I det alkohol- och drogförebyggande arbetet har frivilligorganisationer eller som de numera oftast benämns de idéburna organisationerna viktiga roller att spela. Syftet med denna rapport är att ge en översiktlig belysning av frivilligorganisationers alkohol- och drogförebyggande verksamheter. Avgränsningen är att det är organisationer som fått medel från Socialstyrelsens särskilda utlysning 2003-2009. Rapporten syftar också till att ge en bild av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som genomförts av forskarteamet vid Örebro universitet som knutits till Socialstyrelsens projektportfölj.
År 2009 var den totala summan som Socialstyrelsen hade att fördela var 15 miljoner. Det var 29 organisationer som fick medel att bedriva 40 olika projekt, varav hälften var nya projekt. Dessutom har fyra projekt disponerat anslag från tidigare år eftersom de av olika anledningar blivit fördröjda. Majoriteten av projekten riktar sig till målgruppen barn och ungdom. I projektportföljen ingår även projekt riktade till invandrare, föreningar, barn i riskzon, unga tjejer, föräldrar och arbetsliv. IOGT-NTO är den organisation som beviljats medel för flest projekt, totalt tio (inklusive UNF och IOGT-NTO:s Juniorförbund).
Boken består av tre delar. Den första delen behandlar satsningens uppbyggnad och inriktning. Satsningen började 2003 genom att Socialstyrelsen fick medel från Socialdepartementet att fördela till frivilligorganisationers alkohol- och drogförebyggande arbete. Trettiotvå organisationer med totalt 31 projekt delade på 25 miljoner kronor för den första tvåperioden. Därefter har årligen nya medel utlysts. Det totala anslaget 2003-2009 har varit 95 miljoner men ansökningar omfattande 866 miljoner inkom till Socialstyrelsen. Utbetalningar har gjorts till 135 projekt varav vart fjärde projekt fått mer än 500 000 kronor. Under perioden är det 28 projekt som fått 1 miljon eller mer. Satsningen har mobiliserat 69 olika organisationer att arbeta med alkohol- och drogprevention. Av dessa var nio alkohol- och drogorganisationer medan övriga hade huvudinriktning som socialt arbete, stödorganisation, idrott, studieförbund, etnisk grupp, kristen verksamhet, nätverk och paraplyorganisation.
Socialstyrelsens satsning innebar ett nytänkande. En utgångspunkt var att skapa en projektportfölj med en bred samamsättning av organisationer, för att mobilisera många krafter i det alkohol- och drogförebyggande arbetet. I satsningen har ingått handledning till projektledare, kompetensstöd genom bland annat återkommande projektledarträffar och en integrerad FoU-satsning. Forskarteamet vid Örebro universitet har genom detta beretts möjlighet att bidra till kunskapsutvecklingen inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Boken är skriven gemensamt av Charli Eriksson, Susanna Geidne, Madelene Larsson och Camilla Pettersson.
Forskarteamet vid Örebro universitet arbetar med en kunskapssyn som omfattar såväl vetenskaplig och praktisk kunskap som praktisk klokhet. Den integrerade FoU-satsningen har innehållit insatser för att främja verksamhetsdokumentation, systematisk uppföljning och långsiktiga insatser. Ett syfte är att belysa mervärde och hinder med att verksamheten bedrivs av frivilligorganisationer. I FoU-satsningen ingår studier kring projektledandets konst, kompetensstödet samt särskilda fördjupningsstudier inom vissa utvalda projekt. I samband med dessa studier har ett omfattande datamaterial insamlats genom enkäter besvarade av 9752 elever och 4796 föräldrar samt 423 personer som deltagit i andra enkäter och/eller intervjuer. Detta material används både för att belysa värdet av olika förebyggande insatser och studier av mer generella frågor kring barn, ungdom, familj, livsvillkor, levnadsvanor och hälsa.
En central del i FoU-programmet är samverkan med organsiationerna. Under åren som gått har ett fungerande, värdefullt och givande samarbete upparbetats mellan forskarteamet vid Örebro universitet och de olika organisationerna inom satsningen. Ett samarbete byggt på såväl gemensamma projektledarträffar, olika former av projektmöten som enskild stöttning.
Med gott samarbete kommer flera mervärden. I denna rapport belyses bland annat hur samarbetet på ett värdefullt sätt underlättat för forskarteamet och Socialstyrelsen att följa projekten genom deras arbete. Verksamhetsrapporter och kontakt med projektledarna har bidragit till att kunskaper kring projektens framgångar och svårigheter har kunnat identifieras. Likaväl framgår det i rapporten hur det goda samarbetet möjliggjort ett flertal fördjupade studier då forskarteamet exempelvis har fått värdefull hjälp vid datainsamlingar. En FoUsatsning av detta slag bygger på ett respektfullt partnerskap mellan forskargruppen och praktikerna.
I bokens andra del beskrivs fördjupningsstudier sinom fem olika områden, som behandlas i separata kapitel. Under de första åren av satsningen bedrevs en studie inom området graviditet. Den randomiserade studien inom KSAN:s projekt om tidiga informationsinsatser visade att det är möjligt att nå och påverka gravida kvinnor tidigt under graviditeten och inte bara de redan medvetna. Budskapet att graviditet är en period då man inte chansar tycks nå fram.
Det är sju olika fördjupningsprojekt som haft barn och ungdomar i fokus. Dessa projekt har omfattats av olika FoU-insatser i samarbete med forskarteamet vid Örebro universitet. Några av projekten har inom olika arenor arbetat med att nå och engagera barn och unga. Detta gäller projekt bedrivna av Riksförbundet SMART, Hassela Solidaritet, Svenska Ishockeyförbundet och IOGT-NTO. Därefter följer några projekt som har särskild vikt på ledarskap och policyutveckling.
Riksförbundet SMART når många ungdomar med sin kontraktsmetod.Resultat från fördjupningsstudien visar på samband mellan kontrakt och elevernas alkohol- och tobakskonsumtion. Slutsatsen från föräldrastudien är att trots att kontraktsmetoden i huvudsak är en ungdomsinriktad metod har den betydelse för föräldrarna i sitt föräldraskap. Framförallt när det gäller frågor om tobak, alkohol, narkotika, stöld och snatteri. Flera externa faktorer bidrog till att SMART:s verksamhet i Västernorrland inte kunde utvärderas på ett optimalt sätt.
Hassela Solidaritets projekt Kamratstöd i Skolan (KiS) bedrevs i Hudiksvall. Majoriteten av eleverna känner till vilka som är kamratstödjare på skolan och anger att det finns en grupp på skolan som ingriper vid mobbning om det skulle förekomma. Den allra viktigaste egenskapen hos en KiS:are är att man kan lita på att han eller hon inte pratar med andra elever om det som eleven berättat om. KiS:arna själva ser att deras uppgift är att förebygga mobbning och utanförskap på skolan. Det gick dock inte att se några effekter av kamratstödsverksamheten när det gäller skoltrivsel och mobbning. Detta kan bero på att projektet till en början bara omfattade delar av skolan och att en insats som denna behöver också långsiktighet för att nå resultat.
Svenska Ishockeyförbundet bedrev projekt Skolambassadörer. Det byggde påbesök av en idrottsförebild i skolan för att sätta igång samtal om alkohol bland ungdomar. Detta kombinerades med prova-på-aktiviteter. En erfarenhet var att projekt som skall genomföras lokalt i föreningar behöver stöd och styrning från en central organisation. Den modell för skolambassadörer som projektarbete på ishockeygymnasier skulle kunna överföras till andra idrotter.
IOGT-NTO bedrev inledningsvis programmet Våga och studiecirkeln Ung och Kung. Våga-programmet har utsatts för en del oförtjänad kritik. Många har hänvisat till den effektutvärdering som genomförts av programmet, trots att den gjordes på en annan version av programmet. Det hade varit mycket värdefullt om forskarteamet kunnat genomföra en effektutvärdering av programmet inom ramen för Socialstyrelsens satsning, men då forskarteamet involverades efter att projektet påbörjats var detta inte möjligt. Uppföljningen av studiecirkeln Ung och Kung visar positiva resultat. Många föräldrar menade att Ung och Kung har haft betydelsen för samtalen med sina barn om viktiga frågor under tonårstiden. Majoriteten av föräldrarna menade också att studiecirkeln haft betydelse för gränssättningen hemma.
Verdandi Stockholmskretsens förebyggande ungdomsverksamhet bedrev projektet Bli trygg i Tensta – Rinkeby Möt oss. Forskarteamet genomförde en fördjupningsstudie med externa medel. Verdandis ungdomar tycker att verksamheten är mycket bra och de önskar att fler kan få vara delaktiga och växa upp med tillgång till en likadan ungdomsverksamhet på deras ort/närsamhälle. Utifrån utvärderingen, som gjordes, kan följande framgångsfaktorer anses vara av betydelse för denna verksamhet: Tillit till verksamheten, Allas lika värde, Ungdomarnas inflytande och påverkansmöjlighet, Medlemskap, Föräldrars vetskap och delaktighet i verksamheten, Metodutbildning för ledare, Gemensamma regler, Ideellt engagemang, Lättillgänglig lokal och En möjliggörande kraft i form av en demokratisk processledare. En slutsats som kan dras utifrån utvärderingen är att verksamheten är byggd efter ungdomarnas villkor, med stor respekt för ungdomars möjlighet att få och ta ansvar. Mellanrummet mellan barndom och vuxenlivet är en viktig period i livet där socialt förebyggande arbete med ungdomar kan ha stor betydelse. Projektet är avslutat, men verksamheten drivs vidare inom Verdandi Stockholmskretsen i Tensta/Rinkeby.
IOGT-NTO:s Juniorförbund bedrev projektet Junis Sisters. Syftet med projektet var att stärka unga tjejers självbild och självkänsla och synliggöra deras behov. Genom att utbilda och coacha äldre tjejer att fungera som bra förebilder för yngre tjejer var syftet att dessa tjejer skulle skapa en stark skyddsfaktor i samhället. Deltagandet i verksamheten var god. Projekt som Junis Sisters som arbetar med ideella unga ledare kräver god ledarvård för att ledarna ska trivas och känna engagemang och meningsfullhet i sitt arbete. De tjejer som engagerades som ledare i detta projekt gick inte att behålla mer än en termin. Projektet är avslutat, men ambitionen inom Junis är att verksamheten ska drivas vidare som en del av Junis ordinarie verksamhetsprogram.
Svenska Fotbollförbundet (SvFF) beslutade 2004 att starta en treårig satsning för att förbättra kunskapen och öka medvetenheten i sina föreningar om fotbollens sociala ansvar och alkoholförebyggande möjligheter. Arbetet initierades av statliga Alkoholkommittén och i samarbete mellan SvFF, IOGTNTO och Alkoholkommittén skapades projektet Mål utan alkohol. Forskarteamet fick uppdraget av Alkoholkommittén att utvärdera projektet. Det som kännetecknar samtliga föreningars tankar om en alkohol- och drogpolicys innehåll är ord som sunt förnuft, möjlig att följa samt efterlevnadsbar. Att ungdomar inte skall dricka alkohol och använda tobak är självklart, men föreningarna skiljer sig åt när det gäller hanteringen av vuxnas alkoholbruk, till exempel hur fester med vuxna medlemmar ska hanteras. Att alkohol inte ska förekomma i samband med träningar, cuper och läger är man eniga om, däremot huruvida alkohol i samband med aktiviteter med sponsorer får förekomma eller inte finns det olika uppfattningar kring. Det finns vissa skillnader mellan föreningarnas syn på policyarbetet beroende på om man är en elitförening eller en breddförening. Att arbeta med en policy är dock tidskrävande. Det är centralt att den inte bara hamnar i en bokhylla utan att den integreras i den dagliga verksamheten.
Föräldrar är i fokus i kapitel 6, som inleds med att belysa betydelsen av föräldrar och familjen för ungdomars alkoholkonsumtion. Vidare ges en översikt av framgångsrika föräldrastödsprogram som syftar till att minska ungdomars alkohol- och drogkonsumtion. Forskarteamet har haft möjlighet att utveckla fördjupade effektstudier av två program riktade till föräldrar. Det gäller två program som bedrivs av IOGT-NTO; Stark och klar och Föräldrar Tillsammans. Vidare har program bedrivna av IOGT Centro i Göteborg och Sveriges Makalösa föräldrar studerats.
IOGT-NTO: Stark och klar är ett föräldrastödsprogram som syftar till att stärka vuxna i sin roll som tonårsföräldrar, vilket i förlängningen kan leda till att tonåringarna kan stå emot trycket att dricka alkohol och prova narkotika. Metoden bygger på samtal mellan de vuxna och tonåringen och innehåller återkommande aktiviteter under hela högstadietiden. Forskarteamet har följt Stark och klar med datainsamlingar före, under och efter programmets genomförande. Det är en stor utmaning att få föräldrar att delta i ett föräldrastödsprogram. Det visade sig att högutbildade föräldrar deltog i större utsträckning än lågutbildade. Föräldrarna angav bristen på behov och tid som de två vanligaste orsakerna till att inte delta. Preliminära resultat från effektstudien av Stark och klar visar att programmet påverkar föräldrar att bibehålla en restriktiv attityd till ungdomar och alkohol. Stark och klar har också haft en effekt på ungdomars intensivkonsumtion av alkohol. Fördjupade analyser pågår och en vetenskaplig artikel kommer att färdigställas under 2010. Bland de föräldrar som deltagit i Stark och klar var det 44 procent i skolår 9 som ansåg att programmet hade underlättat gränssättningen för deras barn.
IOGT-NTO: Föräldrar Tillsammans syftar till att stärka vuxna i sin roll som tonårsföräldrar. Detta ska i sin tur minska alkoholkonsumtionen bland högstadieelever och därmed minska riskerna för att de ska råka illa ut. Programmet vänder sig till föräldrar med barn i skolår 7-9. Materialet bygger på att föräldrar tillsammans kommer överens om regler och förhållningssätt kring alkohol och att vuxna håller på 18-årsgränsen. Forskningen kring Föräldrar Tillsammans är en randomiserad studie av programmets genomförande i 13 skolor. Där har en elev- och föräldraenkät genomförts innan interventionens start, under och efter genomförandet. Programmet startade i skolår 7 och skolår 8 på 7 interventionsskolor som jämförs med kontrollskolor. De första analyserna av programmet utifrån frågan Vad uppnår vi med att starta programmet i skolår 8? tyder på att flickor som ännu inte i skolår 8 har konsumerat alkohol kan skjuta upp sin alkoholdebut. Föräldrarna i interventionsgruppen kan genom medverkan i programmet påverkas till att behålla sin restriktiva attityd gentemot ungdomar och alkohol. Efter sista datainsamlingen våren 2010 kommer fördjupade analyser att genomföras på hela materialet som samlats in 2008-2010.
IOGT Centro i Göteborg fick under perioden 2005-2006 medel för projektet Föräldrastöd. Syftet var att ge barn som växt upp med en anhörig med kemiskt beroende eller med en förälder som suttit i fängelse rätt till adekvat föräldrastöd. Projektets primära målgrupp var föräldrar som levt med eller i närheten av kemiskt beroende och föräldrar som suttit i fängelse. IOGT Centro riktade sig till en mycket viktig grupp föräldrar, men att rekrytera föräldrar för deltagande i föräldragrupper var svårare än organisationen hade väntat sig. Utvärdering av projektet var inte möjlig, då få föräldragrupper kom till stånd.
Sveriges Makalösa föräldrar är en organisation som arbetar för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar och deras barn. Projekt har bestått av många olika aktiviteter där kartläggning av ensamstående föräldrar samt föräldrastöd har varit de två huvudsakliga inriktningarna. Föräldrarna hade positiva erfarenheter av deltagande i självhjälpsgrupp. Den lokala undersökningen gav viktig kunskap, men det var svårt att nå politiker/tjänstemän med information från en frivilligorganisation trots fin utformning av resultaten i form av en liten tidning. Verksamhet för ensamstående föräldrar behövs, men behoven i olika stadsdelar/städer kan se olika ut.
Genom att Socialstyrelsen gett samma forskarteam i uppdrag att utvärdera flera projekt kan data användas för att besvara viktiga, generella frågor kring alkohol- och drogförebyggande arbete som inte bara är projektspecifika. Det är en viktig folkhälsofråga att utjämna ojämlikheter i hälsa mellan olika grupper i samhället. Därför bör man vid planering och genomförande av föräldrastödsinsatser noga överväga om det finns grupper som är extra viktiga att nå. Pappor som besvarat enkäten hade en mer tillåtande attityd till ungdomar och alkohol än mammor och att de var mer benägna än mammor att ha barn som blivit bjudna på alkohol i hemmet. Detta visar på vikten av att involvera pappor i arbetet med att förebygga alkoholkonsumtion bland ungdomar.
Metoder att begränsa tillgänglighet har starkt stöd från vetenskapliga studier. I kapitel 7 ges en kort översikt av metoder som används för att begränsa den fysiska tillgången på droger, främst alkohol. Inom detta område har forskarteamet två särskilda aktiviteter.
UNF:s folkölsprojekt är inriktat på att följa upp lagen om förbudet att sälja folköl till minderåriga. UNF har sedan 70-talet arbetat med folkölskontroller, det vill säga att ungdomar under 18 år försöker köpa folköl i livsmedelsbutiker, bensinstationer etcetera. Det som skiljer folkölsprojektet från UNF:s tidigare arbete med folkölskontroller är en jämförelse mellan de två modellerna konfrontation och samarbete som komplement till folkölskontrollerna. I konfrontationsmodellen arbetar den lokala föreningen med att konfrontera butiker, ägare och kommun med resultat från folkölskontrollerna genom media eller på andra sätt. Samarbetsmodellen bygger på att UNF för en dialog med handlarna och att kontrollresultaten endast lämnas till handlarna själva. Ett avtal knyts och de butiker som sköter sig lyfts fram i media. Forskarteamets uppföljning av verksamheten visade att den görs med hög kvalitet och genomförs med systematik och målinriktning. Genom intervjuer har butiksansvariga fått komma till tals och berättelser från provköp gav information om hur ungdomar får köpa alkohol. Forskarteamets fördjupningsstudie visar att arbeta med en strukturerad metod gav signifikant bättre resultat än att arbeta utan en. Konfrontationsmetoden visade sig var mer lyckosam än samarbetsmetoden. Det tar tid att utveckla en väl fungerande strategi, kanske till och med mer tid med samarbetsmetoden än med konfrontationsmetoden. En viktig lärdom var vikten av att bygga nätverk med olika aktörer i kommunerna.
Under 2009-2010 deltar forskarteamet i ett externfinansierat projekt, i Örebro län, Maiaprojektet, som genom en myndighetsgemensam satsning vill minska tillgängligheten av illegal alkohol för ungdomar.
Under de första åren ingick områdesbaserade projekt i Socialstyrelsens satsning. Dessa projekt bedrevs under satsningens tre första år. De var från början inte utvalda till fördjupade studier eftersom utvärdering av sådana insatser kräver stora resurser och är förenade med avsevärda metodproblem. Under den första perioden av satsningen ökade dock intresset för de områdesbaserade projekten och för områdesbaserat förebyggande arbete i stort. Detta föranledde under 2005-2006 en särskild studie som genomfördes av Carolina Wittenfelt, som medverkar som författare i kapitel 8.
Söder mot narkotika bedrev sin verksamhet på Södermalm i Stockholm. Den innefattade flera delprojekt och samverkanspartners. Trots en omfångsrik verksamhetsrapportering från projektet samt intervjuer och projektbesök var det svårt att få en heltäckande bild av hur alla delprojekt och aktiviteter har sett ut och vem som gjort vad inom de olika delarna. I många fall var Söder mot narkotika en sammanhållande kraft mellan ett stort antal olika intressenter, medan man i andra fall enbart funnits med som en del av andra nätverk och samarbeten. En reflektion kring detta är att man inom ett projekt av det här slaget bör arbeta mer kontinuerligt för att förankra och sprida information om sin verksamhet, speciellt om det sker omstruktureringar inom viktiga enheter. Målen för projektet framstod tidigt som tämligen orealistiska, inte minst för samordnaren själv. Man fick tidigt börja skära ned i de omfattande aktiviteter som planerats och efter de tre projektåren var det enbart en bråkdel av dessa som genomförts. De verksamheter som faktiskt kom igång och det kontaktnät som byggts upp var något som man inom projektet var nöjd med och som även uppskattades av personer utanför projektet (till exempel en rådgivningsbyrå). Men, i ljuset av det som Söder mot narkotika hade som mål i sin ursprungliga ansökan, uppfyllde inte projektet förväntningarna. Samordnaren för Söder mot narkotika hade en avgörande betydelse för samordningen i detta nätverk och för de andra aktiviteterna inom projektet. Samordnarens enskilda betydelse var både på gott och ont – å ena sidan blev det tydligt för alla vem man skulle kontakta och få information av, å andra sidan var projektet beroende av att hon skulle finnas kvar. Utan samordnaren skulle det förmodligen bli svårt att hålla liv i det nätverk som byggts upp.
MOTGIFT på Gotland hade nio primära mål som gällde under hela projekttiden 2003-2005. Dessa var att genomföra samlade, effektiva insatser mot narkotika och narkotikamissbruk, att öka medvetenhet och kunskap om drogrelaterade problem (primärt narkotika), att åstadkomma attitydförändringar till bruket av narkotika hos ungdomar, att engagera ungdomar i arbetet mot narkotika, att erbjuda råd och stöd och snabba insatser, att fler vuxna ska göra medvetna insatser mot narkotikamissbruk, att minska efterfrågan på narkotika, att minska tillgången på narkotika samt att koppla arbetet till befintlig och kommande forskning om preventiva insatser. Projektledaren menade å ena sidan att MOTGIFT ska samverka med alla krafter som finns mot narkotikan, men å andra sidan arbetade projektledaren hellre med det lokala näringslivet eftersom han ville undvika för mycket byråkrati. En reflektion som även rör andra projekt är frågan vad en frivilligorganisation bör eller inte bör göra. Inom MOTGIFT hade frågan handlat om huruvida man skall använda privata narkotikahundar i sin verksamhet eller ej. Den operativa nivån i MOTGIFT bestod enbart av projektledaren (även om styrelsen till viss del också spred MOTGIFT:s budskap på olika sätt). En avgörande fråga för den typen av projekt är hur verksamheten ska bli hållbar även om projektledaren lämnar projektet. MOTGIFT:s övergripande mål var att skapa en opinion för ett narkotikafritt Gotland. Det fanns dock en tendens till att förlora det lokala perspektivet. Hemsidan och de tidningar som gavs ut till exempel visade på MOTGIFT:s intresse för drogfrågor/politik i stort. Styrelsen var också något splittrad om vad som var målet för MOTGIFT:s arbete, några fokuserade på det lokala medan andra tänkte större, nationellt och till och med internationellt.
Projektet Verdandi Tensta-Rinkebys drogpreventiva arbete bland ungdomar drivs av Verdandi Stockholmskretsen och avdelningen Tensta/Rinkeby. Projektet byggde till stor del på att ungdomar engageras i det drogförebyggande arbetet och att de får möjlighet att utforma verksamheten och på så sätt påverka sin vardag. Verdandis arbete med ungdomar i Tensta har utvecklats från en enskild ungdomsverksamhet till att successivt växa till ett områdesomfattande engagemang. Projektet omfattar alla ålderskategorier och strävar efter att ge ett stöd till barn och ungdomar under hela vardagen, på både skoltid och fritid. Ungdomar som utbildats till att bli ungdomsledare på den lokala ungdomsgården har gått vidare till att utgöra stödpersoner på den lokala skolan, vilket gör att de är igenkända i flera sammanhang. Projektets operativa nivå består av flera personer, huvudsakligen ungdomar. Den drivande kraften är dock projektledaren, som med sin erfarenhet och sitt engagemang får saker att hända. Även i Verdandis områdesprojekt väcks alltså en fundering kring vad som händer med verksamheten om projektledaren inte finns kvar. Verdandis verksamhet i Tensta har blivit omtalat. Projektet har ofta fått besök av personer från andra stadsdelar och kommuner och från olika frivilligorganisationer som är nyfikna på deras verksamhet. Vad är det som gör att en ungdomsverksamhet i ett så komplext område som Tensta kan bli så framgångsrikt? Inom projektet talar ungdomarna om att det är projektledarens förtjänst, hans engagemang och tilltro på deras kompetens, som gör att verksamheten fungerar. Projektledaren menar att det stora arbetet görs av ungdomarna själva, och att han bara är en igångsättare.
Områdesprogrammen lyfter fram tre viktiga frågor. Hur kan alkohol- och drogfrågorna integreras i det lokala folkhälsoarbetet? Det är viktigt att det inte blir flera parallella och ibland till och med konkurrerande spår. En andra viktig fråga är hur den ideella kraften och de frivilliga organisationerna kan delta i det lokala arbetet på ett målinriktat och bra sätt? Här skiljer sig erfarenheterna mycket åt mellan Sverige och andra länder med en mindre utvecklad offentlig sektor. Vilka lärdomar kan vi dra av detta? En tredje viktig fråga gäller om området kan beforskas på ett konstruktivt sätt. Hur kan kunskap nås om områdesbaserade insatser, sammansatta insatser och universell prevention?
I bokens tredje del behandlas några olika perspektiv på alkohol- och drogförebyggande arbete. Kapitel 9 inleds med frågan: Hur används Internet i alkohol- och drogförebyggande? Internet är ett mycket kraftfullt instrument. Det kan användas till att marknadsföra alkohol och droger på ett inte önskat sätt. Särskilda insatser görs av svenska myndigheter för att motverka detta. Det är också klart att de olika sätt som Internet kan användas i det förebyggande arbetet innehåller stora möjligheter. Under 2008 påbörjades en fördjupningsstudie inom området. I de senaste rapporteringarna från projektledarna har bland annat efterfrågats om och hur deras organisationer och projekt använder Internet i arbetet. Majoriteten av organisationerna har en egen hemsida medan var tredje projekt har en egen sida för projektet.
Inom projektportföljen har Internet använts med fokus på förmedling av Act now, Hassela Gotlands projekt Reagera mera och Hasslea Skåne i projektet Vet du vad ditt barn gör på Internet? Internet används som medium för intervention av IOGT-NTO:s Juniorförbund för utveckling av hemsidan Solsidan. Andra exempel på användning är Alma Europas projekt Saving the city, KAMP för projektet Gräset gör dig inte grönare samt KRIS Rikskris Unga Kris i projektet E-screening för ungdomar i riskzonen. Professionell utveckling är ett tredje användningsområdeför INternet, IOGT-NTO:s projekt Webb-baserat verktyg och KSAN:s Bella Net är exempel. En fjärde användning av Internet ärforskningsinstrument, vilket bland annat görs av IOGT-NTO inom projektet Minska riskbruk av alkohol bland vuxna med betoning på unga vuxna i arbetslivet.Forskningen har tagit fart kring detta och en mer systematisk uppföljning av tidigare projekt är viktig. Om en hemsida utvecklas kräver den underhåll och återkommande uppdateringar. För att på bästa sätt kunna stödja utvecklingen söker vi nu kunskap inom området genom uppföljningar, samtal, diskussioner och litteratursökningar.
I kapitel 9 redovisas även vissa insatser när det gäller arbetsplatsbaserat förebyggande. Under åren är det få projekt som fått medel för detta. Barn i riskzonen är ett annat tema inom projeketportföljen. Här har JuUnis under senare år tillfrågat kommunerna för att belysa behovet av stöd till barn som växer upp i familjer med missbruk. Hela Människan har utbildat vuxna för att bli vettig vuxen. Blå Bandet har genomfört en särskild satsning i en kommun för att ge information om alkohol ur ett barnperspektiv till alla som arbetar inom BVC, MVC, förskolor och familjecentraler. I kapitel 9 beskrivs kortfattat också de åtta olika tjejprojekt som ingått i satsningen.
Det avslutande kapitlet med övergripande forskningsfrågor tar upp att vara projektledare inom en frivilligorganisation, kompetensstöd, dokumentation av verksamheter, mervärdet med den ideella kraften och reflekterar kring praktiknära kunskapsutveckling.
Att vara projektledare i en frivillig organisation skiljer sig lika mycket åt som deras respektive organisationer gör. Organisationerna inom Socialstyrelsens satsning är en mycket heterogen grupp med avseende på deras storlek, förankring i samhället, ideologi och historia. Det material som samlats in under åren i och med projektledarenkäterna innehåller många intressanta delar om projektledarskapets förutsättningar i en frivilligorganisation. De deltagande organisationerna i satsningen har bland annat olika förutsättningar, till exempel storlek, förankring i samhället, ideologi och historia. Könsfördelningen är relativt jämnt fördelat över åren, vilket innebär att det går att göra jämförelser mellan män och kvinnor på många frågor. Analyser och bearbetning av projektledarenkäterna har bara påbörjats. Förhoppningen är att kunna fortsätta arbetet och göra en fördjupad dokumentation och rapport av det material som finns. Eftersom fyra projektledarenkäter samlats in vartannat år från 2003 finns ett stort och intressant material att lära om projektledningens konst.
Inom satsningen har fortbildning, projektledarträffar och handledning erbjudits som kompetensstöd till projektledarna. Detta har följts upp med enkäter, intervjuer och skriftlig dokumentation av forskarteamet.
En intressant fråga är mervärdet av den ideella kraften. Vilka resurser mobiliseras inom projekten inom Socialstyrelsens projektportfölj? År 2003-2004 uppskattades att för varje person som anställdes fanns tre personer som medverkade ideellt och nästan tre personer som medverkade inom ramen för sin tjänst samt nästan en person som köpts in eller hade någon annan anställningsform. Bedömningen för 2008 års projekt var att det för varje anställd fanns fyra personer som medverkade ideellt, två som medverkade inom tjänsten samt en person som exempelvis hade praktik eller medverkar i annan form. Detta antyder att mobilisering av personella resurser ger ett stort mervärde till det stöd som medlen från Socialstyrelsen utgör.
Det är naturligt för forskarteamet att göra reflektioner kring praktiknära forskning och kunskapsutveckling. Behovet att gå från teori till tillämpning är ett förhållande som framhålls som en stor utmaning inom den internationella folkhälsoforskningen. Ju längre från grundforskningen man kommer mot den praktiska tillämpningen desto mindre är kunskapen. Därför behövs satsning av den typ som forskarteamets verksamhet utgör. Framgångsrik forskning om prevention kräver ett gott och nära samarbete mellan praktiker och forskare. Ett respektfullt partnerskap behöver utvecklas. Att arbeta med en budget år från år kan försvåra om inte omöjliggöra långsiktiga insatser. Genom att forskarteamet valt att ändå tänka långsiktigt har en unik möjlighet till kunskapsväxt utvecklats.
Intresset och öppenheten för utvärdering och forskning har varit stort hos frivilligorganisationerna inom denna satsning. Arbetssättet inom forskningen har varit att återkommande diskutera med och återföra resultaten till organisationerna. Organisationerna från sin sida har medverkat till att det mycket omfattande FoU-arbetet har kunnat genomföras. De har medverkat praktiskt genom att distribuera enkäter och förankra utvärderingen lokalt. Detta har bidragit till kvaliteten i den praktiknära forskningen. En andra viktig förutsättning för utvecklingen inom detta område är att den statliga byråkratin kan möta den ideella kraften. Socialstyrelsen, som av många betraktas som en traditionell myndighet, har genom sättet att organisera denna satsning visat på framsynthet.
Mervärdet i denna satsning är den kraft och vilja som mobiliseras inom de frivilliga organisationerna. I arbetet deltar såväl alkohol- och drogorganisationer som andra organisationer. Detta gör att många grupper kan nås genom de olika insatserna. Det finns nya idéer som kan prövas på ett flexibelt sätt. Det senaste årets projekt med Internet är exempel på det. Organisationerna kan driva frågor på ett innovativt och gränsöverskridande sätt. UNF:s folkölsprojekt är också ett sådant exempel. Beslutsprocesserna inom frivilligorganisationerna bygger på ett aktivt deltagande och engagemang, vilket är en styrka.
Nackdelar med dagens krav på att metoder skall vara evidensbaserade kan hämma frivilligorganisationernas möjligheter om kraven på utvärdering blir alltför stora. Genom denna satsning har det skapats möjlighet till lärande och kunskapsbildning genom stödet från forskarteamet. Dock är önskemålen större än vad som är möjligt att leva upp till inom ramen för befintliga resurser. En annan nackdel är att projekttiden är ett år. Beredningsgruppen har dock i några fall kunna satsa på samma projekt flera år i några fall, vilket gett intressanta möjligheter.
För att utvärdering och forskning inte bara skall vara en punktinsats kopplat till ett enskilt projekt krävs en medveten planering och basresurser. Det var inte möjligt att vid den första planeringen av FoU-insatserna förutse hur utvecklingen skulle bli. Vår strategi har varit att bygga upp en verksamhet som möjliggör studier av processer, samt kort- och långsiktiga effekter. Även om vi kom in relativt tidigt i satsningen fanns det inte möjlighet att göra fördjupade studier kring några projekt som påbörjats dessförinnan. I ett idealläge skapas en organisatorisk bas för forskningen helt integrerad redan från början av verksamhetens planering.
FoU-programmet har genom den goda samverkan med olika parter lyckats utveckla, genomföra och rapportera en lång rad fördjupningsstudier, vilka skapat unika möjligheter att belysa förebyggande arbete om barn, ungdomar och föräldrars situation.
En stilla eftertanke är att verksamheten inom den ideella sektorn är mycket omfattande. Vi har i vårt arbete blivit mycket inspirerade av det fantastiska arbete som förekommer i många av projekten i Socialstyrelsens projektportfölj. Ett helt forskningsinstitut skulle utan några större problem kunna vara fullt sysselsatt med detta intressanta område.
Ett stort tack till alla inom frivilligorganisationerna som på olika sätt medverkat till att denna satsning på alkohol- och drogförebyggande arbete och forskning har kunnat genomföras. En stöttepelare av ovärderlig betydelse har varit vår kontaktperson vid Socialstyrelsen under alla år Åke Setréus. Utan dessa insatser hade vårt arbete varit helt omöjligt.