To Örebro University

Denna uppsats handlar om den skeva könsfördelningen bland ungdomar i åldern 20-24 år i Sverige.

Fokus som kommer framförallt att ligga på ett kommunalt perspektiv men också efter SKL:s kommungruppsindelning. Syftet är dels att undersöka hur själva könsfördelningen ser ut runt om i landet, men också genom att undersöka vad konsekvenserna kan bli för Sverige på en kommunal såväl som en nationell nivå. Nedslag kommer att göras i två kommuner i olika delar av landet. Båda kommunerna har en väldigt stor snedfördelning mellan könen i ålderskategorin 20-24 år. Frågeställningarna som uppsatsen utgår från är: – I vilka typer av kommuner finns det en obalans mellan män och kvinnor i åldern 20-24 år? – Vilka konsekvenser skapar en skev könsfördelning för Sverige på såväl nationell som kommunal nivå? – Hur arbetas det förebyggande för att minska den skeva könsfördelningen på kommunal nivå? – Hur kommer det sig att vissa kommuner har en större könsobalans är andras? Hur kan detta motverkas? I uppsatsen kommer både kvalitativ och kvantitativ metod att användas. Den kvalitativa delen utgörs av två intervjuer och den kvantitativa delen utgörs av offentlig statistik som presenteras med hjälp av kartor och tabeller.

De huvudsakliga slutsatserna som arbetet kommer fram till att anledningen till att vi på ett nationellt perspektiv gått från ett kvinnoöverskott till ett mansöverskott framförallt har orsakas av att dagens män lever allt längre i kombination med att det föds fler män än kvinnor. Den kommunala snedfördelningen är framförallt orsakad av flyttningar där kvinnor i lite högre utsträckning än männen väljer att lämna hemkommunen för storstäder respektive studentstäder. Orsaken grundas bland annat i att kvinnor i högre utsträckning påbörjar högskolestudier än vad män gör. De kommungrupperna med skevast könsfördelning, från högst till lägst är "varuproducerande kommuner, "glesbygdskommuner" och slutligen "pendlingskommuner". De kommungrupper med jämnast könsfördelning är "större städer" följt av "storstäder". De konsekvenser som kan uppkomma ur ett nationellt perspektiv är bland annat samhällsklimatet blir hårdare. En större andel bittra män som upplever sig som ratade av både samhället och av kvinnor löper ökad risk för att utveckla kriminellt beteende och extremism. Svårigheterna med att hitta en partner leder till att vi får barn allt senare. Ur ett kommunalt perspektiv är den minskande andelen ung och arbetsför befolkning de största problemen. Många mindre kommuner har en högre andel äldre vars vårdbehov ökar. Kommuner med en hög andel män utvecklar lätt ett väldigt patriarkal samhällsklimat vilket både skrämmer bort unga kvinnor men också har en negativ effekt på männens hälsa. För att undvika ovanstående problem behövs det bland annat att det arbetas mer aktivt med jämställdhetsfrågor ute bland mindre orter. Det måste även bli mer attraktivt att stanna kvar i småkommunerna och arbetsgivare måste visa att det finns andra yrken än bara inom industrin och vården. Ur ett nationellt perspektiv måste det satsas på att höja mäns betyg i skolan.

Den här uppsatsen handlar om mötet mellan regional utveckling och Ställbergs gruva, en postindustriell plats som idag fått en ny funktion i form av ett konstcenter.  Gruvan ligger i Ställberg i Ljusnarsbergs kommun, en kommun som sedan 1970-talet har en kraftigt minskande befolkning. Idag ägs gruvområdet av konstgruppen The non existent Center vars verksamhet vid gruvan sedan 2017 till stor del finansieras genom att de är med i en modell för finansiering av regionala kulturaktörer och institutioner; kultur- samverkansmodellen. Syftet med uppsatsen är att förstå vad verksamheten i gruvan innebär och vilka idéer om regional utveckling som aktualiseras  genom deras  medverkan i samverkansmodellen.  Detta sätts i perspektiv med hur den regionalpolitiska diskursen präglas av tanken om konkurrens och tillväxt. Uppsatsen är upplagd som en kvalitativ fallstudie där det huvudsakliga empiriska materialet består av intervjuer   med   representanter   från   fyra   geografiska   och   samhälleliga   nivåer;   konstgruppen, lokalsamhället, kommunen och regionen. Regional utveckling i teori och praktik tillsammans med hur kultur  ses  som  en  utvecklingsfaktor  för  regional  utveckling  utgör  studiens  huvudsakliga  teoretiska ramverk. Andra viktiga teorier är den om socialt kapital och teorin om släta och räfflade rum.Studien visar att gruppens arbete vid Ställbergs gruva har ett bredare fokus än att enbart fungera som en konstscen,  gruppen kan även beskrivas som en social rörelse där  de strävar  efter att  ifrågasätta och utmana normer och värderingar i samhället. I mötet med regional utveckling uppstår vissa svårigheter då regionen och konstgruppen har en del olika viljor och uppfattningar om vad det regionala arbetet för konstgruppen ska innebära. Konsten som en utmanande samhällskraft både uppmuntras och i praktiken begränsas  från  kulturpolitiskt  håll.  Konstgruppen  vill  även  vara  en  plattform  och  mötesplats  för lokalsamhällets  invånare  vilket  främst  aktualiserar  idén  om  socialt  kapital som  viktig  grogrund  för utveckling och tillväxt, enligt idéer om regional utveckling. Svårigheter som kan möta gruppen i strävan efter att vara en lokal mötesplats är att några av de intervjuade ger uttryck för att många i samhället inte förstår vad verksamheten vid  Ställbergs  gruva innebär och inte  heller  har  något intresse av att veta. Utifrån den konkurrensfokuserade regionala utvecklingsdiskursen kan konstateras att diskursen även är synlig i den mer välfärdsinriktade kulturpolitiken då medel ej satsas på Ställbergs gruva för att stärka en av regionens ”svagare” platser utan för vad verksamheten kan bidra med för regionen som helhet.

Okorafor’s term Africanfuturism has been picked up by many in the speculative fiction communities and discussions about the term have often focused on what it has to say about the limits and possibilities of Afrofuturism as a category or social movement. In this paper, I instead center the animist tradition which is part of the “African culture, history, mythology and point-of-view” in which “Africanfuturism is specifically and more directly rooted” (Africanfuturism Defined | Nnedi's Wahala Zone Blog). I do so through Harry Garuba’s argument in “Explorations in Animist Materialism: Notes on Reading/Writing African Literature, Culture, and Society” that a “re-enchantment” is occurring in African cultures where “the rational and scientific are appropriated and transformed into the mystical and magical” (267). This process “subverts the authority of Western science by reinscribing the authority of magic within the interstices of the rational/secular/modern” (271). Given how traditional histories of science fiction carve out a specific science fiction identity through inextricably linking the genre with this “Western science,” an Africanfuturism that draws on animist traditions, I argue, does more than simply incorporate fantasy elements. Rather, as I will explore in my readings, it challenges us to rethink the relation between the rational and the magical, between science and myth. In this way, it asks us to again rethink the stories we tell about progress and modernity, especially as these continue to underpin science fiction as a genre. A focus on animist logics also provides alternative ways of framing materialism that resonate with current theories in posthumanism and feminist materialism, but which cannot be subsumed by them. In this way, too, Okorafor’s work challenges Western genealogies of rational thought. My reading will focus on the Binti trilogy, but also engage with The Book of Phoenix and Remote Control. 

Works cited

Garuba, Harry. “Explorations in Animist Materialism: Notes on Reading/Writing African Literature, Culture, and Society.” Public Culture, vol.15, no. 2, 2003, pp.261-285.

This article explores the ways in which reproductive technology is used as a literary trope to enable or embody adesired social order in a utopian setting. It discusses Ursula Le Guin’s The Left Hand of Darkness (1969) and “Coming of Age in Karhide” (1995), Joanna Russ’ The Female Man (1975), and Marge Piercy’s Woman on the Edge of Time (1976). In these American classics of feminist science fiction, reproduction is a key element, and they are rooted in a feminist understanding of power that sees the organization of both reproductive and child-care labor as central to analyses of patriarchy, as well as to any attempts to re-imagine patriarchal structures. The analysis draws on critical kinship studies that see the forming of kinship and families as a form of “cultural technology” and which thus opens these relationships to critical examination. It explores how the kind of change reproductive technologies can effect is not a property simply inherent in the technologiesthemselves. Rather, these medical technologies intersect with and become part of pre-existing cultural technologies of family and gender. Finally, the article addresses the question of how feminist futurities or feminist conceptions of time can be mobilized to enable resistance and change.

Taking as starting points the two ideas that “kin-making is making persons” (Haraway 161) and “kin is an assembling sort of word” (162), this paper explores how transspecies kin-making can be understood specifically in terms of the connection between making and sustaining kin and making and sustaining worlds. Taking transspecies kinning to include a broad spectrum of more-than-human life, what kinds of assemblages can enable sustainable worlds? Moreover, rethinking kin-making entails rethinking world-making in ways that are amenable to new kinds of assemblages. Here, Levi R. Bryant’s “hominid ecologies” can function as a space for conceptualizing alternatives to anthropocentric kinship constructions predicated on human singularity and mastery. To help formulate what the assembling of kin in these ecologies could involve, I draw on Stacy Alaimo’s concept of trans-corporeality. If bodies are not only micro-ecologies in themselves but also always involved in complex biological and material exchanges with human and more-than-human life, then reconfiguring kinship necessarily involves rethinking the role of biological matter. 

These ideas are explored in relation to two novels by Joan Slonczewski, A Door into Ocean and Daughter of Elysium, set in a distant future and in a distant part of the universe, in a reality brought about through an Earth-centered apocalypse. This future includes over-population, terra-forming and colonization processes as well as struggles for the rights of both human, non-human animals and artificial intelligences. The two novels construct rich forms of relatedness and create worlds in which kin and kin-making are continuously negotiated.  Moreover, readings of these texts can help us be attentive to the limits of the assemblages we manage to put together and the kinds of persons we can create through kinning processes. This paper thus argues for the necessity of rethinking kin-making and points to the possibilities involved in radically doing so, while also recognizing and engaging with the limits of such theoretical and imaginative moves. 

Alaimo, Stacy. Bodily Natures: Science, Environment, and the Material Self. Indiana UP, 2010. 

Bryant, Levi R. “Hominid Ecologies.” Blog entry on larvalsubjects.wordpress.org. Hominid Ecology | Larval Subjects . (wordpress.com). Posted May 10, 2012. Accessed September 22, 2022.   

Haraway, Donna. “Anthropocene, Capitalocene, Plantationocene, Chthulucene: Making Kin” in Environmental Humanities, vol 6, 2015, pp. 159-165. 

That single women protagonists in Hollywood movies spend much of their time “finding a man” to marry and have a family with is a phenomenon as old as, well, Hollywood. As Michele Schreiber has shown in American Postfeminist Cinema: Women, Romance and Contemporary Culture, the heterosexual romance remains a powerful narrative, even as Hollywood productions attempt to stay attuned to social change. In line with this, the late 20^th and early 21^st centuries have seen new variations on the heterosexual romance, variations connected to the increasing availability of assisted reproductive  technologies (ARTs) such as donor insemination and IVF and the possibilities these open up for new ways of making families. Quite simply, ARTs offer the makers of these movies an array of possible new plot twists and complications.

This paper will explore ways in which the employment of reproductive technologies as plot elements activate and engage with current cultural discourses on family. It will do so through an analysis of two romantic comedies, The Back-Up Plan and The Switch, both from 2010 and both featuring single women who use insemination to become pregnant. The specific focus is on ideas of family as naturally and necessarily predicated on romantic love, a construction of family that, as Stephanie Coontz notes in The Way We Never Were, is a highly historically and socially contingent construction.  It is also presently a culturally and socially powerful one, and thus particularly worth exploring in the relatively new context of assisted reproductive technologies. As will be shown, while these movies to some extent play with traditional notions of family, the need to reconcile romantic love and motherhood is central to both narratives. Consequently, single motherhood, despite its planned and voluntary character, comes across as a state to overcome rather than a valid form of family life.

Works cited

Coontz, Stephanie. The Way We Never Were: American Families and the Nostalgia Trap. BasicBooks, 1992.

Schreiber, Michelle. American Postfeminist Cinema: Women Romance and Contemporary Culture. Edinburgh UP, 2014.

This chapter examines two romantic comedies, The Back-Up Plan and The Switch, both from 2010 and both featuring single women who use insemination to become pregnant. While the traditional heterosexual romance remains a powerful Hollywood narrative, the late twentieth and early twenty-first centuries have seen new variations on this tale, connected to the increasing availability of assisted reproductive technologies. The analysis explores how the employment of reproductive technologies as plot elements activate and engage with current cultural discourses on family, focusing specifically on the historically and socially contingent conception of family as naturally and necessarily predicated on romantic love. Single motherhood, despite its planned and voluntary character, comes across as a state to overcome rather than a valid form of family life.

In many Swedish English departments today, the majority of our students study English as part of teacher education. This context is often discussed as a problem, characterized by lack of time to develop subject knowledge, competing demands of subject and pedagogical content, and sometimes also connected to a lack in intellectual engagement on the part of our students. In this presentation, I will instead focus on the ways in which teacher education can create a context that makes aspect of teaching American culture particularly rewarding, through the framing of certain issues as central to the democratic mission of the Swedish school. The presentation will explore these possibilities through a course module called “In/Equality in American Culture and Society” that is offered as part of students’ third term of English and seventh term in the program for upper secondary school teachers at Örebro University. I will both address methods developed to teach from the microcosm (a term coined by Elaine Showalter) of nonfiction texts to address larger and historically complex ideas and developments, and the role of inter- or transcultural language teaching as a productive way of integrating pedagogical content in a way that positively affects students’ way of relating to the American studies content of the course. The presentation will also highlight the challenges that remain, mainly those related to selection of materials.

The family has been a contested site throughout American history. More or less constantly perceived to be in crisis, in need of defending or in need of redefining, the family has been portrayed both, and often simultaneously, as the origin of the strength of the nation and the source of the threat to the survival of that same nation (see eg Christopher Lasch, Haven in a Heartless World). The family figures primarily as an ideal space, a blank canvas on which hopes and fears are projected.

In contemporary American discourse, these hopes and fears are increasingly entangled with or informed by reproductive technology. While abortion dominates political or public debates on gender issues in the US, there is no doubt that other forms of reproductive technology such as surrogacy, in vitro fertilization and sperm donation are increasingly becoming part of the gender debate, where women’s bodies are arenas for contesting the meaning of family, kinship in a wider sense, and the intersection between nature and technology. 

This paper explores the ways in which narratives of reproductive technologies are inflected by the categories of race, gender and sexuality and made to interplay with powerful narratives of family in two movies, the 1993 Made in America and the 2010 The Kids are all right. While reproductive technology is often discussed as disruptive to traditional discourses on family, I argue that although the movies encourage critical perspectives the narrative of family becomes the dominant one and that, in the end, not only familial, but also national cohesion and stability is re-affirmed.

In the tv-series Raised by Wolves (HBO, 2020-2022) and the feature film I am Mother (2019), androids take on parental roles towards human children. This activates gendered discourses, simultaneously drawing on and challenging cultural conceptualizations of male and female parenting. The analysis investigates two aspects of the characters’ construction and understanding of their parental roles. First, parenting as an embodied activity is analyzed in relation to physical processes intimately connected with discourses of motherhood such as gestation and lactation, and to caregiving, nurturing and disciplining activities, exploring the shift between care and control, and the notion of the AI parenting body as a potential threat. Second, the purpose of parenting as perceived by the characters is examined. Drawing on an understanding of reproduction and parenting as a form of futurity where children are posited as the future of both the individual parent and humanity, as explored and critiqued by Edelman, the analysis will show that the narratives simultaneously build on and undermine such an understanding. The latter is identified as the result of transspecies parenting where narcissistic projections of self onto offspring are necessarily challenged. In this context, the discussion also pays attention to how gender inflects constructions of the purpose of parenting, exploring the complex positionings of Father and Mother in Raised by Wolves and the effect of the lack of a character functioning as a father in I am Mother. Ultimately, we ask the question – what would successful android parenting of human entail and whose future is secured? 

Mars 1968 i Warszawa började med studentrevolten och protester från de intellektuella som en del i kampen för ett demokratiskt och mer liberalt samhällssystem. Den kommunistiska makten svarade med utrensningar och repression av olika slag, och startade en antisemitisk kampanj i landet.

Cirka 13 000 polska judar lämnade sitt land åren 1968–1972. En stor grupp av dem kom till Sverige.

Seminariet ger en analys av bakgrunden till händelserna i Polen år 1968 och belyser de polska judarnas historia efter andra världskriget. Det skildrar händelsernas förlopp och de långsiktiga konsekvenserna, antisemitismen som politiskt instrument och propagandamekanismerna. Dåtidens hatkampanj kommer även att diskuteras ur dagens perspektiv.

Seminariet tar likaså upp de svenska myndigheternas agerande i samband med den polsk-judiska gruppens ankomst till Sverige och vi får höra berättelser om personliga erfarenheter av mars 1968 och dess följder.

The protocols of interviews made with Poles in Sweden in 1945 and early 1946 by Polish Source Institute in Lund, set up by Zygmunt Łakociński, a Polish activist and intellectual, now constitute unique source materials for multidimensional analysis of the Polish memory of the Holocaust, selected aspects of which are presented here. The article offers insight into the circumstances and state of research into Bernadotte Operation, i.e., the transfer to Sweden of ten-odd thousand persons, most of them of Polish origin, saved from Nazi concentration camps, looks at Zygmunt Łakociński as a person and his possibilities of acting to further the Polish cause in Sweden in the light of the complex political situation in post-war Poland, and also reviews other plans to document the memory of the Holocaust, financed by the Swedish state, which places the Polish documentation in the international framework of Holocaust documentation.

Antisemittismens historie er lang og brutal og kulminerte med nazistenes industrielle utryddelse av seks millioner jøder. Etter Hitler var antisemittismen tabubelagt i Europa, men den forsvant ikke ut av historien. Jødehatet har igjen blusset opp i en rekke miljøer i mange land. Boken er en bredt anlagt framstilling av jødehatets historie fra antikken og kristendommens begynnelse, gjennom middelalderen og opplysningstiden, rasebiologiens tidsalder, Holocaust og frem til dagens nye antisemittisme. Forfatterne søker etter årsakene, og belyser de mange utbruddene i deres historiske sammenheng. Jødehat er den første omfattende fremstillingen av antisemittismens historie på norsk. Den er sentral lesning for alle som interesserer seg for hvordan fordommer, diskriminering, forfølgelse og hat mot fremmede kulturer og religioner kan få katastrofale følger for uskyldige mennesker.

Antisemittismens historie er lang og brutal og kulminerte med nazistenes industrielle utryddelse av seks millioner jøder. Etter Hitler var antisemittismen tabubelagt i Europa, men den forsvant ikke ut av historien. Jødehatet har igjen blusset opp i en rekke miljøer i mange land. Boken er en bredt anlagt framstilling av jødehatets historie fra antikken og kristendommens begynnelse, gjennom middelalderen og opplysningstiden, rasebiologiens tidsalder, Holocaust og frem til dagens nye antisemittisme. Forfatterne søker etter årsakene, og belyser de mange utbruddene i deres historiske sammenheng. Jødehat er den første omfattende fremstillingen av antisemittismens historie på norsk. Den er sentral lesning for alle som interesserer seg for hvordan fordommer, diskriminering, forfølgelse og hat mot fremmede kulturer og religioner kan få katastrofale følger for uskyldige mennesker.

Nach der Machtübernahme der Nationalsozialisten brach im Deutschen Reich Terror gegen Juden und Andersdenkende los. Die sich schrittweise, aber rasant verschlechternden Lebensverhältnisse und die zunehmende Verfolgung zwangen Tausende Menschen zur Flucht. Außerhalb von Hitlers Macht- und Einflussbereich mussten sie den Versuch wagen, sich eine neue Existenz aufzubauen. Verglichen mit ihren europäischen Nachbarländern nahmen die skandinavischen Länder nur wenige Flüchtlinge auf. Dennoch wurden sie, insbesondere das neutrale Schweden, aufgrund der politischen Entwicklung in Europa zu wichtigen Zentren des Exils. In der Folge leisteten die Emigranten bedeutende Beiträge zu Kunst, Kultur, Wissenschaft und Politik der Aufnahmeländer. Der vorliegende Band widmet sich einem bislang nur wenig erforschten Kapitel der Geschichtsschreibung: dem jüdischen intellektuellen Exil in Skandinavien.    

Antisemittismens historie er lang og brutal og kulminerte med nazistenes industrielle utryddelse av seks millioner jøder. Etter Hitler var antisemittismen tabubelagt i Europa, men den forsvant ikke ut av historien. Jødehatet har igjen blusset opp i en rekke miljøer i mange land. Boken er en bredt anlagt framstilling av jødehatets historie fra antikken og kristendommens begynnelse, gjennom middelalderen og opplysningstiden, rasebiologiens tidsalder, Holocaust og frem til dagens nye antisemittisme. Forfatterne søker etter årsakene, og belyser de mange utbruddene i deres historiske sammenheng. Jødehat er den første omfattende fremstillingen av antisemittismens historie på norsk. Den er sentral lesning for alle som interesserer seg for hvordan fordommer, diskriminering, forfølgelse og hat mot fremmede kulturer og religioner kan få katastrofale følger for uskyldige mennesker. 

In this article, we report our research on Dai Lue in a rural area of Xishuangbanna, revealing how their tattoos have become an emblem of the self or an interiority cultivated through outer appearance, acted out and contested on people’s bodies as parchments for society’s discourses. China’s version of modernisation and nation-state building has underpinned shifting tattoo designs and subjectivities. Tattooing among younger people was different to their elders, as they were less inclined to practise it for a sense of belonging and conformity to Dai Lue and, instead, did so to stand out from and within their ethnic group, expressing a more individual and volitional self—a profound cultural change which also pervades many other aspects of their lives. We also show how popular discourses in China concerning the nation and ethnic minorities are being embodied and visually performed by Dai Lue through their tattoos, albeit creatively and not homogeneously. Our findings call for a more inclusive national story line in China which moves beyond simple stereotypes of ethnic categories currently popular in society to appreciate the complexity of peoples’ lives. Our study also updates the literature on tattooing among Dai Lue which, hitherto, was limited to descriptions in Chinese texts of old tattoo designs and rituals in isolation from society and politics.

Syftet med den här studien är undersöka hur Tybble torg och Rosta centrum situation ser ut idag då de tillhör Örebros äldsta stadsdelscentrum. Syftet består även av att undersöka hur sam-hällsförändringar kan påverka stadsdelscentrum och hur utvecklingen sett ut den senaste tiden. Studien kommer att presentera demografiska och geografiska perspektiv på Tybble och Rosta samt intervjuer med företagare i respektive stadsdelscentrum. Studien baseras främst på en

jämförelse mellan stadsdelscentrumen och hur utvecklingen sett ut sedan januari 2015.

Studien fokuserar på följande frågeställningar:

 Vilka skillnader och likheter finns mellan Tybble torg och Rosta centrum ur ett demografiskt och geografiskt perspektiv?

 Hur har utvecklingen sett ut för stadsdelscentrumen sedan januari 2015?

 Vad och vilka förändringar i samhället kan påverka stadsdelscentrum?

Studien presenterar skillnader och likheter mellan Tybble torg och Rosta centrum. Likheter finns dels i demografin, även om tredje största ålderskategorin skiljer stadsdelscentrumen åt. I Tybble består den tredje största befolkningsgruppen av 19–24-åringar, medan Rosta har

50–64-åringar som sin tredje största åldersgrupp. Andra likheter finns i form av ett nästintill likadant utbud som matbutik, blombutik, cykelbutik, restaurang, frisör och kiosk i de båda

centrumen.

Sedan januari 2015 har Ica Maxi etablerats i Tybblerondellen i södra Tybble. Etableringen har gett stor inverkan på Tybble torg och butikerna upplever en stor förlust av kunder. Kunderna väljer bort handeln på Tybble torg till förmån av Ica Maxi. Utebliven handel i en butik påverkar andra butiker på torgen. I Rosta har ingen etablering av storhandel ägt rum på sistone och därför går det mycket bättre i Rosta. Rosta står dock inför utmaningar ändå då kundtillströmningen inte är så stor, då många väljer att handla lite i centrumet istället för mycket.

De förändringar i samhället som kan påverka stadsdelscentrum är exempelvis etableringen av ett storköp, vilket den här studien beskriver. Demografi och expansion av bostadsområden är också faktorer som kan påverka stadsdelscentrum. Förmodligen finns andra förändringar som kan ge påverkan. Dessa förändringar tas inte upp i den här studien.

This article examines a particular form of popular expertise, one that uses aggressive, face-threatening confrontations as a means of achieving its goals. The specific case under scrutiny is the Swedish home renovation programme The Angry Carpenter (Sw: Arga snickaren), here considered as an instance of what has been labelled belligerent broadcasting. The analysis demonstrates that belligerent outbursts and emotional displays serve essential, but varying functions in the construction of the host's expertise. Belligerence is both a method to achieve epistemic status and for the enactment of expertise. Paradoxically, through his belligerence the host promotes a common-sense theory of good communication. A key lesson to be learned from programmes like this is the curative power of 'tough love'. When nothing else works, belligerence is justified as a method for diagnosing problems, dealing with personal difficulties and restoring healthy households.

Bebyggelsens täthet i städerna har sedan 1800-talets andra hälft varit en omdiskuterad fråga inom stadsplaneringen både i Sverige och internationellt. Med sina olika åsikter om bebyggelsetätheten har arkitekter och stadsplanerare påverkat planeringen och byggnationen av världens städer. Idag förespråkas en förtätning av städer på många håll och denna utveckling går hand i hand med miljö- och hållbarhetsarbetet med argument om att tätare städer bland annat minskar transportbehovet. Framtidens byggnation av städer förväntas också följa samma linje med förtätning som mål.

Städerna blir alltså tätare och tätare, men frågan är då var i städerna som framtidens förtätande byggnation ska ske. För att utreda detta är ett sätt att ta hjälp av den analysmodell som kallas för förtätningsrosen som ger en överblick av förtätningspotentialen i ett utvalt område utifrån temana förtätningsbehov, förtätningstryck, förtätningsutrymme och förtätningsfrihet. I Sverige finns det flera städer som kan antas ha ett särskilt stort förtätningsbehov varav Örebro är ett exempel utifrån att kommunens befolkningsökning mellan 2010 och 2015 var den femte största i landet mätt i antal personer. Utifrån det antagna förtätningsbehovet i Örebro är syftet med denna studie att med förtätningsrosen som metod ta fram ett möjligt underlag för stadsplaneringen och undersöka vilken potential det finns för förtätning i två av Örebros områden, närmare bestämt i Norrby och Tybble. Att testa förtätningsrosens användbarhet i en stad av Örebros storlek utgör ett delsyfte eftersom analysmodellen ursprungligen togs fram för att användas i Stockholm. Studien visar att förtätningsrosen, efter vissa modifieringar, är användbar i en stad som Örebro med slutsatsen att det i de båda analyserade områdena finns potential för förtätning, men att den är större i Norrby än i Tybble.

Environmentalist discourse has long relied on various reproductive futurisms, ranging from the now almost clichéd appeals to our ethical responsibilities to future generations to more radical demands to end human dominance over the planet by ending humanity itself. Such antinatalist stances are burdened by the legacies of Malthusianism, colonialism, classicism, and racism, and tend to pit current humans against future ones. This article explores the intersection of climate change discourse and antinatalist ideas in contemporary British public discourse and cultural expressions by considering some recent examples which highlight tensions between the individual and collective spheres. These include much publicised calls to reduce the human population for environmental reasons, spectacularised poverty and its associations with uncontrolled reproduction, as well as controversial contradictions between the public stances of prominent figures on overpopulation and their personal reproductive choices. This is followed by a reading of the satirical take on antinatalist environmental policies presented in the recent dystopian novel The Offset (2021), published under the pen name Calder Szewczak. The novel, set in a future Britain ravaged by climate change, troubles the ethics of environmentalist antinatalism by showing how easily environmentalist measures morph into ecofascism. Finally, the quandary of imagining an ahuman future is briefly discussed. While all imaginaries of the future necessarily entail considerations of reproduction, art allows for insightful probing of nonreproductive futurisms.