To Örebro University

How can social work in social services become an active democratic agent in times of rapid social change? The point of departure in this contribution is that the need of democratic communication is tremendous in modern society and that the possibility to act according to this insight, is more difficult than it ever has been in modern times, because of the challenges of globalisation and migration; the demand for communication is strangled by neoliberalism’s presence in social services through New Public Managment. The question to be answered is how democracy and communication can be realized in this bureaucratic setting, after all. Democracy is not understood as a stable and static state of affairs, but rather as a frail, but vigorous, condition that only exists to the degree that people act democratically. The greater the role that communication, deliberation and reflection play in official activities, the more democratic the society is. In hindsight it becomes obvious that the more diverse and complex society has become, due to globalisation, migration, the crisis of the nation state and the decline of the welfare state, the more conformal and hierarchical the control of the public institutions have become. As one of the public institutions that institutionalize the moral conceptions of how life should be lived, social services have the potential of being a democratic forum that contributes to the strengthening of social equality. Social equality is the prerequisite for gender equality in society and in families, but through the past twenty years the Swedish society has raised increasingly stronger demands for gender equality in cultural minority group families, at the same time as the general welfare system’s capacity to create the necessary tools for developing equality, have been in decline. In this turmoil social problems are to an ever increasing degree percieved of in terms of lack of individuality and reflexivity in minority contexts, leading to compulsory interventions in families under the Care of Young Persons (Special Provisions Act). Research shows that investigations of foreign-born children or children with foreign-born parents lead to compulsory care and 24-hour care outside the home more often than investigations of Swedish-born children with Swedish-born parents. The interaction between the social worker and the client should, ideally spoken, according to the law, be characterized by voluntary consensus. This requires that the participants in the interaction situation find a mutual understanding of the event that has created the interaction situation. They need to find intersubjectivity, but the possibility of achieving intersubjectivity varies, due to the closeness or distance between the lifeworlds and, hence, the moral values of all the participants. In purpose of finding ways to understand how moral complexity can be an active tool in the democratic enterprise of reaching necessary mutual understanding in the social work context described initially, the concept of i) intersubjectivity must be combined with ii) intersectionality for the possibility to recognize the complex power relations involved, and iii) discourse ethics for the possibility to analyzing the communication itself.

Abstract Dissertation

This dissertation deals with the how Swedish society is confronting the democratic challenge of fining ways to integrate individuals and groups with a diversity of cultural and religious beliefs and social practices. The ide that democracy must include all members of society is central in contemporary welfare states. In Sweden, this idea is closely related to a concept of social justice and equality. This means that this study deals with aspects of integration processes. Social service is one of the  societal institutions that institutionalises the moral conceptions of how life should be lived. Therefore, its function in the integrations processes mirrors the ethos of society as a whole. The chief characteristics of a democratic state is that it represents every member of society and that it is transparent, communicative, and reflexive. But this is not easily performed. The state may exercise oppression in the form of forced assimilation through the culturally detached design of law and policy, and with the politics of diversity, minority groups may exert internal oppression of vulnerable elements within the group. In this thesis, this tension expresses The Paradox of Democracy. Social workers deal with the paradox while handling society’s moral panic regarding “other’s” traditions that are perceived as difficult to comprehend. Therefore, there investigative work is of great importance in a society that aspires to treat all citizens as equals. But the framework for such investigations is narrow and tightly controlled. A qualitative change in the scope of social workers’ ability to work in the service of communicative action within the complex areas discussed in this study could be a step towards broadening and deepening democratic practices. When the public institutions take their clients’ wishes and needs seriously and treat them as indicators of the actual needs seriously, the public institutions can build a foundation for reciprocal and communicatively anchored integration work.

The debate about societal integration and equality in connection with migration has been vivacious in a Swedish context for several decades now. An interesting research question in this context is how the Swedish society confronts the democratic challenge of finding ways to societal integration in times of rapid globalization and social change. In a case study of National Social Services in Sweden, I have studied how social workers within national social services understand and handle cultural diversity in their investigation and decision making involving children, young adults and their families. It becomes evident that the search for possibilities to societal integration has been abandoned for a system of societal monitoring and control, here expressed as conformal action. A deep conflict occurs between the social worker's communicative skills and an ever increasing, conformal bureaucracy. This conflict is understood as a conflict between the lifeworld and the system. Two important components in the argument are that integration demands communicative and reflective action in society and that The National Social Servicesi nstitutionalizes the representations of society as a whole. When treating the factors of the integration process it becomes clear that the social workers are handling an awkward paradox, seemingly impossible to dissolve. The paradox is activated in the intersection between the individual rights versus cultural and religious rights and it permeates every text guiding social work, from the Constitution over The Social Services Act to other governmental recommendations. Although the paradox cannot be dissolved it is evident that it could be mitigated through communication and reflective action. Nevertheless there is a rapid change in social services, away from communicative and reflective and action, towards conformal action. The theoretical concepts that are used as analytical tools in the study are derived from the thinking of Durkheim and Habermas.

Andelen tvångsinsatser inom socialtjänsten gentemot barn och unga med utomeuropeisk bakgrund är större jämfört med barn och unga med svensk bakgrund. Vår tids etniska, kulturella och religiösa mångfald ställer krav på att det sociala arbetet inom socialtjänsten utvecklas så att det fungerar på ett jämlikt och rättvist sätt, men ojämlikhetens mönster tyder på att såväl samhället i sin helhet som socialtjänsten har svårt att hantera mångfald. Ordet mångfald relaterar här till skillnader avseende människors resurser, normer och behov. Tvång får bara tillgripas när varje möjlighet för lösningar i frivillighet och samförstånd har uttömts, men det kräver djupgående kommunikation mellan socialarbetare och klienter på ett sätt som styrningen av socialtjänsten inte tillåter. I samma takt som samhällets mångfald har ökat har den tid socialarbetare använder på direkt kommunikation med klienter minskat. I artikeln presenteras ett utkast till en teori om intersektionellt medveten diskursetik. Teorin skisserar vilka kriterier som uppfylls när kommunikation fungerar och belyser vikten av medvetenhet om aktörernas identiteter och kategoriseringar.

Migration och kvinnors utsatthet för våld i nära relationer belyser kvinnors generella sårbarhet för våld i nära relationer i anknytningsrelaterade migrationssituationer ur ett intersektionellt perspektiv.

Genom fyra kvinnors berättelser ser vi vilken betydelse faktorerna inneslutning och mobilitet har för våldsutsatthet i migrationens gränsland och hur kön, ålder, etniskt/och eller nationellt ursprung, språk, religion, sexualitet och migrationsstatus samspelar med samhällets lagstiftning och dess kapacitet att genom sina välfärdsinstitutioner erbjuda adekvat stöd och hjälp som de utsatta också har möjlighet att ta del av. 

This dissertation deals with how Swedish society is confronting the democratic challenge of finding ways to integrate individuals and groups with a diversity of cultural and religious beliefs and social practices. The idea that democracy must include all members of society is central in contemporary welfare states. In Sweden this idea is closely related to a concept of social justice and equality. This means that this study deals with aspects of integration processes. Social services are one of the societal institutions that institutionalize the moral conceptions of how life should be lived. Therefore, its function in the integration processes mirrors the ethos of society as a whole. The chief characteristics of a democratic state are that it represents every member of society and that it is transparent, communicative, and reflexive. But this is not easily performed. The State may exercise oppression in the form of forced assimilation through the culturally detached design of law and policy, and with the politics of diversity, minority groups may exert internal oppression of vulnerable elements within the group. This tension expresses a tension that is called the Paradox of Democracy in this thesis. Social workers deal with the paradox while handling society’s moral panic regarding “others’” traditions that are perceived as difficult to comprehend. Therefore, their investigative work is of great importance in a society that aspires to treat all citizens as equals. But the framework for such investigations is narrow and tightly controlled. A qualitative change in the scope of social workers’ ability to work in the service of communicative action within the complex areas discussed in this study could be a step towards broadening and deepening democratic practices. When the public institutions take their clients’ diverse wishes and needs seriously, and treat them as indicators of the actual needs of members of society, the public institutions receive a foundation for reciprocal and communicatively anchored integration work.

The need for an elaboration of a mutual understanding between worldviews is steadily increasing in our societies today, due to growing economic, social, cultural, and religious gaps. To enhance wellbeing, integration and democracy, the growing gaps require a substantial level of communication between representatives for public institutions - such as social services - and citizens. Social workers share the insight that a specific communicative competence signifies the profession. They, however, also share the experience that social work is involved in a multidimensional battle about what power and communication is and ought to be, respectively. The battle is framed as New Public Management (NPM). The outcome of NPM’s rule seems to be leading towards strict conformal structures of power and communication in a time where professional ethics and knowledge could and, for all we know, should be guiding the interaction between social workers and citizens to enhance mutual integration in a globalized society. Research on power and communication in social work show a rather rigid understanding of power relations. Despite the use of theory, be it reflected, or heavily theoretically guided as for example in the case of poststructuralists, inspired by Foucault - and irrespective of the starting point or the theoretical awareness of the researcher - power seems to be described as a unidirectional process in which the social worker HAS power and the client IS powerless. As a part of this standard package of power, it seems as if the only recommendations of handling the lack of equality is to try mitigating it by empowerment. Empowerment is framing the power of citizens as clients most of the time. There is an intrinsic problem here, since the idea of empowerment seems to hold an automatically triggered top-down position as the process starts with the social worker passing power to the client. To enhance inclusion and democracy in times of social change and globalization, social work needs a theory of power and communication that makes sense, in the tight corridors of action offered in the social services. It is the aim of this paper to outline the conceptual brickwork necessary for the construction of a theory of communication and power in social work. The first conceptual brick is derived from the concepts of intersectionality, inspired by Foucault’s theory of power and the second from Habermas’ discourse ethics. The theories of Habermas and Foucault, respectively, are often perceived as incomparable, but I find a great potential in bringing them together. One binding element between them is the concept of intersubjectivity, a main component in the theoretical construction of Habermas and its connection to Arendt. Her theory of power and violence is another binding element. Even further Durkheim and the concept of moral delivers another conceptual connection. The clue for this theory is derived from my empirical studies of social work and cultural diversity. The next step is to apply the theory in an ongoing study aiming at understanding communicative processes between social workers and inhabitants in an exposed, suburban area in Sweden.

Social work is a globalised field of action, facing theoretical, practical, ethical and pedagogical challenges caused by major global transformations that have given rise to an increasing diversity of socioeconomic, national, ethnic, racial, and religious divisions. This context poses anew the question of the possibility of interconnectedness over or between these divisions. It prompts us to ask, inter alia, do we have to share the same life, the same experiences, the same class, nationality, ethnicity, race, or religion to achieve solidarity and mutual understanding? The German philosopher, sociologist and critical theorist, Jürgen Habermas has shown that this increasing diversity calls for a specific kind of communication to reach mutual understanding and the emancipatory possibilities this entails. He also states that our possibilities for communication are often systematically obstructed. However, Habermas has not been content with stating the problem, he also offers a way to create mutual understanding and cohesion in a rapidly changing world. In such a context, the stakes for social workers (both as practitioners and educators) to communicate or facilitate mutual understanding over socioeconomic, cultural, religious and normative divides, are extraordinarily high. In this chapter the pressing needs of communication across difference and the obstacles to it will be examined in the light of Habermas Theory of Communicative Action. 

Summary: It is widely accepted that honor-based violence is a lived reality and a serious problem. However, honor-based violence is also a contested academic and political field, characterized by a polarized debate about whether or not the violence comprises stereotyping images of immigrants. This article asks how honor-based violence can be understood in light of this polarization, and what consequences it may have for clients and social workers. It is based on interview data with 235 adults with either professional (n = 199) or personal experiences (n = 36) of honor-based violence in Sweden. The data has been thematically coded and analyzed using the concepts of culturalization and intersectionality.

Findings: Honor-based violence is simultaneously a lived reality and teeming with stereotypes that are constructed by culturalizing images of nation, gender, age, religion, and sexuality. These stereotypes constitute forms of violence themselves and decrease clients’ trust in society and its institutions. Hence, the stereotypes become obstacles to social workers’ capacity to support those exposed to violence. At a general level, the stereotypes contribute to retaining the exposed in violence. In contrast, intersectional approaches to understanding honor-based violence have the potential to capture clients’ self-perceived and complex formulations of the causes of, and the character of, their situation, and thus increase the possibilities for adequate support.

Applications: The article's findings can support social workers’ understanding of the complexity of honor-based violence and strengthen their possibilities and capacities to develop antiracist and nonviolent communicative practices and, thus, acknowledge clients’ varying experiences and individual needs.

The aim of the paper is to contribute to the expanding knowledge-base for reducing honour related violence (HRV), that has becomeincreasingly complicated, not to say corrupt, by ongoing neoliberalism and right-wing agendas.

HRV is a serious problem with complex roots, causes and sometimes deadly consequences. It is a contested academic and political fieldconstructed through various borders, boundaries, and intersections such as nation, ethnicity, gender, age, sexuality, religion, and migration.

The paper examines some of these borders, boundaries, and intersections by analysing the expressions, prevalence, and patterns of HRV in Sweden, a historically social democratic and femocratic welfare state, challenged by increasing social, economic, and political inequalities,and a mainstream discourse describing HRV as a distinctively dangerous form of violence linked to culture, religion, and migrants’ failure to‘assimilate’ to Nordic ideals of gender equality. As such, positionings on HRV have played and continue to play straight into the hands ofnationalist politics, racist agendas, and right-wing assimilationism.

In contrast, the paper draws on feminist and intersectional sociological theory, at the interface of honour, integration, migration, to develop theconcepts of isolation and mobility. It is based on a substantial qualitative and quantitative empirical material: focus groups and individual in-depth interviews with people with direct, personal experiences and indirect, professional experiences of HRV (n=259) and three surveysanswered by fifteen-year-olds in Swedish metropolitan areas (n=6002).

The paper shows first, how isolation and mobility reinforce or weakenhonour norms and violence, respectively

Denna bok är resultatet av den hittills mest omfattande studien av det hedersrelaterade våldets uttryck, former och mekanismer som genomförts i Sverige. Studien bygger på kvalitativa och kvantitativa delstudier och har gjorts på uppdrag av Stockholms, Göteborgs och Malmö stad 2017–2018. Bredden gör studien unik inom detta område. Den kvalitativa datainsamlingen: 235 nyckelpersoner med djupgående kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck har intervjuats i 95 öppna intervjuer. Några av intervjupersonerna har kunskap utifrån sitt arbete eller från sitt engagemang i föreningar. Andra har kunskap på grund av egen erfarenhet av livet i en hederskontext och av utsatthet för våld och förtryck. Några har båda dessa positioner. Den kvantitativa datainsamlingen: 6 002 ungdomar i årskurs nio har besvarat en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden. Det sammantagna resultatet visar att människor med olika etniska tillhörigheter, trosuppfattningar, funktionsnedsättningar, sexuell läggning, ålder och socioekonomiska förhållanden lever med våldsutsatthet och normer som förtrycker dem. Vidare visas att hedersrelaterat våld och förtryck är uttryck för olika svårigheter som kan sammanfattas med begreppen inneslutning och mobilitet på individ-, grupp- och samhällsnivå och i samspelet mellan dessa. Inneslutning och mobilitet betecknar att våldsutövning ökar i introverta eller inneslutna grupper där samspelet med andra grupper är låg; dvs. att mobiliteten är låg. Hedersrelaterat våld och förtryck närs bland annat av minoritetsskap, särskilt i kombination med kollektiv statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet urholkar däremot våldsnormerna och minskar våldsanvändandet. Sammantaget visar resultatet att hedersrelaterat våld och förtryck drabbar individer på ett flertal sätt och att samhället genom socialpolitiken bör ta ett förnyat ansvar på flera nivåer, både akut, kortsiktigt och långsiktigt.

SAMMANFATTNING

IOP Mötesplats Vox 2018-2020 har kommit till för att identifiera och möta behoven i två bostadsområden i Örebro kommun, Varberga och Oxhagen, som tillsammans utgör stadsdelen Vox. Verksamhetens mål är att bidra till ökad jämlikhet och integration genom att stärka förutsättningarna för barn och unga att nå målen i skolan, för en attraktiv och trygg stadsdel, för utbildning, arbete och integration samt för möjligheten till meningsfull fritid. Örebro universitet har under 2020 åtagit sig att utvärdera verksamhetens måluppfyllelse på individ-, områdes- och samhällsnivå. Utvärderingen baseras på intervjuer, statistik och rapporter.

Mötesplatsens verksamhet var inledningsvis bred men utkristalliserades andra året i en rad mer stabila verksamheter som bidrar till måluppfyllelse. Vi ser detta som en naturlig utveckling som kan liknas vid att vaska guld: efter enträget arbete faller gruset undan och guldkornen framträder. De verksamheter som har bidragit till måluppfyllelse har som gemensam nämnare att de utformats med lyhördhet för deltagarnas behov och i tät samverkan med andra verksamheter. Fritidsbanken, Kul i Vox, Ungdomspoolen och Vox IF är några exempel. Dessa har ökat rörligheten mellan människor och platser vilket målen ytterst handlar om. Måluppfyllelse i skolan är en förutsättning för att barn och unga ska kunna röra sig mellan olika geografiska och sociala miljöer. Detsamma gäller vuxnas utbildning och arbete. I en attraktiv och trygg stadsdel kan människor röra sig fritt utan att begränsas av rädsla och hierarkier mellan människor och grupper i samhället, och en meningsfull fritid handlar om nya erfarenheter, relationer och förmågor som bidrar till rörlighet.

Mötesplats Vox har bland annat vitaliserat befintlig verksamhet genom Lovskolan, skapat Fritidsbanken, Kul i Vox och Ungdomspoolen varav några permanentats i kommunens regi samt den numera självständiga föreningen Vox IF vilket i högsta grad bidrar till ökad jämlikhet och integration i Vox-området. Deltagande i verksamheterna har haft positiv betydelse för  individer, men när vi undersöker förändring på områdes- och samhällsnivå ser vi att situationen i området försämrats avseende arbete, utbildning och integration. Det är ännu för tidigt att se effekten av satsningar på skolområdet, för det är först 2021-2022 som mätningar kan visa resultat av mötesplatsens insatser. Vi har dock konstaterat att de grundförutsättningar som formar ungas möjlighet till meningsfull fritid såsom föräldrars arbetslöshet, låg utbildningsnivå, fattigdom och trångboddhet, är samspelande faktorer som kan försämra ungas möjligheter till studier, organiserade fritidsaktiviteter, umgänge och återhämtning.

När det gäller målsättningen om en trygg och attraktiv stadsdel är det svårt att se någon entydig utveckling. Vi ser en överrepresentation av anmälningar som gäller vissa brott, men också en minskning som kan tyda på en nedåtgående trend vad gäller kriminalitet.

När vi beaktar ett axplock av data om socioekonomiska villkor framträder bilden av ett socialt utsatt område. De problem vi har pekat på beror inte på människors födelseland eller bakgrund i sig utan på den samlande summan av socioekonomiska faktorer såsom låg utbildningsnivå, svag ställning på arbetsmarknaden och bristande förankring i de offentliga trygghetssystemen. Dessa faktorer drabbar ju också människor med svensk bakgrund i utsatta områden. Samtidigt kan omständigheter kring migrationen tillsammans med hinder i etableringen i det nya hemlandet förstärka risken för social problematik och fattigdom när det gäller utrikes födda. Den goda sidan av saken är att konkreta livsomständigheter såsom utbildningsnivå, kunskap om socialförsäkringssystemet, boendeförhållanden och kontakter som gynnar etablering på arbetsmarknaden går att förändra till det bättre. De villkor vi har diskuterat är inte huggna i sten utan kan förbättras genom bland annat integrationspolitik, utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik och det finns stora behov av långsiktigt, relationsskapande arbete med både barn, unga och vuxna i Vox-området. Det handlar dels om socialt stöd som sådant, dels om att skapa tillit till socialtjänsten, skolan och andra myndigheter som ju tillsammans uppfattas som repressiva representanter för samhället; inte på grund av de boendes bakgrund och erfarenheter i hemländerna utan utifrån myndigheternas faktiska ageranden här och nu.

Samtliga offentliga och ideella aktörer i Vox-området känner till Mötesplats Vox arbete och åtskilliga har erfarenhet av samverkan med mötesplatsen. De ser positiva sidor av mötesplatsens engagemang i området, men det finns också förslag om utveckling av samverkan.

I det fortsatta arbetet är framför allt ökad samverkan mellan boende, skola, socialtjänst, föreningar och de verksamheter som ingår i Mötesplats Vox av vikt. Mötesplatsen har goda förutsättningar för att vara drivande i övergripande samverkan som handlar om att skapa långsiktiga relationer och generaliserad tillit bland boende i området; det vill säga att man kan göra något för någon utan att förvänta sig något tillbaka och litar på att den andre gör något för någon annan en annan gång. Generaliserad tillit är i kort och gott förutsättningen för en trygg stadsdel där människor med olika erfarenheter och livsprojekt litar på att också människor utanför den egna gruppen vill dem väl. En förutsättning för att lyckas med sådant arbete är att öka de boendes agens och delaktighet i det egna livet och i samhällsutvecklingen. I sådana sammanhang axlar alla samhällsaktörer i området ansvaret att motverka samhällets allmänna tendens att se de boende som potentiella brottslingar eller problemhärdar, vilket skapar motsatsen till tillit. Den insikten har tydligt uttalats inom flera av mötesplatsens verksamheter och fångas i det medarbetarcitat som utgör rapportens titel: ”Relationerna bestämmer tillhörigheten”.

Vad har segregation, hedersnormer och hedersrelaterat våld med varandra att göra? Genom en analys av intervjuer med professionella inom offentlig verksamhet och i civilsamhället samt personer med egen erfarenhet av att växa upp i en hederskontext belyser vi segregationens betydelse för hedersnormer samt hedersrelaterat våld och förtryck på en rad fält. Fälten är socioekonomi, grannskap, kollektiv statslöshet, inkludering i det svenska välfärdssystemet, migrationsmönster, lokala och transnationella relationer samt bakgrund i stater med och utan offentlig välfärd. Studien visar att komplexa mönster av segregerande faktorer på dessa fält bidrar till att hedersnormer uppstår, upprätthålls och förändras och påverkar det hedersrelaterade våldets och förtrycket uttryck och omfattning. Mobilitet är segregationens motsats och därmed en mekanism som urholkar hedersnormer och minskar hedersrelaterat våld och förtryck. 

Örebro universitet har haft i uppdrag för Länsstyrelsen i Örebro län att undersöka behovet av särskilda stöd- och kunskapsresurser i det konkreta arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck i kommunerna i Örebro län. Forskning visar att hedersrelaterat våld och förtryck är en allvarlig utsatthet med många olika uttryck. Omfattningen är oklar inom forskningen och beror på variationer i definitioner och vetenskapliga metoder. Vi ser en tendens till att begreppet blir allt lösare i konturerna i offentliga dokument. Därmed är hedersrelaterat våld och förtryck ett komplext kunskapsområde som bidrar till stereotyper som hindrar att utsatta får rätt hjälp vid rätt tidpunkt, med lämplig omfattning och varaktighet. Mot bakgrund av tidigare forskning samt 23 fokussamtal med 88 professionella ur olika yrkeskategorier och nyckelpersoner i civilsamhället i Örebro län framkommer att en särskild stöd- och kunskapsresurs bör etableras. Stöd- och kunskapsresursens arbete bör bygga på ett inkluderande och intersektionellt perspektiv och på demokratins grund. Det bör vara djupt och brett förankrat i nationell och internationell forskning och ha social hållbarhet som mål. Kunskapsresursen bör vidare bygga på en vetenskaplig grund, verka för en dynamisk kunskapsutveckling i hela länet samt för öppenhet och transparens i kommunikationen mellan lokala, regionala och nationella aktörer. Det övergripande målet för länets arbete med och mot hedersrelaterat våld och förtryck bör vara att verka för varje invånares rätt till frihet från våld och förtryck och frihet till jämlikt och jämställt deltagande i samhällslivet. Dessa friheter hör samman med varandra och förutsätter frihet från varje form för inneslutning och segregation, inom familjelivet, i grupper och i samhället för övrigt.

Hedersrelaterat våld och förtryck inkluderar ett brett spektrum av psykiska, fysiska, sexuella och materiella begränsningar, kränkningar och våldshandlingar som syftar till att bevara eller återupprätta en familjs eller en släkts anseende i omgivningens ögon. Strikta könsnormer som reglerar människors möjligheter att forma sina liv är en bärande beståndsdel i alla heders-kontexter. Övertygelser om vilken typ av relationer, platser, uppgifter och roller som är lämpliga för flickor, pojkar, kvinnor och män i olika åldrar och samhällspositioner leder till begränsningar av framförallt flickors och kvinnors liv – inte minst deras möjligheter till utbildning och arbete utanför familjen.

Vi har analyserat 26 livsberättelser från kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck med fokus på hur våldsutsattheten påverkar deras möjligheter till etablering i arbetslivet. Livsberättelserna kommer ur resultatet av datainsamlingen för Storstadskartläggningen, Heder och samhälle i Sverige tre storstäder Göteborg, Malmö och Stockholm 2017-2018. 

Resultatet av analysen visar för det första att hederskontextens könsbundna plikter och kyskhetsnormer begränsar flickors och kvinnors möjlighet till utbildning. Vissa av intervjudeltagarna har tillåtits studera på familjens villkor medan andra har hindrats helt och hållet. Många har haft svårt att fullfölja sina studier på grund av turbulens och ohälsa till följd av våldet. 

För det andra visas att utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck på kort och lång sikt gör det svårt att etablera sig i arbetslivet och samhället i stort. De intervjudeltagare som levt i strikta hederskontexter saknar i regel arbetslivserfarenhet under tonårstiden, liksom andra erfarenheter som är centrala för etablering i arbetslivet. Vissa av de kvinnor som anlänt till Sverige i vuxen ålder befinner sig långt från arbetsmarknaden på grund av att de har förhindrats lära sig svenska och ha kontakt med samhället utanför hederskontexten. Många av våra intervjudeltagare har levt och lever alltjämt i svåra omständigheter i och med en allvarlig hotbild, skyddad identitet, ständiga uppbrott och kvarvarande psykisk och fysisk ohälsa, vilket försämrar deras möjligheter att arbeta. 

En del av dessa omständigheter är gemensamma för våldsutsatta, oavsett om de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck eller andra former av våld. Men några variationer är specifikt kopplade till hederskontextens grad av inneslutenhet respektive mobilitet. Ett tydligt mönster är att de intervjudeltagare vars föräldrar, eller andra närstående, har lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden så småningom själva utbildar sig och arbetar, om än med svårigheter och fördröjning. Huruvida föräldrarna etablerar sig och arbetar i Sverige verkar ha större betydelse än föräldrarnas utbildningsnivå och karriär i det före detta hemlandet. Det beror på att de föräldrar som arbetar i Sverige tar större del av det svenska samhället, och därmed lever i en högre grad av mobilitet och normförändring än de föräldrar som inte arbetar och har få kontakter med andra utanför den primära gruppen och på så vis lever i markant inneslutenhet där hedersnormerna förblir starka eller till och med förstärks efter migrationen. När föräldrar och andra familjemedlemmar arbetar ökar kontakten med det omgivande samhället samtidigt som deras sociala och ekonomiska beroende inom hederskontexten minskar: det leder till att hedersnormerna utmanas och försvagas. Sådan mobilitet leder till normförändring som förbättrar flickors och kvinnors möjlighet till utbildning och arbete utanför hederskontexten.

Ett annat mönster i materialet är att de intervjudeltagare som vuxit upp under etniskt och religiöst minoritetsskap, krig och förföljelse, låg utbildningsnivå och fattigdom får sämre förutsättningar för studier och arbete. Sådana omständigheter tvingar människor att sluta sig inåt för att säkra sin överlevnad och är en mylla för strikta hedersnormer som ju är tätt sammanlänkade med familjens försörjning. I familjer där den huvudsakliga försörjningen vilar på transnationella relationer, arbete i familjeföretag och bortgifte av döttrar inom hederskontexten betraktas den obligatoriska skolgången i Sverige som ett nödvändigt ont eftersom den äventyrar döttrarnas kyskhet. Detsamma gäller kvinnors arbete utanför familjen. Men så ser det inte ut inom alla hederskontexter. I välbärgade familjer med hög status kan flickors skolprestationer istället betraktas som ett mått på deras kyskhet; familjens anseende gynnas om döttrarna presterar oklanderligt i skolan och inom livets alla områden, eftersom det signalerar ett slags uppburen skötsamhet som passar in i bilden av den lyckade familjen. Hederskontextens heteronormativa genusordning handlar ju, som vi sett, om att vara man eller kvinna på rätt sätt beroende på ålder och samhällsposition. Flickor och kvinnor i högstatusfamiljer kan därför i vissa fall åtnjuta en relativ, villkorad frihet som bygger på att deras studier och arbete gynnar familjen.

Ett tredje och sista mönster har att göra med hedersnormernas föränderlighet. Flera av intervjudeltagarna berättar om konflikter inom hederskontexten – ibland föräldrarna emellan, andra gånger mellan föräldrarna och bröder som misshandlar sina systrar på eget bevåg, och åter andra mellan föräldrarna och den större släktgemenskapen. Några av konflikterna uppstår då unga män inskärper strikta hedersnormer som deras föräldrar inte känner igen i nya, grannskapsbaserade gemenskaper som uppstår till följd av segregation, diskriminering, ojämlik tillgång till välfärd och andra omständigheter som bidrar till inneslutning. Här ser vi hur socioekonomiska klyftor blir en grogrund för förstärkta hedersnormer. Andra konflikter uppstår då en person eller en familj anammar progressiva värderingar som går på tvärs med hedersnormerna. För att så ska ske behövs tillgång till tankegods som utmanar heders-kontexten, men framförallt möjlighet till försörjning, välfärd och sociala sammanhang som gör det möjligt att skapa ett meningsfullt liv utanför den och inne i ett samhälle som präglas av mångfald och demokrati. 

Hedersnormer är alltså inte fixa och färdiga en gång för alla; de förstärks eller försvagas beroende på människors levnadsvillkor, vars yttersta strukturella nivå kan sammanfattas som grader av inneslutenhet och mobilitet. 

Utbildning och arbete utanför hederskontextens snäva krets av familj och släkt kan erbjuda våldsutsatta kvinnor en väg till ett liv i trygghet och frihet.

The paper examines the prevalence and patterns of honour-based violence and oppression by documenting and analysing self-reported experiences among youth in contemporary metropolitan Sweden. The material is gathered via three surveys of 15-year-olds in metropolitan Sweden (N6002). The analysis draws on feminist intersectional violence studies and situates honour-based violence at the intersections of gender, ethnicity, and socioeconomic status. It develops the concepts of isolation and mobility within and between groups at family, community, and societal levels.

The paper finds higher levels of multiple forms of violence and control, including physical, psychological and sexual violence, among youth who live with honour norms. The prevalence of violence is higher with each of the forms of isolation explored in the paper.

Child participation and agency are vital elements in child protection. Ensuring child participation can contribute to successful interventions. Social workers are often the central agents in ensuring that children participate in matters concerning them and that the best interest of the child principle is adhered to in these matters. The aim of this study is thus to understand if and how social work education in South Africa and Sweden teaches child participation in child protection work. We study curricula for social work programmes in three South African and two Swedish universities. Results indicate broad themes of similar content in curricula in both countries and both indicate gaps in terms of in-depth training in child protection, as well as children to a very low degree are regarded as agents. Students are not explicitly trained to encourage child participation. Further research can show whether and how such knowledge is developed in practice and how the social work programmes can prepare the students for such development. If social workers should be able to promote child participation, regard them as active agents and support them in developing resilience, they need to have that perspective in their fundamental training.