Elever med rörelsehinder kan ha stor nytta av dator i skolarbetet, när datorn är integrerad i skolarbetet och får fungera som ett kompensatoriskt hjälpmedel för eleven. En del elever med rörelsehinder anser att de inte får möjlighet att använda dator i skolarbetet i den utsträckning de behöver. Den här skriften handlar om de eleverna.
Bakgrunden är ett projekt som pågick läsåret 2008 - 2009. Den övergripande målsättningen var att öka möjligheterna för elever med rörelsehinder att använda dator på det sätt de önskar. Projektet utgick från elevernas önskemål och deras behov stod i centrum. Samarbetet mellan elev och lärare var en annan viktig utgångspunkt för projektets genomförande. I projektet deltog en grupp elever med rörelsehinder som huvudsakligen gick på högstadiet och gymnasiet.
Projektet började med att 15 elever som önskade delta valde en lärare på sin skola som de ville skulle delta tillsammans med dem. Därefter erbjöds lärarna tillsammans med elevernas assistenter en kursdag om datorns möjligheter i skolarbetet. Kursdagen genomfördes i samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Efter kursdagen genomfördes planeringsmöten för varje elev. Mål formulerades för hur datorn skulle användas i skolarbetet. Efter två och fyra månader utvärderade eleverna sina mål.
Innan projektstart ansåg en majoritet av lärarna att de inte fått tillräckligt med kompetensutveckling kring den aktuella eleven. Lärarna behövde stöd för att utnyttja datorn på bästa sätt för eleverna. De ansåg att datorn var ett viktigt pedagogiskt verktyg för eleven.
Resultatet/utvärderingen visade att en majoritet av de uppsatta målen var uppfyllda vid elevernas utvärderingar och eleverna med uppfyllda mål tyckte att målen hade underlättat skolarbetet. Eleverna upplevde sig mindre beroende av andra när de använde dator. Samtidigt upplevde de sig mindre kompetenta efter projektets insatser jämfört med vid projektstart. Lärarna var överlag positiva till att sätta mål och nästan alla lärare ansåg att målformulering är en bra metod. De ansåg att målen underlättade skolarbetet för eleverna och kunde bidra till att eleven upptäcker nyttan med dator. Samtidigt ansåg lärarna att de saknade kunskap för att sätta mål själva och att de behövde stöd utifrån för att uppnå målen. De flesta lärarna kunde tänka sig att använda arbetssättet igen till andra elever som komplement till andra åtgärder.
Med den här skriften vill vi försöka ge inspiration till lärare när det gäller datorns möjligheter för elever med funktionsnedsättning. Vi vill också visa på olika samarbetspartner som lärare kan ta hjälp av. Slutligen vill vi visa hur arbetet kan formaliseras och utvärderas genom att sätta mål. Skriften består av två delar, i första delen beskrivs projektets resultat och i andra delen beskrivs arbetssättet, som vi valt att kalla för Inspiration – Samarbete – Mål.
Vår slutsats är att det beskrivna arbetssättet kan ge elever bättre möjligheter att använda dator i skolarbetet och att både elev och lärare behöver stöd för att lyckas. Det blev tydligt i projektet att eleverna var beroende av lärarnas engagemang i genomförandet av målen. Det blev också tydligt att lärare kan behöva stöd av andra med kunskap om elevens funktionsnedsättning och alternativa verktyg för att sätta mål. Arbetssättet kan behöva utvärderas för fler elever.