. Trots att tillgänglighetsfrågan är högt prioriterad inom kommunen, finns fortfarande vissa brister i den omgivande miljön.

Bakgrund: Demens är en vanlig sjukdom som ökar i världen och i Sverige. Äldre personermed demenssjukdom upplever ofta funktionsbegränsningar som påverkar aktiviteter ivardagen och livskvalitén. Arbetsterapi syftar till att främja hälsan hos äldre med demens ochatt underlätta utförandet av dagliga aktiviteter trots sjukdom och begränsningar.Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om arbetsterapeutiska interventioner för äldrepersoner med demenssjukdom och dess effekter.Metod: En litteraturstudie omfattande tio vetenskapliga artiklar. Strukturerande och manuellasökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Innehållet i artiklarna analyserades medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Innehållsanalysen resulterade i följande kategorier; 1. Arbetsterapeutiskainterventioner för äldre personer med demens, 2. Effekter av de arbetsterapeutiskainterventionerna. De arbetsterapeutiska interventionerna delades till fem underkategorier; 1.Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot kognition, 2. Aktivitetsträning ochanvändning av kompensatoriska strategier, 3. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade motden fysiska miljön, 4. Arbetsterapeutiska interventioner inkluderar sociala och meningsfullaaktiviteter, 5. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot anhöriga. Interventionernaseffekter var generellt sett positiva och omfattade förbättring gällande; kognitiva förmåga,beteendemässiga- och psykiska symptom (BPSD), aktivitetsförmåga, livskvalité och effektenpå anhöriga.Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för äldre med demenssjukdom kan ge gynnsammaeffekter hos både personerna med demens och deras anhöriga. Vidare forskning behövs för attkunna påvisa långsiktig effekt.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen och de vanligaste psykiatriska tillstånden, depression och ångest kräver psykiatrisk behandling. Depression och ångest kännetecknas av nedstämdhet och brist på intresse, vilket resulterar i nedsatta funktioner och påtaglig ansträngning i vardagen. Tillstånden påverkar allvarligt möjligheten till vardagsbalans och medför på olika sätt problem för individen att vara delaktig i samhället. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att medverka i arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med depression och ångest. Metod: En litteraturstudie där sex kvalitativa artiklar och fyra artiklar med mixad metod inkluderades. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl (With full text) och PsycInfo, sökningen kompletterades med en manuell sökning. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och artiklarnas innehåll analyserades tematiskt med en kvalitativ analys med avseende på deltagarnas erfarenheter av att delta i arbetsterapeutiska interventioner. Resultat: Den tematiska analysen identifierade tre huvudteman, med tillhörande underteman, av deltagarnas erfarenheter: ”Social gemenskap och stöd: att uppleva samhörighet med andra”, ”Kognitiva färdigheter och vardagsstruktur: att återvinna och förbättra färdigheter och struktur i vardagen” och ”Acceptans och självkännedom: att få ökad självkännedom och uppleva emotionell utveckling”. Slutsats: Resultatet visar på att patienter med depression och ångest upplever att arbetsterapeutiska interventioner kan förändra, utveckla och förbättra deras livssituation. I första hand upplevs interventionerna inte reducera patienternas symtom som sådana. Interventionerna tycks snarare dels erbjuda patienterna nya och adekvata verktyg och förhållningssätt att hantera sin vardag, livssituation och omgivning, dels hjälpa patienterna att utveckla befintliga kognitiva, emotionella och sociala förmågor att återfå och behålla en meningsfull vardag.

Bakgrund: Många äldre personer drabbas av demenssjukdomar och antalet personer som kommer drabbas av demenssjukdomar förväntas öka. Symptomen vid demenssjukdomar kan variera och medföra olika svårigheter i vardagen. Kognitiva funktionsnedsättningar är vanligt, vilket leder till att personen blir mer beroende av omgivningen. Arbetsterapi innebär att arbeta utifrån personens behov och önskan. Sociala aktiviteter är viktiga för att personen ska uppleva en känsla av sammanhang och gemenskap. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Tio arbetsterapeuter på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes för dataanalys. Resultat: I resultatet framkom ett tema; “Utmanande och givande”, fyra kategorier; “Teamarbetets betydelse”, “Personcentrerad vård”, “Hinder och möjligheter i miljön” och “Meningsfull vardag”. Kategorierna representerade de delar som arbetsterapeuter beskrev utmanande och givande i arbetet med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter har en viktig roll på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens i skapandet av sociala aktiviteter. Ett fungerande teamarbete skapade bättre förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. De sociala aktiviteterna ansågs vara viktiga för att personerna skulle uppleva meningsfullhet. Resultatet visar att samtliga arbetsterapeuter ansåg att miljön på olika sätt påverkade personen i utförandet av sociala aktiviteter.

Background: Validated outcome measures are essential for assessment and treatment of children with disabilities. The Children's Hand-use Experience Questionnaire (CHEQ) was developed and validated for use in Western countries for children with unilateral hand dysfunction. This study aimed to perform a cross-cultural adaptation and investigate reliability for the Arabic CHEQ.

Methods: Translation and cross-cultural adaptation were performed in four phases: (i) forward-translation and reconciliation with feedback from parents and typically developing children from Jordan (n = 14); (ii) backward-translation and review; (iii) cognitive debriefing with parents and/or their children with unilateral hand dysfunction (n = 17); and (iv) review and proofreading. In the psychometric analyses, 161 children from Jordan (mean age [SD] 10y 8 m [5y 8 m]; 88 males) participated. Internal consistency was evaluated with Cronbach's alpha. Test-retest reliability was evaluated in 39 children with intraclass correlation coefficient (ICC) and weighted kappa (kappa).

Results: Synonyms of four words were added to accommodate for different Arabic dialects. On average, 93% of children with unilateral hand dysfunction and their parents understood the CHEQ items. One response alternative, 'Get help', to the opening question was unclear for 70% of the respondents and need further explanation. Two items about using a knife and fork were difficult to comprehend and culturally irrelevant. High internal consistency was demonstrated (Cronbach's alphas 0.94- 0.97) and moderate to excellent ICC (0.77-0.93). For 18 individual items, kappa indicated poor to good agreement (kappa between 0.28 and 0.66).

Conclusions: After the suggested minor adjustments, the Arabic CHEQ will be comprehensible, culturally relevant and reliable for assessing children with unilateral hand dysfunction in Jordan.

I dagens samhälle ökar antalet människor med ett stillasittande arbete. Då vår kropp är gjord för rörelse kan stillasittandet leda till belastningsbesvär. För att förhindra detta är det ergonomiska förhållningssättet ett viktigt verktyg. Ergonomi handlar om att omgivning och människa ska fungera i relation till varandra, både vad gäller psykiskt som fysiskt. Arbetsterapeuter får via dagens utbildning, en kunskap om ergonomi utifrån ett patientperspektiv. Dagligen arbetar de med prevention mot skador och besvär. Denna kunskap borde även kunna tillämpas i det egna arbetet. Syftet med denna studie var att kartlägga arbetsterapeuternas kunskap om ergonomiskt förhållningssätt, och möjligheter att tillämpa ergonomiska arbetsställningar, i förhållande till skrivbords – och datorarbete. Vi ville även undersöka om de upplevt besvär samt längden på den stillasittande tiden under en arbetsdag. Vi valde att avgränsa studien till att gälla den fysiska arbetsmiljön. Som datainsamlingsmetod användes en modifierad enkät som innefattade områdena fysisk arbetsmiljö, typ av besvär, strategier, genomsnittlig tid vid skrivbordet, kunskap, vikten av ergonomi samt möjligheten till tillämpning. Enkäten bestod av 20 frågor, 17 med fasta svarsalternativ och 3 var öppna frågor. Enkäten skickades ut till alla 44 arbetsterapeuter och svarsfrekvensen på de besvarade enkäterna var 89 %. Resultatet visar att alla respondenter ansåg att ett ergonomiskt förhållningssätt var en viktig del i relation till arbete vid skrivbords – och datorarbete. Den tid som spenderades vid skrivbordet var som mest 3-4 timmar/dag och ett fåtal hade upplevt fysiska besvär det senaste halvåret. Den vanligaste strategin som uppgavs för att motverka trötthet, stelhet eller värk, var olika rörelser och förflyttningar på stolen samt mellan rum. Slutsatsen var att arbetsterapeuterna hade en hög kunskap om ergonomi som de till största del kunde tillämpa i sitt dagliga arbete vid skrivbordet. Andelen respondenter med besvär och även tiden de spenderade vid skrivbord och dator var lägre än beräknat.

Det går att läsa om rehabilitering i trädgårdsmiljö i dagstidningar, facktidningar och magasin. Arbetsterapeuter använder aktivitet för att utveckla, bibehålla och förbättra funktionsförmåga. Syftet var att beskriva de förändringar i människors vardag som aktivitet i trädgård möjliggör - effekt och upplevelse.

På ett systematiskt sätt söktes studier i databaserna Amed, Cinahl, OvidMedline och PsycInfo. Tio studier valdes. Analys gjordes i två delar med hjälp av frågeställningar och teorier den ena för att beskriva behandling och effekt och den andra för att beskriva deltagarnas upplevelse av aktivitet i trädgård. Den första analysen presenteras i text och tabellform, den andra genom citat.

Studierna visar att trädgård erbjuder möjlighet till förändring då deltagarna genom aktivitet får tillfälle att göra och att vara. Glädje och tillfredställelse i aktivitetsutförandet gjorde att många deltagare upplevde aktiviteterna som välgörande och meningsfulla.

Bakgrund och syfte:

Multidisciplinär hemrehabilitering för personer med milda till måttliga strokesymtom har visat sig vara en evidensbaserad intervention. Flera studier hade gjorts inom ämnet, men det saknades en tydlig beskrivning av åtgärderna och dess innehåll inom multidisciplinär hemrehabilitering. En sådan kunskap bedömdes vara viktig för att arbetsterapeuten skulle kunna arbeta utifrån arbetsterapeutiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att sammanställa den kunskap som fanns inom multidisciplinär hemrehabilitering, avseende dess åtgärder, effekt och faktorer som påverkade rehabiliteringens effekt samt för- och nackdelar med den multidisciplinära hemrehabiliteringen.

Metod:

Litteraturstudie där både artiklar med kvalitativa och kvantitativa metoder inkluderades.

Resultat:

Åtgärder som utfördes inom multidisciplinär hemrehabilitering var bl.a. insiktsträning, kompensatoriska strategier, uppmuntran till att hitta egna problemlösningar och att anta uppmaningar på rätt nivå, uppgift- och kontextorienterade metoder, guidning, kommunikationsträning, information och rådgivning. Åtgärdernas effekt var bl.a. förbättrad ADL-förmåga och tillfredställelse hos klienten avseende vårdens kvalitet och de varierande träningsmiljöerna. Faktorer som kunde påverka rehabiliteringens effekt var bl.a. funktionsnedsättningens omfattning, samtidiga sjukdomar, klientens insikt om sin funktionsnedsättning, hemmiljön, delaktigheten vid planering av hemrehabiliteringsprogrammet, information från och till klienten och anhöriga, anhörigstöd och geografiska faktorer. Fördelar med multidisciplinär hemrehabilitering var förkortad vårdtid, kostnadseffektiv vårdform, garanti för kontinuiteten i vårdkedjan och nöjda klienter. Nackdelar med multidisciplinär hemrehabilitering var att den var tidskrävande och kunde ge extra börda och sämre livskvalitet hos anhöriga.

Slutsats:

Den multidisciplinära hemrehabiliteringen var en effektiv rehabiliteringsform för personer med stroke, men den krävde insatser riktade mot anhöriga för att inte riskera deras hälsa och livskvalitet. Flertalet av åtgärderna som utförs var typiskt arbetsterapeutiska, därför kunde det dras en slutsats att arbetsterapeuter utgjorde en viktig roll i den multidisciplinära hemrehabiliteringen.

Bakgrund: I och med att samhället utvecklas behöver arbetsterapeuter finna nya och fungerande metoder för att förbättra livskvaliteten och välmåendet hos patienterna. En av de stora patientgrupperna är äldre, denna grupp växer i och med att befolkningen lever allt längre. En annan av de stora patientgrupperna är patienter drabbade av stroke, vilket är den femte största orsaken till ohälsa. Nintendo Wii är en relativt ny metod som ibland används kliniskt men få påvisade effekter är vetenskapligt belagda.

Syfte: Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk sammanställning av användbarheten och effekterna av Nintendo Wii som åtgärd inom arbetsterapi för patienter som är äldre eller drabbade av stroke.

Metod: En litteraturstudie som sammanställde resultaten från 10 vetenskapliga artiklar som hittades via systematiska databassökningar och manuell sökning.

Resultat: I analysen framkom fyra områden som presenteras i resultatet. Dessa områden var 1: Praktisk användbarhet, 2: Effekter på funktions- och aktivitetsnivå, 3: Sociala relationer och 4: Livskvalitet.

Slutsats: Nintendo Wii verkar vara en genomförbar åtgärd som kan användas som komplement till traditionell terapi. Det kan förhöja välmåendet och livskvaliteten hos äldre samt förbättra funktioner hos patienter drabbade av stroke. Nintendo Wii möjliggör för social interaktion att uppstå när patienter spelar tillsammans.

AIM: To describe the functional limitations and associated impairments of children with cerebral palsy (CP) in rural Uganda, and care-seeking behaviour and access to assistive devices and education.

METHOD: Ninety-seven children with CP (42 females, 55 males; age range 2-17y) were identified in a three-stage population-based screening with subsequent medical examinations and functional assessments. Information on school and access to care was collected using questionnaires. The data were compared with Swedish and Australian cohorts of children with CP. We used the χ² test and linear regression models to analyse differences between groups.

RESULTS: Younger children were more severely impaired than older children. Two-fifths of the children had severe impairments in communication, about half had intellectual disability, and one third had seizures. Of 37 non-walking children, three had wheelchairs and none had walkers. No children had assistive devices for hearing, seeing, or communication. Care-seeking was low relating to lack of knowledge, insufficient finances, and 'lost hope'. One-third of the children attended school. Ugandan children exhibited lower developmental trajectories of mobility and self-care than a Swedish cohort.

INTERPRETATION: The needs for children with CP in rural Uganda are not met, illustrated by low care-seeking, low access to assistive devices, and low school attendance. A lack of rehabilitation and stimulation probably contribute to the poor development of mobility and self-care skills. There is a need to develop and enhance locally available and affordable interventions for children with CP in Uganda.

WHAT THIS PAPER ADDS: Development of mobility and self-care skills is lower in Ugandan than Swedish children with cerebral palsy (CP). Older children in Uganda with CP are less impaired than younger children. Untreated seizures and impairments of communication and intellect are common. Access to health services, assistive devices, and education is low. Caregivers lack knowledge and finances to seek care and often lose hope of their child improving.

Sammanfattning:

Bakgrund: Under senare år har Primärvårdsrehabs (PVR) aktivitets- och funktionsbedömning (AoF) efterfrågats allt mer av Primärvårdens läkare. De som utför AoF saknar kunskap om vad som hände med dessa AoF efter att de lämnats vidare d.v.s. vad de utmynnar i för beslut på Försäkringskassan och hur de används av Primärvårdsläkarna.

Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning. För att PVR ska kunna ta lärdom av studiens resultat behövde det även tydliggöras vilken betydelse PVR´s AoF, och PVR´s bedömning av personens arbetsförmåga har, i PV-läkarens arbetsförmågebedömning.

Metod: Retrospektiv studie där AoF utförda under 2011 på PVR Skövde undersöktes. Data insamlades från läkarnas journaler och dokument samt Försäkringskassans dokument. Frågeställningarna bearbetades och redovisas i antal och procent.

Resultat: Överensstämmelsen visade sig vara god mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning och detsamma gällde mellan PVR och PV-läkarna. De flesta AoF hade använts av primärvårdsläkarna vid bedömning av personens arbetsförmåga. Eftersom PVR´s AoF använts i hög grad, och överensstämmer med läkarens uppfattning, har PVR en stor och viktig del i PV-läkarnas arbetsförmågebedömning.

Det visade sig att det var bäst överenstämmelse för de personer som blivit bedömda inte ha någon arbetsförmåga alls. Det visade sig också att några av de använda AoF hade skickats till annan myndighet än försäkringskassan.

Sammanfattning:

Bakgrund och syfte: Att ha struktur i vardagen är viktigt för personer med psykiska funktionshinder men de har ofta problem att skapa och bibehålla både en yttre och inre struktur. Trots att struktur är ett vanligt arbetsområde för arbetsterapeuter inom psykiatrisk verksamhet i Sverige, saknas det forskning som undersöker arbetsterapeutiska interventioner med syfte att främja struktur för personer med psykiska funktionshinder. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder.

Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes för att besvara syftet. Åtta arbetsterapeuter verksamma inom allmänpsykiatrin i ett svenskt län intervjuades utifrån en halvstrukturerad intervjuguide. All data från intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i sju kategorier med ett övergripande tema – Aktivitet förutsätter struktur. Temat och de sju kategorierna utgjorde strukturen för resultatet.

Resultat: Arbetsterapeuterna beskriver att i stort sett alla patienter de arbetar med har problem med struktur i vardagen, att bristen på struktur påverkar i stort sett alla vardagsområden liksom att strukturen ofta är det första som faller när en person mår sämre. Arbetsterapeuterna lägger stor vikt vid att arbeta klientcentrerat vilket bland annat innebär att lägga sin egen syn på struktur åt sidan för att anpassa åtgärderna efter patientens önskemål och behov. Att arbeta med struktur beskrivs som tidskrävande. Dels på grund av att utredningen ofta tar tid då ämnet struktur kan vara känsligt för patienten att prata om men också på grund av att det är omfattande att utreda. Undersökningen visar att problem med struktur i vardagen kan beskrivas som en dålig spiral där problem i struktur ger effekter i flera delar av patienternas liv. Med hjälp av arbetsterapeutiska interventioner kan denna spiral vändas, då en förbättring i strukturen kan ge ringar på vattnet och på så vis förbättra patienters vardag. Utvärdering av effekt sker ofta parallellt med åtgärderna och arbetsterapeuterna upplever att de ofta har ont om tid för strukturerade utvärderingar.

Slutsats: Struktur i vardagen beskrivs som grunden till att få en fungerande vardag. Vikten av ett klientcentrerat arbetssätt betonas för att uppnå struktur, men begränsas till viss del av ekonomiska och organisatoriska hinder. Denna studie uppmärksammar ett behov av vidare forskning inom området för att arbetsterapeuter i arbetet med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder ska kunna utgå från en mer evidensbaserad grund.

The authors conclude that the geographical variations identified in other parts of the Swedish welfare system also apply partly to post-USSID occupations. The article discusses whether municipal and regional affiliation is of particular significance for pupils from USSID, because of their low propensity to relocate.