Elektrokardiografi (EKG) är en metod för att registrera hjärtats elektriska aktivitet, används för att utreda eventuella patologier i hjärtats retledningssystem. Studien fokuserar på parametrar som är relaterade till förmaksdepolarisationen som på ett EKG speglas av P-vågen. Syftet var att utvärdera och analysera reliabiliteten vid upprepade mätningar av specifika EKG-parametrar samt att undersöka eventuella könsskillnader i en hjärtfrisk population. Studien bestod av 45 forskningspersoner. EKG-undersökningen utfördes vid ett tillfälle, därefter mättes EKG-parametrar manuellt på en EKG-utskrift. För att utvärdera mätningarnas reliabilitet inom och mellan observatörer användes intraklasskorrelationskoefficienten (ICC) och för analys av könsskillnader oparat t-test. ICC-värdet var ≥ 0,9 för P-vågsarea och PWAII. För PDV1 och II samt PTFV1 var ICC mellan 0,75–0,9. För PWPTII var ICC mellan 0,5–0,75, medan det var ≤ 0,5 för PWAV1. ICC varierade mellan 0,5–0,75 för PWPTV1. En jämförelse mellan manuell och automatisk tolkning av EKG-parametrarna visade god överensstämmelse. Det förelåg inga statistiskt signifikanta könsskillnader hos någon av EKG-parametrarna (p>0,05). Majoriteten av EKG-parametrar uppvisade god till utmärkt pålitlighet vid upprepande mätningar både inom och mellan observatörer. Det fanns även god överensstämmelse mellan manuell tolkning och automatisk algoritmtolkning. Inga signifikanta könsskillnader i EKG-parametrar kunde påvisas.
Introduktion: Polymerase chain reaction (PCR) är en biokemisk och molekylärbiologisk laboratorieteknik som används för in vitro amplifiering av specifika gensekvenser. Det finns olika varianter av PCR, en mer utvecklad version är Realtids-PCR, även benämndkvantitativ PCR (qPCR). qPCR mäter fluorescensintensitet i varje qPCR cykel. Metoden delas in i fyra huvudfaser: linjär-, tidig exponentiell-, exponentiell- och platåfas.
Syfte: Syftet med projektet var att utvärdera prestanda hos Quantstudio 7 vid varierande reaktionsvolym och plattposition, samt vid singleplex och duplex, för att öka kvaliteten på resultat och göra metoden mer kostnadseffektiv.
Material & metod: Syntetisk DNA-sekvens (gBlock) späddes och sattes upp i en standardkurva med sju punkter och användes för 20 µl respektive 10 µl reaktionsvolymen, varje punkt bestod av 4 replikat. För att utvärdera Duplex vs Singelplex förbereddes standardkurva i kombination med en konstant koncentration av en annan assay. För att undersöka intra-plate variation sattes upp identiska reaktioner i samtliga brunnar i PCR-plattan.
Resultat: Samtliga experiment gav detekterbara ampliferingsprodukter. Cq-värdet användes för att beräkna medelvärde och standardavvikelse, samt effektivitet och R2-värde
Slutsats: Resultatet som erhålls från QS instrumentet visade att reaktionsvolymerna 10 µl och 20 µl är jämförbara. Duplex experimentet visade att gener med låg genuttryck kan duplexas med gener som har 10 000x högre genuttryck. Resultatet från intra-plate variation visade att variationen i SD var högre i den högre sidan av PCR-plattan.
Diabetes mellitus är en folksjukdom med bristande förmåga att reglera glukoshomeostasen. Den humana erytrocyten är permeabel för glukos och i blodet pågår en icke enzymatisk reaktion där glukos och hemoglobin A (HbA) binds irreversibel till varandra. Slutprodukten i den här processen kallas glykerat hemoglobin A (HbA1c) och kan mätas i helblod som (BHbA1c). Mätning av HbA1c är ett indirekt mått på glukoskoncentrationen i blodet de senaste 8–12 veckorna och är det viktigaste provet för att följa och optimera behandlingen vid diabetes. Det finns flera olika biokemiska tekniker och metoder att mäta B-HbA1c. I denna studie utvärderades en patientnära metod Quo-Test HbA1c på ett instrument som heter Quo-test från EKF (USA). Precision, bias och korrelation med metoderna Tosoh G11 och Afinion beräknades med hjälp av patientprover, internkontroller, externa kontroller och olika Hbvarianter. Variationskoefficienten var mellan 0,20 och 3,7 CV%. Bias utifrån Equalis externkontrollvärden var lite högre än de åsatta men väl inom kvalitetsgränserna. Quo-Test-metoden mätte några vanliga Hb-varianter på ett korrekt sätt förutom Hb Tacoma. Verifieringen av Quo-Test HbA1c-metoden visar att precision, bias och metodjämförelse med Tosoh G11 respektive Afinion uppfyller ställda kvalitetskrav.
Introduktion: Det perifera nervsystemet består av det autonoma nervsystemet och de perifera nervtrådarna som förmedlar afferenta och efferenta impulser mellan det centrala nervsystemet och perifera delen av kroppen. Från plexus brachialis förgrenar nervus ulnaris sig och fortsätter längst armen till handens ulnara del. Den vanligaste perifera nervskadan i övre extremiteter är ulnarisnervskada.
Syftet: Syftet med studien var att undersöka om det förekommer någon signifikant skillnad i motorisk ledningshastighet (MCV) mellan underarm och över armbåge på nervus ulnaris bilateralt. Även att jämföra MCV och proximal latenstid mellan höger och vänster underarm och över armbåge.
Metod: För att besvara syftet utfördes en tvärsnittsstudie på 31 friska deltagare i åldrarna 20– 40 år. Nervus ulnaris undersöktes med elektroneurografi bilateralt.
Resultat: Resultatet visade att det förekommer en signifikant skillnad i MCV mellan underarm och över armbågen bilateralt på nervus ulnaris. Det påvisades en signifikant skillnad i MCV mellan höger och vänster sida över armbågen, men inte på underarm. Ingen signifikant skillnad förekommer i proximala latenstiden mellan höger och vänster underarm och över armbågen.
Slutsats: De signifikanta skillnaderna som erhölls i MCV mellan underarm och över armbåge samt mellan höger och vänster sida över armbågen kan bero på stimuleringstekniken. Såsom armspositionen vid stimuleringen och att överarmar är generellt svårare att undersöka. Detta medför större risk för felkällor som kan påverka resultatet.
Here we describe the novel Sequencing Bead Array (SBA), a complete assay for molecular diagnostics and typing applications. SBA is a digital suspension array using Next-Generation Sequencing (NGS), to replace conventional optical readout platforms. The technology allows for reducing the number of instruments required in a laboratory setting, where the same NGS instrument could be employed from whole-genome and targeted sequencing to SBA broad-range biomarker detection and genotyping. As proof-of-concept, a model assay was designed that could distinguish ten Human Papillomavirus (HPV) genotypes associated with cervical cancer progression. SBA was used to genotype 20 cervical tumor samples and, when compared with amplicon pyrosequencing, was able to detect two additional co-infections due to increased sensitivity. We also introduce in-house software Sphix, enabling easy accessibility and interpretation of results. The technology offers a multi-parallel, rapid, robust, and scalable system that is readily adaptable for a multitude of microarray diagnostic and typing applications, e. g. genetic signatures, single nucleotide polymorphisms (SNPs), structural variations, and immunoassays. SBA has the potential to dramatically change the way we perform probe-based applications, and allow for a smooth transition towards the technology offered by genomic sequencing.
Idag är bedömning av patientens alkoholkonsumtion av stort intresse i flera kliniska och rättsmedicinska miljöer. Fosfatidyletanol är en fosfolipid som bildas i röda blodkroppar endast vid närvaro av etanol, vilket gör den kliniska specificiteten för fosfatidyletanol som alkoholmarkör teoretiskt 100 %. Syftet med denna studie var att studera stabiliteten av fosfatidyletanol i torkat filterpapper jämfört med fosfatidyletanol i helblod som är en referensmetod. För att uppnå studiens syfte användes överskottsvolymer från åtta kliniska blodprover som skickats till laboratoriemedicin (Unilabs AB, Eskilstuna, Sverige) för analysering av fosfatidyletanol. Blodprover och kapillärprover i torkat filterpapper togs också från tre testpersoner; två som intagit alkohol, och en som inte intagit alkohol. Dessutom studerades stabilitet i kommersiella beredningar, samt långtidsförvarade, frysta prover. Prover från både kommersiella beredningar och de tre testpersonerna förvarades vid två temperaturer - 20 och 4–5°C - och analyserades sedan efter 14 och 20 dagar, respektive. Kliniska prover förvarades vid - 20 °C - och analyserades efter 20 dagar. Resultatet visade en stor avvikelse från initialvärdet, både för helblod och filterpapper vid olika temperaturförhållanden (20 °C och 4–5 °C) för testpersonerna under en 14 och 20 dagarsperiod. En ökning av PEth värden sågs i både helblod och filterpapper vid alla förvaringsförhållanden. Däremot var det en liten skillnad mellan PEth halten i helblod och PEth halten på filterpapper för de åtta kliniska patientproverna som förvarades i 20°C och analyserades efter 20 dagar. Resultaten från både kommersiella beredningar och långtidsprover visade också god stabilitet i både helblod och torkat filterpapper. Stabiliteten i torkat filterpapper hos testpersonerna bör utredas i en ny studie med fler observationer.
Ledbroskskador är svåra att läka på grund av låg regenerationsförmåga hos kondrocyter och brist på blodkärl i brosket. Olika kirurgiska tekniker används för att bota ledbroskskador men ett effektivt sätt inte har funnits än. Matrix-Assisted Chondrocyte Implantation (MACI) är baserad på att odla friska celler i hydrogeler och invänta broskbildning i dessa. Sedan implanteras det nya brosket i patienten. Syftet med studien var att undersöka brosktillväxt i kitosan-baserade hydrogeler med immunohistokemiska och histokemiska metoder samt att mäta cell-viabilitet i hydrogelerna med Cell Titer Blue Assay. Kondrocyterna odlades i kitosan- baserade hydrogeler i fem veckor. Vid åtta tidpunkter fixerades hydrogelerna för immun/histokemisk analys, samt sparades CellTiter-Blue-reaktionsblandning för viabilitetsmätning. CellTiter Blue-mätningen visade ökning av antalceller i hydrogelerna över en 27-dagarsperiod. Efter 34 dagar sågs ingen signifikant förändring i förhållande till 27 dagar. Sirius Red visade efter 34 odlingsdagar begränsad kollagen bildning i hydrogelerna medan Hematoxylin-eosinfärgningar visade det efter 27 odlingsdagar. Aggrekan bildning kunde inte påvisas i hydrogelerna med Alcian blue eller Safranin-O. Immunohistokemi med antikroppar mot-kollagen II eller aggrekan kunde inte påvisa dessa bindvävskomponenter i hydrogelerna. Mindre porstorlek i hydrogelerna kan vara ett sätt att förbättra broskbildning. Optimering av antigen avmaskning för att kunna påvisa antigen i både hydrogelerna och kontroller diskuteras.
Vänster kammares ejektionsfraktion (VKEF) är ett mått på hur stor andel av den diastoliska kammarvolymen som pumpas ut under systole. Två dimensionell ekokardiografi (2DE) är numera den mest användbara metoden för bestämning av VKEF med hjälp av Simpson biplanmetod. Eftersom Simpson biplanmetod gör geometrisk antagande vid bedömning av VK-form, kräver god erfarenhet och tar tid för optimal bildsamling, kan denna kombination visa sig vara problematisk. Med tre dimensionell ekokardiografi HeartModel (3DEHM) kan beräknas VKEF och geometrisk antagande av VK-form undvikas dock kräver metoden en bra 2DE bildkvalité. Syftet med studien är att undersöka hjärtat med ekokardiografi för att jämföra median för VKEF mellan 3DEHM och 2DE Simpson biplane. Studien omfattade 28 hjärtfriska testpersoner både män och kvinnor. Testpersonerna undersökts med ultraljud av hjärtat och VKEF beräknades med de två metoderna. Wilcoxon signed-rank test gjordes för att påvisa om det förelåg signifikant skillnad för median mellan de två metoderna. Resultatet visade att det förelåg en signifikant skillnad för median mellan de två metoderna vid bestämning av VKEF. VKEF med 2DE Simpson biplanmetod var lägre än 3DEHM 7%. Med både metoderna erhåll några mätvärden som hamnade inom lätt sänkt gränsen av VKEF. Slutsatsen för studien är att det är oklart vilken av de metoderna är rätt för bestämning av VKEF, detta resultat måste valideras mot annan metod som Magnetisk resonanstomografi (MR).
Bakgrund: Elektroneurografi (ENeG) är en neurofysiologisk undersökningsmetod som är till för att identifiera olika perifera nervskador som demyelinisering, konduktionsblockering och axonal degeneration. Det är känt att latenstider och nervledningshastigheter kan påverkas vid olika armpositioner, men hur är det med amplituderna? Syftet med studien är att studera om svarspotentialernas amplituder förändras vid vilande armposition samt med armen upphöjd i 90°.
Metod: Data samlades in från 33 frivilliga testpersoner för att jämföra två olika metoder att undersöka ulnarisnerven. Nerven stimulerades distalt i handledsnivå och proximalt i sulcus ulnaris med registrering över musculus abductor digiti minimi i vilande armposition samt med armen upphöjd i 90°. Sedan gjordes statistiska beräkningar för att identifiera eventuella skillnader i amplitud och stimuleringsstyrka.
Resultat: Det fanns en signifikant skillnad i amplitud när undersökningen utfördes med vilande arm jämfört med när armen var i 90° armposition. Medelvärdet för amplituderna ökade i genomsnitt med en millivolt. Det fanns en signifikant skillnad i stimuleringsstyrka vid distal stimulering men inte vid proximal. Majoriteten av testpersonerna föredrog att bli undersökta med vilande armposition. Åldern visade sig ha ett negativt samband till amplituderna.
Diskussion: Det är oklart varför amplituderna ökade vid 90° armposition. Det skulle kunna bero på att musklerna i underarmen blir mindre spända.
Slutsats: Det fanns en signifikant skillnad i amplitud när armen höjdes upp i 90°. Det bör noteras i vilken armposition patienten undersöks.
Syfte: Apné/hypopné index (AHI), antalet apnéer/hypopnéer per sömntimma, är den vanligaste parametern som används för att beskriva graden av sömnapné. Syftet med studien är att undersöka effekten av olika hypopnékriterier för AHI, med desaturationsnivå 3% eller 4% d.v.s. om det finns en signifikant skillnad i AHI vid användning av hypopnékriterier 3% jämfört med 4 %.
Metod och material: Polygrafiska registreringar från 40 patienter analyserades retrospektivt. Hypopnéer definierades först som 30–90% minskning av luftflödet under >10 sekunder förknippat med 3% desaturation. Därefter definierades hypopnéer med 4% desaturation. Patentregistreringarna tolkades manuellt på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås.
Resultat och slutsats: En signifikant skillnad föreligger i AHI vid användning av de olika hypopnékriterierna, (p <0,001). AHI varierade från medianvärdet 8,5 (2,9–17,6) för vid användning av tolkningskriterium 4% desaturation till 15,7 (6,5–24) vid användning av tolkningskriterium 3%. Det är viktig att följa de nya uppdaterade kriterierna från American Academy of Sleep Medicine och Svenska sömnapnéregistret för att kunna ställa rätt diagnos och behandling för patienten.
Neisseria meningitidis är en bakterie som kan leda till invasiv sjukdom eller endast orsaka bärarskap i nasopharynx. Bakterien delas in i olika serogrupper och klonala komplex. Vissa av dessa grupper och klonala komplex förekommer endast hos invasiva isolat och andra bland bärare, vilket tyder på att det finns genetiska skillnader mellan invasiva och bärarisolat. I denna studie undersöktes genen pilE som kodar för PilE proteinet och ingår i bakteriens pili. Proteinet finns i två klasser, klass 1 och klass 2. Metoden som användes för att studera eventuella skillnader i förekomst och uttryck av pilE genen var digital droplet PCR (ddPCR). Både DNA och RNA kvantifierades med ddPCR för att undersöka antalet kopior av pilE genen (DNA) samt dess uttryck (RNA) mellan invasiva isolat och bärarisolat, mellan klass 1 pilE isolat och klass 2 samt fördelning av klasserna i isolattyperna. Principen för ddPCR är att dela ett prov till tiotusentals nanodroppar där individuella droppar genomgår PCR för en senare avläsning av flourescens från prober. Resultatet visade skillnad mellan bärarisolat och invasiva isolat där de invasiva isolaten visade mindre uttryck av pilE än bärarisolat. Klass 2 isolat hade signifikant färre genuttryck än klass 1 isolat och invasiva isolat visade klass 2 i högre utsträckning än bärarisolat.
Den vanligaste cancerformen hos män är prostatacancer, med 10 000 nya dödsfall årligen. Vid prostatacancerdiagnostik utförs prostata biopsi. För att minska risken för komplikationer i samband med biopsi ges i Sverige en singeldos av antibiotikapreparatet Ciprofloxacin. Andelen bakterier som är resistenta mot ciprofloxacin har ökat. För detektion av genmutationer som orsakar antibiotikaresistens kan droplet digital PCR (ddPCR) användas. Det är en metod som ger en absolut kvantifiering av antalet DNA-sekvenser. Den är baserad på vatten olja-emulsionsdroppsystem.
Syftet med denna studie var att optimera och validera en digital droplet PCR för att detektera och kvantifiera mutationen S83L i gyrA genen från faecesprover, samt att jämföra digital droplet resultat från studieprover med odlingsresultat från resistensbestämning och ration mellan S83L allelen och vildtyps allelen i prover tagna före och efter biopsi.
För att optimera och validera metoden användes prover tagna före och efter biopsi från nio patienter som genomgått en transrektal prostatabiopsi och fått en dos antibiotika profylax i samband med ingreppet.
Den optimala annealingtemperaturen bedömdes vara 60°C och den optimala primer- och probekoncentrationen bestämdes till 1,2 µM respektive 0,4µM. Dessa koncentrationer gav lägst antal falskt positiva droppar. Den minsta detektionsnivån för S83L gyrA (EC40) var 160 kopior/ml och för vildtyps gyrA (EC108) var det 78 kopior/ml.
Resultatet från valideringen visade att både vildtyps gyrA och S83L gyrA kunde detekteras och kvantifieras i rektalprover från samtliga patienter.
Bedömningen av vänsterkammares funktion är grundläggande för prognostisering och diagnosticering vad gäller hjärtsjuka patienter. För att undersöka den vänstra kammaren används ultraljud, s k ekokardiografi. För att bedöma vänsterkammarfunktionen undersöks olika parametrar och en av de viktigaste parametrarna som bedöms är vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF). LVEF har blivit den dominerande kliniska metoden som används för att skatta vänsterkammarens systoliska funktion.
Vid ekokardiografiundersökning används ett antal olika avbildningsmodaliteter. I denna studie jämförs den manuella Simpson´s biplanmetoden med den semiautomatiska metoden, Automated Two Dimensional Cardiac Quantification (a2DQ). Syftet med studien är att ta reda på om det föreligger en statistisk signifikant skillnad vid beräkning av LVEF mellan metoderna.
Ekokardiografiundersökningar från 24 hjärtfriska män och kvinnor mellan 18-32 år inkluderas i studien. En manuell tvådimensionell (2D) bildinsamling låg till grund för båda analysmetoderna. Beräkningen utfördes i apikal fyr- och tvårumsvy för att erhålla LVEF. Resultatet visade likvärdiga medelvärden och spridningsmått för mätmetoderna. Ett två-sidigt parat t-test visade att det inte föreligger någon signifikant skillnad i beräknad LVEF mellan den semiautomatiska och den manuella Simpson´s biplanmetoden (p> 0,05). Studien påvisade även att metoderna har en god korrelation och konstaterar att en optimal bildkvalité krävs för båda mättekniker.
Hypertyreos är en överfunktion i tyreoidea, varvid frisättningen av tyreoideahormonerna tyroxin och trijodtyronin är förhöjd. Den ökade frisättningen av tyreoideahormonerna påverkar ämnesomsättningen i kroppen. Graves sjukdom, toxisk multinodös struma och toxiskt adenom är olika varianter av hypertyreos. Hypertyreos behandlas på tre olika sätt; tyreostatika, operation eller radiojodbehandling.
Vid radiojodbehandling är det viktigt att tyreoideavolymen bestäms. Tyreoideavolym är en viktig parameter för att bestämma mängden radioaktivt jod som skall ges till patienten. Tyreoideavolymen kan uppskattas utifrån olika metoder som planar scintigrafi, Single-Photon Emission Computed Tomography (SPECT), ultraljud och Magnetic Resonance Imaging (MRI).
I den här studien som genomförs på nuklearmedicinavdelning i Falu lasarett används två metoder, planar scintigrafi respektive SPECT. Syftet med denna studie är att jämföra hur uppskattningen av tyreoideavolymen skiljer sig mellan de två metoderna samt vilken metod som anses mer robust. Det vill säga den metod som ger lägst spridning i volym för olika operatörer.
Studien omfattade 23 patienter med olika diagnos av hypertyreos. Resultatet visade att volymsuppskattningen av tyreoidea skiljer sig mellan planar scintigrafi och SPECT samt mellan olika diagnos av hypertyreos. Slutsatsen är att SPECT har visat sig ge en lägre spridning i volym vid volymsuppskatting av tyreoidea än planar scintigrafi för det utvalda patientunderlaget.
Enligt svenska provtagningsanvisningar bör patienter vila i sittande ställning i minst 15 minuter innan provtagningen sker för att optimera resultatet av analysen. Referensintervallen som existerar idag i Sverige för olika analyser är framtagna och baserade på prover som tagits efter att deltagarna vilat 15 minuter i sittande position innan provtagningen. I denna studie samlades venösa blodprover in från patienter och personal i Karlskoga lasarett. Statistiska beräkningar utfördes för att jämföra kalium- och natriumanalyser i plasma efter att deltagaren vilat 15 minuter gentemot att deltagaren tagit en promenad på cirka 50 meter, signifikansnivån bestämdes som 0,05. Analyserna mättes genom en indirekt potentiometrisk metod, ISE, på instrumentet Advia 1800 Chemistry. Resultatet visade att det finns en signifikant skillnad av att vila 15 minuter innan provtagningen äger rum för kalium- och natriumanalyser i plasma gentemot att inte vila. Trots att studien visar att det finns en signifikant skillnad av att patienter vilar 15 minuter innan provtagningen sker är skillnaden inte tillräckligt stor för att påverka resultatet på ett sätt som förändrar läkarbedömningen. Personal bör ändå följa provtagningsanvisningarna för att optimera trovärdigheten och resultatet av analysen.
Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av infångningsneuropati hos den vuxna befolkningen. Kända riskfaktorer för karpaltunnelsyndrom inkluderar arbetsskador som upprepad och repetitiv användning av handen och handleden, men även andra orsaker som graviditet, kön, eventuella frakturer med mera. Elektroneurografi (neurografi) är en klinisk undersökningsmetod som används för att diagnostisera och gradera nervskadan av karpaltunnelsyndrom. Syftet med studien var att jämföra motorisk och sensorisk nervledningshastighet och amplitud mellan arbetsrelaterade skador och andra orsaker vid bekräftad karpaltunnelsyndrom.
Patienter rekryterades från avledningen för klinisk neurofysiologi på Gävle sjukhus som var kallade för en neurografiundersökning med frågeställning karpaltunnelsyndrom.
Inklusionskriterier i studien var patienter, kvinnor och män i åldern 18–65 år med bekräftad karpaltunnelsyndrom. Neurografi utfördes motorisk och sensoriskt på n. medianus och n. ulnaris bilateralt. Vidare undersöktes n. medianus bilateralt med 14–7 metoden.
Ingen signifikant skillnad hittades mellan arbetsskador och andra orsaker för karpaltunnelsyndrom vid jämförelse mellan motorisk och sensorisk nervledningshastighet samt amplitud. Ingen skillnad hittades i 14–7 metoden vid registrering av n. medianus mellan grupperna. Inget samband hittades mellan kroppslängd och motorisk nervledningshastighet.
Rapid identification of Streptococcus pneumoniae in blood culture (BC) bottles is important for early directed antimicrobial therapy in pneumococcal bacteraemia. We evaluated a new latex agglutination (LA) test on BC bottles, the ImmuLex™ S. pneumoniae Omni (Statens Serum Institut, Denmark), and compared the performance with the Slidex® pneumo-Kit (bioMérieux, France) and the Wellcogen™ S. pneumoniae (Remel, UK) LA tests, as well as the BinaxNOW® S. pneumoniae (Alere, USA) antigen test. The four tests were directly applied on 358 positive BC bottles with Gram-positive cocci in pairs or chains and on 15 negative bottles. Valid test results were recorded in all cases for ImmuLex and BinaxNOW and in 88.5 % (330/373) and 94.1 % (351/373) of cases for Slidex and Wellcogen, respectively. Based on bottles positive for S. pneumoniae by conventional methods, the sensitivity of ImmuLex was 99.6 %, similar to the other tests (range, 99.6-100 %). Based on bottles positive for non-pneumococcal pathogens, the specificity of ImmuLex was 82.6 %, in comparison to 97.6 % for Slidex (p < 0.01) and 85.4 % for Wellcogen (p = ns). The BinaxNOW test had a lower specificity (64.1 %) than any LA test (p < 0.01). On BC bottles positive for α-haemolytic streptococci, ImmuLex was positive in 12/67 (17.9 %) cases, Slidex in 2/59 (3.4 %) cases, Wellcogen in 11/64 (17.2 %) cases and BinaxNOW in 25/67 (37.3 %) cases. In conclusion, the ImmuLex test provides a valid and sensitive technique for the rapid detection of S. pneumoniae in BC bottles, similar to the other compared methods. However, the specificity was sub-optimal, since the test may cross-react with other Gram-positive bacteria.
Kvartspartiklar finns i stendamm som många exponeras för på deras arbetsplatser vid arbete med sand-, berg- och stenmaterial. Titandioxid (TiO2) finns exempelvis i kosmetika, målarfärg och läkemedel vilket många exponeras för dagligen. Vissa nanopartiklar tex kvarts är hälsoskadliga och kan tränga ner i alveolerna och orsaka en kronisk inflammation och/eller leda till utveckling av kroniska sjukdomar. Detta arbete fokuserar på hur kvarts-och TiO2 partiklar påverkar makrofagers fenotyp och det inflammatoriska svaret genom att studera THP1 makrofager. THP1 makrofager exponerades för kvarts- och TiO2 med och utan tillsats av lipopolysackarider (LPS). Ytmarkörer (CD80), celldöd och cytokinfrisättning mättes vid olika tidpunkter. Resultatet visade signifikant förhöjd celldöd hos de kvarts behandlade cellerna. En signifikant ökning av CD80 signal sågs vid inflammatorisk stimulering med lipopolysackarider (LPS), vilket indikerar en polarisering till den proinflammatoriska M1 fenotypen. Partikelexponering utan tillsatts av LPS hade ingen signifikant påverkan på CD80 uttrycket. Frisättningen av proinflammatoriska cytokiner vid stimulering med LPS ökade för de celler som exponerats för TiO2 partiklar. Resultaten skulle behöva säkerställas genom fler experiment då alla resultat inte uppnådde statistiskt signifikans.
The oral bacterium Porphyromonas gingivalis is one of the key-pathogens causing the inflammatory disease periodontitis, as well as being associated with the progression of atherosclerosis. The bacterium has different virulence factors that induce an inflammation, including production of cytokines and chemokines, which has a role in both diseases. The proteases, called gingipains, are one important group of virulence factors that for example degrade host proteins, causing tissue damage. The aim of this study is to investigate whether viable P. gingivalis affects fibroblasts’ viability and modulate the associated immuno-regulatory mechanisms. The fibroblasts were therefore stimulated with the bacteria and the viability and interleukin (IL)-8 production were measured. The morphology was also studied using microscopy. We found that P. gingivalis adheres to fibroblasts, which survives and proliferate even at high concentrations of bacteria over time. In addition viable bacteria induce a production of IL-8, however the chemokine is probably degraded by the gingipains at high concentrations of bacteria. In conclusion, P. gingivalis adheres to fibroblasts, stimulate fibroblast proliferation, and trigger the release of IL-8, which is then decreased, possibly due to the catalytic activity of the gingipains.
INTRODUCTION: Measuring testosterone concentrations is of interest both in clinical situations and for research, the latter expanding rapidly during recent years. An increased demand for convenient methods has prompted a number of companies to develop enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) kits to measure testosterone concentrations in saliva. However, the inter-comparability of kits from different manufacturers have yet to be determined.
AIM OF STUDY: The aim of this study was to compare commercially available ELISA kits from four different manufacturers (Salimetrics, IBL, DRG and Demeditec).
METHODS: Saliva was collected from 50 participants (25 men and 25 women). Each sample was analysed by the four ELISA kits.
RESULTS: The correlations between the ELISA kits from Demeditec, DRG and Salimetrics were moderate to high with r-values > .77; however, proportional errors between the methods calls for caution. The ELISA kit from IBL malfunctioned and no results from this kit was obtained.
CONCLUSIONS: Results from studies using the ELISA kits from Demeditec, DRG and Salimetrics are generally comparable; however, translation using the formulae presented in the current study could increase the accuracy of these comparisons.
Introduktion: Attenueringskorrektion är en ny teknik inom nuklearmedicinska undersökningar som korrigerar attenueringen (foton förluster). Myokardscintigrafi som avspeglar hjärtats perfusionsförmåga används framför allt för att undersöka om det föreligger ischemisk hjärtsjukdom hos patienter. Syftet med denna studie är att undersöka om attenueringskorrektion kan förbättra känsligheten för myokardscintigrafi att detektera ischemiska hjärtsjukdomar.
Material och metod: 476 patienter under 2017 – 2018 som genomförde myokardscintigrafi i Skaraborgssjukhuset ingick i studien. Sökning i patientjournaler av dessa patienter gjordes för att hitta läkarsvaren av myokardscintigrafi med attenueringskorrektion samt eventuellt angiografi svar om angiografi utfördes efter myokardscintigrafi. Resultatet jämfördes med en parallell studie som undersökte om sensitiviteten för myokardscintigrafi utan attenueringskorrektion.
Resultat: Under 2017 – 2018 då myokardscintigrafi genomfördes med attenueringskorrektion var det 29,6% av totalt 476 patienter som bedömdes ha ischemi. 1,1% blev felbedömd vid myokardscintigrafi. 39,5% av 476 patienter hade patologiska resultat och 40% av dessa patologiska patienter gick vidare till angiografi, 61% av de som gick vidare till angiografi bedömdes faktiskt ha ischemi.
Konklusion: Attenueringskorrektionen har minskat onödiga angiografi-undersökningar i samband med utredning av ischemiska hjärtsjukdomar. Även en ökning av känsligheten för att detektera ischemiska hjärtsjukdomar med myokardscintigrafi har kunnat ses med attenueringskorrektionen.
Alzheimer's disease (AD) is the most common cause of dementia affecting 36 million people worldwide. As the demographic transition in the developed countries progresses towards older population, the worsening ratio of workers per retirees and the growing number of patients with age-related illnesses such as AD will challenge the current healthcare systems and national economies. For these reasons AD has been identified as a health priority, and various methods for diagnosis and many candidates for therapies are under intense research. Even though there is currently no cure for AD, its effects can be managed. Today the significance of early and precise diagnosis of AD is emphasized in order to minimize its irreversible effects on the nervous system. When new drugs and therapies enter the market it is also vital to effectively identify the right candidates to benefit from these. The main objective of the PredictAD project was to find and integrate efficient biomarkers from heterogeneous patient data to make early diagnosis and to monitor the progress of AD in a more efficient, reliable and objective manner. The project focused on discovering biomarkers from biomolecular data, electrophysiological measurements of the brain and structural, functional and molecular brain images. We also designed and built a statistical model and a framework for exploiting these biomarkers with other available patient history and background data. We were able to discover several potential novel biomarker candidates and implement the framework in software. The results are currently used in several research projects, licensed to commercial use and being tested for clinical use in several trials.
Introduktion: På avdelningen för Klinisk kemi i Universitetssjukhuset Örebro analyseras allmänkemi analyter för närvarande på kemiinstrumentet Advia XPT (Siemens Healthcare). Analyserna utförs i nuläget på plasma, då de flesta metoder endast blev verifierad på denna matris när instrumentet togs i drift för ett par år sedan. Enligt tillverkarens "inserts" (metodbeskrivningar) har de validerat instrumentet för båda matriserna, men detta måste bekräftas. Således utförs denna studie för att verifiera för serum på Advia XPT då detta kommer att gynna både arbetspersonal, patienter samt spara tid.
Material och metod: Parade serum- och plasmaprover samlades in från 25 patienter, som därefter analyserades på 27 analyter vid T = 0h och 24h. Statistisk analys utfördes genom beräkning av linjär regressionsanalys, korrelation samt parade Student T-test.
Resultat: De flesta analyter påvisade en god korrelation mellan erhållna analysresultat för båda matriser. Dock förelåg det en statistiskt signifikant skillnad mellan värdena hos ett större antal analyter men denna bedömdes ej kliniskt signifikant. Kalium, fosfat och transferrin uppfyllde inte Equalis kvalitetsmål och nivåskillnaden bedömdes vara klinisk signifikant.
Slutsats: Denna studie motiverar att samtliga analyter förutom kalium, fosfat och transferrin även kan analyseras på serum, på avdelningen för klinisk kemi på Universitetssjukhuset Örebro. Kalium, fosfat och transferrin ska fortsättas att endast analyseras på plasma medan övriga analyter är godkända för analys på serum i kemiinstrumentet Advia XPT.
Introduktion
Genom dynamisk spirometri går det att beräkna kvoten mellan forcerad exspiratorisk volym under en sekund och forcerad vitalkapacitet (FEV1/FVC) där ett värde på ≤0,7 tyder på obstruktiv lungsjukdom. Mobil spirometriutrustning skulle kunna möjliggöra tidigare diagnostisering av obstruktiva lungsjukdomar men även fungera som ett kostnadseffektivt alternativ vid enklare undersökningar. Syftet med studien var att jämföra resultat erhållna vid dynamisk spirometri utförd på en stationär respektive en mobil spirometriutrustning.
Material och metod
I studien deltog totalt 36 försökspersoner. Data samlades in mellan februari-mars 2023 och bestod av FVC och FEV1 erhållna från dynamisk spirometri på Vyntus™ One (stationär spirometriutrustning) och Aiocare™ Vyaire (mobil spirometriutrustning). Ett parat t-test (signifikansnivå 0,05) utfördes för att avgöra om det förelåg någon signifikant systematisk skillnad för data mellan de båda utrustningarna och förekomsten av slumpfel illustrerades med Bland-Altman-diagram. Intraklasskorrelationskoefficient (ICC) beräknades för samtliga variabler.
Resultat och slutsats
En mycket god korrelation mellan utrustningarna förelåg med ett ICC>0.9 för samtliga variabler. Ingen systematisk skillnad kunde påvisas för uppmätt FVC, FEV1 eller kvoten FEV1/FVC mellan Vyntus™ One och Aiocare™ Vyaire (p >0,05) och slumpfelet bedömdes acceptabelt.
Kvalite inom patologi är viktigt och det finns flera steg i preanalysen som kan påverka diagnostiken. Fixering, dehydrering och snittning är viktiga steg där fel kan uppstå som påverkar diagnostiken. Fixering förhindrar autolys och att mikroorganismer inte kan tränga in i vävnaden. Det finns olika fixeringsmedel och ett vanligt fixeringsmedel är formalin. Dehydrering innebär att vattnet i vävnaden byts ut mot paraffin, vävnaden bör ha fixerats minst i 24 timmar innan. I processen läggs vävnaderna i olika bad, första steget är en låghaltig alkohol och sedan ökar styrkan på alkoholen för att minska att vävnaden krymper. Nästa steg är clearing som förbereder vävnaden för paraffin då alkohol och paraffin inte är blandbara med varandra, tillsist sker en infiltrering av paraffin. Syftet var att optimera dehydreringen för 5 mm vävnader med Logos. Nio olika dehydreringar utfördes där vävnaderna gick igenom formalin, etanol, isoparaffin, isopropanol och vax infiltrering. Vävnader som hade dehydrerats i 12 timmar blev hårda, torra och svårsnittade. Vävnader som dehydrerats under 7 timmar blev underdehydrerade och det förekom hål i snitten. Hud, uterus och tyroidea var svårsnittade medans appendix, njure, mjälte, navelsträng, placenta, adnex, gallblåsa och testikel gick lättare att snitta. Försök 1 hade en starkare infärgning än resterande försök. Anledning till att hål förekommit vid försöken kan bero på en överdehydrering som gör vävnaden torr och hård eller en underdehydrering som gör att partier blir mjuka. Det behöver göras flera försök för att uppnå den mest optimala dehydreringen för 5 mm vävnader, eller att programmet baseras på vävnadstypen.
Sömnapné karaktäriseras av korta andningsuppehåll som inträffar under sömnen och resulterar i en störd nattsömn. Svårighetsgraden av sömnapné kan anges med hjälp av ett index som kallas för apné-hypopné index (AHI), där summan av alla andningsuppehåll divideras med den totala sömntiden. Vanligtvis sker sömnregistreringen under endast en natt men i denna studie ska registreringen ske under två nätter i stället. Syftet med studien är att undersöka skillnaden i AHI-värde och därmed skillnaden i den diagnostiserade svårighetsgraden av sömnapné mellan de två registreringstillfällen. Observationsstudien bestod av 25 patienter, varav 14 män, som blivit remitterade för sömnapnéutredning på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Sömnen registrerades i hemmet med hjälp av den ambulatoriska sömnregistreringsapparaten NOX T3s. All insamlad data analyserades manuellt i programmet NoxTurnal. Ett Wilcoxons signed-rank test med signifikansnivå 0,05 användes för att se om det förelåg signifikant skillnad i AHI-värde mellan de båda registreringarna. Den statistiska analysen visade ingen statistiskt signifikant skillnad i AHI mellan första respektive andra registreringen. På individnivå sågs smärre skillnader. För 3 av 25 patienter var skillnaderna mellan registreringarna sådana så att den kliniska handläggningen skulle ha kunnat förändras.
Databaser med smal representation av mögelsvampar försvårar arbetet med artbestämning via Matrix Assisted Laser Desorption Ionization –Time Of Flight (MALDI-TOF), där bland annat Bruker MALDI Biotyper-3.0 har uppvisat brister kring identifiering av mögelsvampar på grund av ett begränsat täckningsområde. Till skillnad från Mass Spectrometry Identification (MSI) som är en separat online-baserad plattform, har MSI-databasen uppvisat goda resultat i tidigare studier. Syftet med denna studie var att utvärdera MSI-databasens analytiska prestanda genom att jämföra samstämmigheten mellan MSI-databasen och förväntade arter för 34 mögelsvampisolat. I utvärderingen jämfördes även två olika extraktioner för att undersöka om valet av extraktionsmetod påverkar utfallet i MSI-databasen. Totalt kunde 29 (85%) av 34 isolat antingen identifieras till korrekt art (n=20; 59%) eller korrekt komplex (n=19; 26%), medan resterande fem (14%) isolat kunde identifieras till korrekt släkte. På grund av studiens begränsande urval kunde ingen konkret slutsats dras om val av extraktionsmetod påverkar resultatet från MSI, endast ett isolat av sju gav en högre identifikationsnivå av en annan extraktionsmetod. Sammanfattningsvis kan MSI-databasen med fördel användas som hjälpmedel för artbestämning av mögelsvampar, men behöver överensstämma med mikro- och makromorfologisk analys.
Introduktion: Sepsis är utan behandling ett livshotande tillstånd, en korrekt behandling behöver en snabb och tillförlitlig artidentifiering. Olika prepareringsmetoder av positiva blododlingar inför direkt identifiering med MALDI-TOF finns. MBT Sepsityper® IVD Kit är en CE-märkt metod. För att följa IVDR-direktivet behöver Sepsityper jämföras med den nuvarande in-house-metoden. Dessa två metoder jämfördes utifrån förmåga att ge ett tillförlitligt, snabbt resultat där även den praktiska metoden samt ekonomiska aspekten undersöktes
Material och metod: Alla positiva blododlingar som undersöktes preparerades med in- house-metoden och Sepsityper innan analys med MALDI-TOF MS. Med in-house-metoden användes saponin för att lysera de humana cellerna medans Sepsityper använde lyseringsbuffert. Resultatets tillförlitlighet presenteras som scorevärde där >2 är tillförlitligt till speciesnivå, 1,7–1,99 till genusnivå och <1,7 är ej tillförlitligt.
Resultat: 135 positiva blododlingar undersöktes där in-house-metoden gav 115 med ett scorevärde över 1,7 medans Sepsityper® gav 100 prover med ett scorevärde över 1,7. Bland dessa prover var det 62 gramnegativa bakterier och 53 grampositiva.
Slutsats: En skillnad mellan antalet identifieringar med scorevärde över 1,7 sågs men var ej signifikant enligt CHI2 test där antalet var högre för house metoden. Den data som samlats ger ej inte tillräckligt med stöd för att inte avvika från IVDR och fortsätta med in-house- metoden.
Introduktion: Blodtryck är en livsviktig funktion som bidrar till syretillförseln till kroppens olika organ. Blodtryck går att mäta och är en viktig indikation på det kardiovaskulära systemets funktion. Det finns olika metoder att mäta blodtryck, bland annat auskultatoriskt, automatiskt och med hjälp av Dopplerteknik. Syftet var att jämföra de tre olika metoderna för att se om det förelåg en signifikant skillnad mellan metoderna.
Material och metod: Studien bestod av 30 deltagare. Studiedeltagaren vilade i tio minuter före första blodtrycksmätningen, därefter mättes deras blodtryck i en slumpad ordning med auskultatorisk, automatisk och med Dopplermetod. För att kontrollera om det förelåg en statistisk signifikant skillnad användes en variansanalys (ANOVA) och ett parat t-test.
Resultat och slutats: Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan de systoliska blodtrycken. Däremot mellan de diastoliska trycken registrerat med den auskultatoriska och automatiska metoden förelåg det en signifikant skillnad, men den anses inte ha en klinisk betydelse.