To Örebro University

Sammanfattning

Olika fälttest är flitigt använda för att utvärdera fotbollsspelares fysiska uthållighet, däribland Yo-Yo Intermittent Recovery Level 1 (Yo-Yo IR1) och Coopers löptest. Ytterst lite är dock känt om Coopertestets lämplighet som mätmetod i en sport med intermittent arbete som fotboll. Syftet med denna studie var att undersöka prestation i Coopertestet i förhållande till Yo-Yo IR1 testet hos fotbollsspelare på olika tävlingsnivåer. Under försäsongen testades 19 manliga fotbollsspelare (23 ± 4 år, 181 ± 9 cm, 77 ± 9 kg) från svensk division 1 (hög-nivå, n=5), division 3 (mellan-nivå, n=6) och division 5 (låg-nivå, n=8). Coopertestet består av oavbruten löpning så långt som möjligt under 12 minuter på löparbana. Yo-Yo IR1 testet består av upprepade 2x20 meters löpningar i ökande hastighet, med 10 sekunder aktiv vila mellan varje omgång. Testerna utfördes under standardiserade former på kvällstid med minst 72 timmars mellanrum. Resultatet för Coopertestet var; hög-nivå 3056 ± 194m, mellan-nivå 2950 ± 188m och låg-nivå 2916 ± 203m, utan signifikanta skillnader mellan grupperna (p>0,05). Yo-Yo IR1 resultaten var; hög-nivå 2264 ± 286m, mellan-nivå 1933 ± 395m och låg-nivå 1615 ± 496m. Det fanns en signifikant skillnad i testresultaten mellan hög-nivå och låg-nivå (p<0,05). Förhållandet mellan de två testerna för hela populationen var r=0,89 (p<0,001), och inom grupperna; hög-nivå r=0,69 (p=0,2), mellan-nivå r=0,99 (p<0,001) och låg-nivå r=0,98 (p<0,001). I motsats till övriga grupper visade resultaten att hög-nivå gruppen, som har större mängd fotbollsspecifik träning, inte hade något signifikant samband mellan de två testen. Coopertestets utformning med oavbruten löpning, tillsammans med dess oförmåga att särskilja mellan olika tävlingsnivåer, medför att Yo-Yo IR1 testet bör användas framför Coopertestet i syfte att få tydligare information om en fotbollsspelares fysiska uthållighet under matchsituation.

Sammanfattning

Titel: Ishockeypublikens påverkan – ”När det är bra tryck i arenan så är de ju som en sjätte spelare!” (Citatet i titeln är hämtat från intervjun med respondent 6)

Nyckelord: Motivation, Självförtroende, Nervositet, Ängslan, Ishockeyspelare, Publikpåverkan.

Till varje lag i elitserien finns det publik som vill stödja sitt lag. De använder sig utav olika metoder för att hjälpa sitt lag till framgång. Stödet från publiken påverkar naturligtvis spelarna men det finns en begränsad tidigare forskning som kan visa på vilket sätt de reagerar psykologiskt. Syftet med studien var att undersöka hur eltishockeyspelares motivation, självförtroende och ängslan/nervositet påverkas av publiken under matchdagar. Metoden som användes för att uppfylla detta syfte var en kvalitativ intervju. De som deltog i studien var sju stycken (ålder 19-34 år) manliga elitseriespelare i ishockey från två olika lag. Lagen som valdes ut är båda framgångsrika och har starka traditioner inom svensk ishockey. För att analysera intervjuerna så har dessa transkriberats. Resultatdelen presenterades i tre olika delar utifrån de tre teman som intervjuerna utgick ifrån. Det visade sig att alla de tillfrågade spelarna tycker att det är som roligast med ishockey när det är fullsatt i arenan. Då blir det en extra laddning i luften och spelarnas motivation höjs. Samtidigt bildas en form av nervositet hos spelarna eftersom de då förstår att matchen betyder något extra. En viss nervositet innan match gör oftast att spelarna presterar bättre. I diskussionen kopplades tidigare forskning ihop med studiens resultat och flera av dem styrktes då med hjälp av de tidigare studierna. Vi analyserade och använde egna reflektioner för att verkligen fördjupa vår förståelse för hur elitishockeyspelare påverkas av publiken.

Det råder en allmän uppfattning i vårt samhälle om att ämnet idrott och hälsa inte är bildande eller viktigt. Ämnet anses bestå av idrottsliga kunskaper och färdigheter som inte stimulerar elevernas kunskapsutveckling, vilket blir ett problem i ämnet eftersom alla ämnen i skolan finns till för att eleverna ska lära sig kunskaper. För att undersöka vilka kunskaper eleverna får i ämnet idrott och hälsa, så har vi valt att studera vad eleverna anser att de lär sig i ämnet under fyra lektioner. Syftet med vår studie är att undersöka vad elever i år nio anser att de lär sig under lektioner i ämnet idrott och hälsa, utifrån de fyra kunskapsformerna, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. För att undersöka detta har vi använt oss av ett kvalitativt frågeformulär med fyra öppna frågor som utgår ifrån de fyra kunskapsformerna.

Resultatet av vår studie visar att de flesta eleverna anser sig ha fått kunskaper i samtliga av de fyra kunskapsformerna, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Det är främst de fyra olika aktiviteterna som eleverna gjort på lektionerna och dess idrottsliga färdigheter som de anser att de har lärt sig, vilket innebär att eleverna menar att de skulle kunna visa hur man gör. Många elever anser att de har fått faktakunskap och information om samtliga aktiviteter. De flesta eleverna anser att de har fått tillräckligt med förståelse för att kunna förklara något i aktiviteten för någon annan. Eleverna ansåg även att de fått förtrogenhet att använda de kunskaper de fått i en annan situation.

Vi fann precis som en del andra studier vi läst att eleverna har svårt att uttrycka sig om kunskap och lärande i ämnet idrott och hälsa. Några av de elever vi undersökt hade svårt att se att de lär sig något alls i ämnet. Det tror vi kan bero på att eleverna inte får reflektera över lärande och kunskap i ämnet idrott och hälsa. Ämnets lärande verkar till stordel bestå av olika aktiviteter och dess regler, men en del av eleverna i studien har insett att de ska lära sig olika kunskaper genom de aktiviteter som utförs. Ett dilemma för oss som framtida lärare är att en del elever uppger att de skulle behöva träna mer, medans andra menar att de lärt sig allt och några svarar att de redan kunde allt lektionen innehöll.

This study explored patients' experiences of participation and non-participation in their health care. A questionnaire-based survey method was used. Content analysis showed that conditions for patient participation occurred when information was provided not by using standard procedures but based on individual needs and accompanied by explanations, when the patient was regarded as an individual, when the patient's knowledge was recognized by staff, and when the patient made decisions based on knowledge and needs, or performed self-care. Thus, to provide conditions for true patient participation, professionals need to recognize each patient's unique knowledge and respect the individual's description of his or her situation rather than just inviting the person to participate in decision making.

Inledning: En vanlig missuppfattning är att feta individer är lata och inte vill försöka uppnå viktkontroll, eller gå ner i vikt. Syfte: Identifiera faktorer, vilka respondenterna uppfattar påverkar viktuppgång som upphov till övervikt och fetma hos sig själva samt hos andra individer. Urval: Fyra kvinnor och två män i åldrarna 39-50. Ingen respondent har varit överviktig som barn, men har någon gång efter 18 års ålder upplevt fetma. Metod: Studien har en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer har använts för att ta reda på respondenternas uppfattningar kring fenomenet viktuppgång. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt ett fenomenografiskt - hermeneutiskt perspektiv. Resultat: Intervjuerna genererade kategorierna Emotioner; Fysisk aktivitet; Bristande kunskap; Kosthållning; Socialt stöd; Förnekande; Tidsbrist, prioritering, vanor; Ålder, hormoner, ämnesomsättning; Ekonomi och Kriser. Slutsats: Viktökning och förlorad viktkontroll är en konsekvens av samverkande faktorer, och det är omöjligt att särskilja en primär kategori i denna urvalsgrupp. För begynnande viktuppgång, både hos respondenterna själva och gällande deras uppfattningar om andra individer, är kategorierna Fysisk aktivitet, Kosthållning och Tidsbrist, prioritering, vanor de dominerande. Förnekande är en betydande faktor för uppkomsten av fetma, och är bidragande för bristande viktkontroll men kan inte missförstås som lathet bland respondenterna i denna urvalsgrupp.

Physical education (PE) at school may play an important role in the process of becoming physically active in the adolescence and in developing a physically active lifestyle. The opportunities for teachers to provide positive physical activity experiences to the student population extend regularly over the school terms. For some students, PE can be the only opportunity they have to be physically active. Therefore it is important that the students become motivated to practice physical activity and know the purpose with physical activity. The overall purpose of this dissertation was to investigate the possibilities to motivate youth, 12-16 years old, to practice physical activity and hopefully to stimulate them to continue to be physically active in young adulthood. The sample consisted of 122 Swedish compulsory school students (12-16 years old), 51 girls and 71 boys, who were either physically inactive, physically active but not formal members of sport clubs, or physically active and members of a sport club. They used a self-monitoring instrument to describe their physical activity and we compared their self-reported physical activity with their actual VO2 capacity and physical status. The self-monitoring instrument was further validated against an activity monitor, RT3. The intervention lasted one and a half years, and four to five years later a follow-up study was done. Using a quasi-experimental design, the three groups of participants were compared with youths who did not use the selfmonitoring instrument. The main findings were that the associations between the accelerometer counts and the activities the students recorded in the self-monitoring instrument were high. The participants in Group 1 (physically inactive) continued exercising nearly to the same extent as during the intervention while youths in a matched control group did not develop regular physical activity habits. Concerning Group 2 (exercisers), participants in the intervention group were more physically active both during the intervention and at follow-up, compared with a matched control group of exercisers who did not use the self-monitoring instrument. In Group 3 (sport team members), there was no difference between the intervention group and a matched control group after the intervention or at follow-up.

The conclusion of these main findings was that when someone motivates students to continue being physically active and to change their physical activity patterns in a positive direction, the self-monitoring instrument can be a door-opener for youths who are physically inactive or regularly active outside sports clubs.

Regular physical activity has many positive health effects. Despite this, approximately 50% of all adults are not exercising enough to enjoy better health and may therefore need an alternative to vigorous physical exercise. Qigong offers a gentle way to exercise the body. A questionnaire sample of 253 participants was collected and correlations with the variable Health-now were analyzed. Results showed that Health-now was positively correlated with Number of completed qigong courses (p<.05), with Level of concentration (p<.01), Session-time (p<.01), and Years of practice (p<.05). Among these variables, Concentration predicts an increased feeling of Health (R² = 0.092). Qigong exercise thereby seems to offer a viable alternative to other more vigorous physical activities when wellness is the primary goal. When interpreted using self-determination theory, qigong seems to satisfy needs related to autonomy, competence and relatedness, thereby primarily attracting individuals who are intrinsically motivated.

Understanding the complex role played by satellite cells in the adaptive response to exercise in human skeletal muscle has just begun. The development of reliable markers for the identification of satellite cell status (quiescence/activation/proliferation) is an important step towards the understanding of satellite cell behaviour in exercised human muscles. It is hypothesised currently that exercise in humans can induce (1) the activation of satellite cells without proliferation, (2) proliferation and withdrawal from differentiation, (3) proliferation and differentiation to provide myonuclei and (4) proliferation and differentiation to generate new muscle fibres or to repair segmental fibre injuries. In humans, the satellite cell pool can increase as early as 4 days following a single bout of exercise and is maintained at higher level following several weeks of training. Cessation of training is associated with a gradual reduction of the previously enhanced satellite cell pool. In the elderly, training counteracts the normal decline in satellite cell number seen with ageing. When the transcriptional activity of existing myonuclei reaches its maximum, daughter cells generated by satellite cell proliferation are involved in protein synthesis by enhancing the number of nuclear domains. Clearly, delineating the events and the mechanisms behind the activation of satellite cells both under physiological and pathological conditions in human skeletal muscles remains an important challenge.

The aim of this investigation was to study the distribution of satellite cells in slow (type I fibres) and fast (type II fibres) fibres from human vastus lateralis muscle. This muscle is characterised by a mixed fibre type composition and is considered as the site of choice for biopsies in research work and for clinical diagnosis. Biopsy samples were obtained from five healthy young volunteers and a total of 1,747 type I fibres and 1,760 type II fibres were assessed. Satellite cells and fibre type composition were studied on serial muscle cross-sections stained with specific monoclonal antibodies. From a total of 218 satellite cells, 116 satellite cells were found in contact with type I fibres (53.6+/-8% of the satellite cells associated to type I fibres) and 102 satellite cells in contact with type II fibres (46.4+/-8% of the satellite cells associated to type II fibres). There was no significant difference (P=0.4) between the percentages of satellite cells in contact with type I and with type II fibres. Additionally, there was no relationship between the mean number of satellite cells per fibre and the mean cross-sectional area of muscle fibres. In conclusion, our results show that there is no fibre type-specific distribution of satellite cells in a human skeletal muscle with mixed fibre type composition.

The aim of this study was to identify Swedish occupational therapists' perceptions and attitudes to research-related activities as well as the therapists' present engagement in future plans for research. A follow up design was used, and the study was undertaken between 1997 and 2003. A total of 425 and 442 Swedish occupational therapists responded to a postal questionnaire (response rate 74.4% and 70.4%). Questions regarding research-related activities were measured on a Likert-type scale, whereas questions referring to attitudes towards research used a semantic differential scale. There were small differences between the two surveys. The result showed that occupational therapists considered research-related activities to be an important part of their development of the professional role and status. Reading research literature to update knowledge was the most important research activity and the second most important activity was applying research findings to improve occupational therapy practice. High workload and lack of time were the most commonly mentioned barriers to participation in research- related activities. Occupational therapists read a large variety of journals, preferably in Swedish. The barriers to participation in research-related activities did not change from 1997 to 2003. The fact that occupational therapists reported reading research as rating highly gives hope for the future development of the occupational therapy profession and practice.

Vi vet att ämnet Idrott och hälsa når majoriteten av eleverna i den svenska skolan, men också att icke-deltagandet ökar ju högre upp i åldrarna man kommer. I den nationella utvärderingen av ämnet Idrott och hälsa (NU03) uppger cirka 2 % av eleverna (år 6), 11 % (år 9) och 7 % (Gy II) att de sällan eller aldrig är med på lektionerna i Idrott och hälsa. Drygt 4 % av gymnasieeleverna lämnar den svenska gymnasieskolan utan godkänt betyg i ämnet Idrott och hälsa. Denna studie vill utforska varför en del elever väljer att inte delta i undervisningen i ämnet Idrott och hälsa? Skälen kan vara många, olika och komplexa. Designen av studien är av explorativ karaktär, då mycket få studier finns som relaterar frånvaro till ämnet Idrott och hälsa. Det är en kvalitativ studie med en fenomenologisk forskningsansats.

För att upptäcka så många tänkbara variabler som möjligt så har jag valt halvstrukturerade djupintervjuer. Jag har intervjuat tio unga personer, det blev sex kvinnor och fyra män, som just lämnat gymnasiet med IG eller streck i ämnet Idrott och hälsa. De säger att orsaken till IG eller inget betyg alls är alltför stor ogiltig frånvaro, skolk. De var alla helt övertygade att om de varit närvarande och aktiva så hade de fått ett godkänt betyg. Skälen till att de inte deltog i undervisningen varierade. De flest var skoltrötta och hade svårt att motivera sig oavsett ämne. Några hade medicinska skäl för att inte delta i Idrott och hälsa, medan andra inte tyckte om innehållet. Det upplevdes som samma som de gjort på grundskolan, och för lite anpassat till att de gick på gymnasiet och nu hade blivit äldre. Det var för lite individualisering. Avståndet till idrottshallen var ett annat skäl, och de upplevde stress och obehag över att behöva ha med kläder, byta om, bli svettig, duscha och sedan jäkta tillbaka till lektion. En kvinna tyckte inte om att byta om och idrotta tillsammans med andra. Hon var rädd för kommentarer och ”talande blickar” beträffande hennes utförande av aktiviteter och om hennes kropp. Två av dem hade blivit beroende av dataspel, och en ägnade alla sin tid åt att spela gitarr, i hopp om att en dag bli musiker. Det var egentligen bara en av dem som verkligen hatade ämnet.

Resultaten i denna studie tyder på att orsaken till IG i ämnet Idrott och hälsa står att finna i många elevers komplexa tillvaro i och utanför skolan. Det är inte ämnet Idrott och hälsa som är den avgörande orsaken till frånvaron. Det finns dock anledning för berörda parter att se över val av innehåll och hur ämnet presenteras för eleverna.

Skolämnet idrott och hälsa är ett skolämne som genom rörelse och fysisk aktivitet i olika former ska utveckla elevernas hälsa. Därigenom kommer elevernas kroppar i fokus på ett tydligt sätt. Men vilken kropp och vilken hälsa talar vi om? Vilket innehåll om kropp och hälsa erbjuds, och vilket lärande om kropp och hälsa är det som sker i undervisningen?

Previous research has established coaches' important role in developing elite athletes (Durand, Bush, Thomson & Salmela 1996). Athlete enhancement and assisting athletes achieve “peak performance” has been a major objective for elite coaches as well as sports scientists (Williams & Kendall, 2007) Despite this common goal, research also question whether sports scientists and the research they pursue really effects coaches knowledge and constitute a foundation for today and tomorrows athletic performances (Bishop 2008).  This study examined elite coaches’ needs and use of sport science research as well as the interaction between elite coaches and sport scientists. Following interviews of ten elite coaches, content analysis revealed that sport science is both a formal and informal resource of knowledge for coaches. Development of athletes is seen as the main objective of research retrieval and personal and/or direct contact with the sport scientist is considered to be the best way to assemble. Sport science research effects coaches daily work both directly and indirectly and coaches’ educational standards seem to be the key for successful research implementation. A successful interaction consists of decreasing the physical distance, mutual responsibility for contact seeking, commonly enunciation of relevant research issues and usage of different uniting links.

We investigated the effects of combined lower body (LB) endurance and upper body (UB) resistance training on endurance, strength, blood lipid profile and body composition in active older men. Ten healthy still active men (73+/-4 years, V(O2) peak: 36 (31-41) ml min-1 kg-1) were tested before and after 14 weeks of combined training (3 times week-1). Training consisted of 3x12 min of high intensity interval training on a bicycle for endurance interspersed by 3x12 min of UB resistance exercises. V(O2) peak during leg cycling and arm cranking, isokinetic torque of knee extensor and shoulder abductor and the cross-sectional area (CSA) of several muscles from UB and LB were measured. Sagittal abdominal diameter (SAD) and abdominal fat area were measured on MRI scans. Total body composition was assessed by hydrostatic weighing (HW) and dual-energy X-ray absorptiometry (DEXA). Blood lipid profile was assessed before and after training. By the end of the training period, V(O2) peak (l min-1) increased significantly by 9 and 16% in leg cycling and arm cranking tests, respectively. Maximal isokinetic torque increased both for the knee extensor and shoulder abductor muscle groups. CSA increased significantly in deltoid muscle. Percentage of body fat decreased by 1.3% (P<0.05) and abdominal fat and SAD decreased by 12 and 6%, respectively (P<0.01). There was also a significant decrease in total cholesterol and low-density lipoprotein. Thus, combined LB endurance and UB resistance training can improve endurance, strength, body composition and blood lipid profile even in healthy active elderly.

Företeelsen friluftsliv i en skolkontextBakgrund: Friluftsliv har varit en del av den svenska obligatoriska skolan under lång tid. Friluftsliv fick en ökad betydelse i idrottsämnet i samband med Lpo 94. Det råder dock oklarheter kring vad innebörden av begreppet friluftsliv.

Syfte: Studiens syfte är att fördjupa förståelsen för företeelsen friluftsliv i en skolkontext.

Frågeställningar: Vilka innebörder av friluftsliv framträder i den nationella kursplanen och dess betygskriterier respektive de lokala styrdokumenten för ämnet idrott och hälsa? samt Vilka skillnader finns det mellan de innebörder av friluftsliv som framkommer på nationell nivå jämfört med de lokala styrningar som framkommer på enskilda skolor?

Teori och metod: Vi har i studien använt oss av en kvalitativ hermeneutisk textanalys. Våra studieobjekt är dels den nationella kursplanen för idrott och hälsa och dels lokala styrdokument från nio olika skolor i Örebro.

Resultat: Vi har funnit att det råder en spänning mellan den nationella kursplanens olika delar med avseende på friluftslivets plats och roll i ämnet. Vi har vidare sett att det råder en spänning mellan den nationella kursplanen och de lokala styrdokument vi undersökt med avseende på val av innehåll och innebörder av begreppet friluftsliv. Det finns en stark koppling mellan friluftsliv och orientering i de lokala styrdokumenten. Vi har också funnit att det inte finns något konsensus kring vad friluftsliv är men en möjlig tolkning som återkommer är att friluftsliv tolkas som vistelse i naturen.

Summerande analys: Oklarheterna kring hur friluftsliv tolkas är så stora att risken finns att skolans likvärdighet sätts ur spel rörande området friluftsliv. Flera skolor antyder att friluftsliv inte hinns med och forskning tyder på att friluftsliv ersätts av friluftsverksamhet.