Människohandelsbrottet anses svårtillämpat. Brottsbeskrivningen ändrades senast år 2010 för att underlätta lagföringen av människohandel, men samma problem fortgår. Vilseledande av tilltänkta människohandelsoffer leder inte till det ansvar som BrB 4:1a anger, domstolarna kräver att exploatering av brottsoffret visas för att brottet ska anses fullbordat, och grovt koppleri eller koppleri av normalgraden tillämpas istället för människohandelsbrottet. Rättstillämpningen har stora effekter på lagföringen av människohandel och för brottsoffren: åtal för människohandel väcks inte i alla fall där detta bör ske, fokus placeras på brottsoffrens situation och relationer med de misstänkta snarare än de misstänktas handlingar, och brottsoffrens möjligheter att beviljas skadestånd är begränsade. Orsakerna till den sammanblandning mellan människohandelsprocessen och den efterföljande utnyttjandeprocessen som rättstillämpningen visar på står att finna i förarbetena till 2002, 2004 och 2010 års reglering av människohandelsbrottet. Artikeln beskriver hur förarbetena använts av domstolarna när de tillämpat människohandelsbrottet mellan 2002–2012, och identifierar problematiska effekter av rättstillämpningen. Artikeln visar att motivens krav på ett maktförhållande mellan människohandlaren och brottsoffret strider både mot Sveriges internationella åtaganden att bekämpa människohandel och mot den uttryckliga regleringen av människohandelsbrottet i BrB 4:1a. I praktiken har ett ytterligare brottsrekvisit som saknar lagstöd inlemmats. Detta rekvisit omintetgör ett av de otillbörliga medel som anges i BrB 4:1a med effekten att en betydande grupp personer inte anses vara offer för människohandel. För domstolarna betyder slutsatserna att deras ansvar aktualiseras att vid tillämpningen av BrB 4:1a använda rättskällor av högre rang än förarbetena och därmed åsidosätta motiven i de delar där dessa underminerar BrB 4:1a. Artikeln identifierar även lagstiftarens ansvar att kriminalisera alla former av utnyttjande som Sverige accepterat att bekämpa: detta omfattar inte enbart sexuellt utnyttjande genom koppleribrotten, utan exempelvis även alla former av tvångsarbete. Den nuvarande kriminaliseringen på området är bristfällig.
Då den faktiskt ganska nybildade Högsta Domstolen i Storbritannien, Supreme Court, den 24 september 2019 förklarade att den brittiska regeringens (och ytterst drottningens) beslut att stänga parlamentet under fem veckor i september–oktober 2019 (antingen från den 9 eller 12 september till 14 oktober) var olagligt för att det stred mot den oskrivna brittiska konstitutionen, så skrevs både politisk och konstitutionell historia, på flera olika sätt. Avgörandet har enprincipiell och långsiktig betydelse som sträcker sig långt bortom den pågående Brexitdebatten.
Här ska först något sägas om den i och för sig sannolikt välbekanta bakgrunden till avgörandet, varefter dess juridiska kärna benas ut. Avslutningsvis ska domens konsekvenser, både på lång sikt och för den ytterst svårbedömda Brexitprocessen, analyseras närmare.