To Örebro University

Reducing poverty and social exclusion is one of the main challenges for ensuring social cohesion in Europe. The research project COPE – Combating Poverty in Europe: Re-organising Active Inclusion through Participatory and Integrated Modes of Multilevel Governance’ – analyses trends in poverty and social exclusion in Europe, and examines the dynamics of minimum income protection policies that potentially help alleviate the risk of poverty in Europe. A particular focus is on the situation of single parents, long-term unemployed and the working poor, who face particular risks of poverty and social exclusion. To what extent have minimum income policies functioned as last resort social security for these three groups, and in what sense can ‘active inclusion’ policies credited with protecting them from poverty and social exclusion?The present report is part of COPE’s effort to uncover the dynamics of national level policy reforms in the area ‘active inclusion’, namely reforms affecting national policies that specify the adequacy of minimum income benefits, the provision of employment services, as well as the organisation of access to social services in Sweden. It focuses particularly on the three groups; single parents, long-term unemployed persons, as well as the working poor. 

This article focuses on young unemployed people in Sweden involved in two activation measures. Using the analytical framework of governmentality, it analyses how the participants perceive and value activation measures as government-driven interventions aimed at bringing young people into the labour market based on a neoliberal discourse of the welfare state. The article highlights that the welfare system tries to not only promote behavioural changes, but also change the way people think. At the centre of the study are the people-changing technologies embedded in the Swedish norms of a strong work ethic. The analysis underlines how these technologies are internalised and even become a part of the participant's own free will.

DEN BERUSADE BÅTEN är en vänbok till Sune Sunesson. Han blev 1984 den förste professorn i socialt arbete vid Lunds universitet och har haft stor betydelse för ämnets utveckling. Han har också haft en hel del annat för sig, till exempel som politisk aktivist på sin tid och som dekan för samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund under senare år. I boken medverkar vänner och kollegor från olika epoker i Sunes liv och verksamhet. Flera kapitel diskuterar socialpolitiska frågor och välfärdsstatens nedmontering. Andra tar upp viktiga och kontroversiella frågor för universitetsämnet socialt arbete, som förhållandet mellan forskning, utbildning och praktik, forskningsanvändning och dagens krav på evidensbasering. Ytterligare andra tar upp ständigt aktuella frågor för samhälls- och humanvetenskapen, några pekar på vikten av att gränser sprängs i vetenskapssamhället. Utöver allt detta kommer några mer personliga texter riktade till vännen Sune, minnen från yngre år och påminnelser om att det finns ett liv också utanför akademin.

Medverkande författare: Gunvor Andersson, Anders Bergmark, Thomas Brante, Stefan Böhm, Bengt Börjeson, Alec Carlberg, Anders Carlberg, Verner Denvall, Frank Ebsen, Per Gunnar Edebalk, Rosmari Eliasson-Lappalainen, Göran Gunér, Erik Hedling, Cecilia Heule, Katarina Hollertz, Håkan Hydén, Tommy Lundström, Lennart Lundquist, Jan Magnusson, Anna Meeuwisse, Norma Montesino, Sven-Axel Månsson, Kjell Nilsson, Lennart Nygren, Birgitta Odén, Gunnar Olofsson, Alexandru Panican, Karl Gunnar Persson, Tiina Rosenberg, Tapio Salonen, Kerstin Svensson, Hans Swärd, Dolf Tops, Per Ole Träskman, Ruth Wächter.

Active inclusion aims at the reduction of poverty by strengthening the agency of excluded persons by the provision of a minimum income, activation and social services. The contribution to poverty alleviation is determined by expenditure levels and the organisation of these three policy fields. This can be shown by three examples: The comprehensive Swedish regime is characterised by high expenditures; the redistributive German regime is characterised by lower service levels and in Italy, all three dimensions are least developed. In addition, the organisation of services differs: Decentralised and discretionary system for the provision of services in Sweden, “creaming and parking” effects in Germany and fragmented providers in Italy. As a result of different expenditure levels and organisational patterns, the selectivity of active inclusion strategies is low in Sweden, medium in Germany and high in Italy. Both the financial and organisational dimensions of active inclusion therefore are decisive for poverty alleviation.

I en kontext av en generellt ökande välfärdspluralism där medborgaren ställs inför betydligt fler val än tidigare, har det nyliberala tänkesättet också fått ett stort genomslag i det svenska utbildningssystemet. På skolområdet, som traditionellt dominerats av offentliga huvudmän, ser vi idag en blandning mellan offentliga och privata aktörer. Denna utveckling får som konsekvens att såväl de somär verksamma inom utbildningssystemet som elever och deras föräldrar behöver hitta nya förhållningssätt. För de yrkesverksamma innebär ökad konkurrens att de befinner sig i en verksamhet som antar rollen som marknadsaktör där elever och deras föräldrar alltmer blir betraktade som kunder. Utbildningssystemet har skapat lokala skolmarknader. Elever och deras föräldrar åtnjuter ökade valmöjligheter men får samtidigt krav på sig att sätta sig in i och värdera olika alternativ. Ett tydligt exempel på avreglering och marknadsanpassning i utbildningssystemet utgörs av gymnasievalet.I detta kapitel uppmärksammas den period som föregår gymnasiestudier då grundskoleelever med stöd från skolpersonal måste välja den fortsatta studievägen på sekundär nivå. Vi inriktar oss på gymnasieval genom att analysera vad ökade valmöjligheter kan innebära för representanter för grundskolan i förhållande till elevernasgymnasieval. Vi kommer att fokusera på hur rektorer och studie- och yrkesvägledare reflekterar kring sin roll utifrån de förändringar som skett gällande gymnasievalet.

Övergripande pekar svaren att inslaget av informationsförmedling har intensifierats samtidigt som många elever behöver ett mer handfast och omfattande stöd i att förhålla sig till valet. Det finns en osäkerhet i hur skolrepresentanter ska förhålla sig till gymnasievalet. Den tidigare rollen som informatör utmanas av nya krav, förväntningar och dilemman vilket leder till att skolrepresentanter kan ta på sig rollen som rådgivare, vägledare eller mäklare för att matcha elevens preferenser och förutsättningar med det komplexa utbud av program, inriktningar och skolor som erbjuds.

Under de senaste decennierna har förutsättningarna för att välja utbildning förändrats drastiskt. Eleverna står inför en lång rad valmöjligheter gällande inriktning, huvudman och skola. Detta ställer nya krav på grundskolan, som förväntas förbereda elever för att göra genomtänkta val. Emellertid tycks inte grundskolans faktiska hantering av dessa frågor ha utvecklats i nämnvärd mening. Tidigare rapporter pekar mot det heterogena studie- och yrkesvägledarlandskapet, vilket innebär otydliga uppdrag och en ojämnhet i hur mycket kommuner och rektorsområden prioriterar studie- och yrkesvägledningen.I detta kapitel fokuseras studie- och yrkesvägledare samt rektorer inom grundskolan, det vill säga aktörer med ansvar för att stödja elever genom gymnasievalet. Hur förhåller sig dessa aktörer till gymnasievalet? Vad säger de om elevernas upplevelser och ageranden i förhållande till gymnasievalet?

Due to increased market orientation and deregulation, welfare services in Sweden have taken on the form of market-based services. The body of research on deregulation and privatization is quite substantial regarding the implications of this kind of development.However, studies of the actual process of how choices are made are less common. This article discusses the implications of greater freedom of choice for Swedish citizens in diverse socioeconomic situations, focusing on factors that limit opportunities for choice. Deregulation and the increasing number of alternatives affect the relationship between the citizen and the welfare state in several ways.The Swedish school system is used here as an example of an empirical field. The analytical focus of the article consists of two different kinds of restrictions on choice: structure-based and agency-based. One conclusion is that both affluent and underprivileged citizens have limited choices. Another conclusion is that social citizenship, when freedom of choice is stimulated, can reproduce and even increase social and ethnic segregation. An additional potential consequence is that, when we consider social rights in their tangible form, the development of greater freedom of choice is focused increasingly on the consumer’s range of choices and less on the quality of the service offered.

Välfärdstjänsterna har antagit formen av marknadsbaserade tjänster på grund av en ökad marknadsorientering. I artikeln analyseras vad valfrihet gällande välfärdstjänster kan innebära för medborgaren i olika socioekonomiska positioner genom att fokusera faktorer som kan begränsa valmöjligheter. En slutsats är att både resursstarka och resurssvaga har begränsade valmöjligheter. En annan slutsats är att det sociala medborgarskapet, när det öppnar upp för valfrihet, kan befästa den sociala och etniska segregationen.

Fighting poverty and promoting active inclusion is a major challenge for most European welfare states. This chapter argues that much current welfare research has focused on national policies and systems despite most anti-poverty strategies are put into practice at local level. The chapter explores the local welfare system approach and maintains that it is important to study the role public and civil society actors play, local strategies against poverty, what welfare governance arrangements prevail in contacts between them and how local welfare systems are connected to higher levels of steering and regulation. The chapter reviews existing research on welfare and social assistance regimes and presents five local case studies.

This book analyzes national anti-poverty measures at a local level via a set of unique and up-to-date empirical studies of minimum income support schemes and activation measures in five European cities. In examining this 'local welfare system' approach, it investigates the role that civil society organizations play, and the governance arrangements that prevail in contacts between public and civil society actors in local anti-poverty strategies. The current financial and economic crisis has caused increasing levels of poverty and unemployment, and put national minimum income protection schemes under severe strain. Combating Poverty in Local Welfare Systems therefore represents a timely and important intervention in the political and scientific debates as to whether more ‘local welfare’ is the solution to the challenges facing European welfare states. 

Reducing poverty and social exclusion is one of the main challenges for ensuring social cohesion in Europe. The research project COPE – Combating Poverty in Europe: Re-organising Active Inclusion through Participatory and Integrated Modes of Multilevel Governance’ – analyses trends of poverty and social exclusion in Europe, and examines the dynamics of minimum income protection policies that potentially help alleviate the risk of poverty in Europe. A particular focus is on the situation of single mothers, long-term unemployed and the working poor, who face particular risks of poverty and social exclusion. To what extent have minimum income policies functioned as last resort social security for these three groups, and in what sense can ‘active inclusion’ policies credited with protecting them from poverty and social exclusion?

Co-financed by the European Commission in the 7th Framework Programme, the COPE project unites researchers and stakeholders from six European countries, The present report is part of COPE’s effort to uncover the dynamics of local level policy reforms in the area ‘active inclusion’, namely reforms affecting local policies that specify the adequacy of minimum income benefits, the provision of employment services, as well as the organisation of access to social services. This study analyses the dynamics and varieties with focus on multilevel governance and multi-stakeholders perspective in combating poverty at local level in five European municipalities: Dortmund, Turin, Radom, Malmö and Glasgow.

This chapter deals with the vertical linkages as well as the dynamics between the political, institutional and legal environments that we find between national and subnational levels of governance. By ‘vertical linkages’ we refer to collaborative governance arrangements, coordinated efforts and forms of cooperation between national, regional and local arenas. We compare the national and subnational arenas for combating poverty in five European cities (Dortmund, Turin, Radom, Malmö and Glasgow). These cities belong to countries with different welfare traditions but share the common background of being former industrial centers that subsequently had to adapt to ‘post-Fordist’ transitions.

Despite changes in the Swedish welfare system with a devaluation of income from the Social Services and a request from government to civil society to carry out welfare tasks, little research has been conducted on service users’ experience of support from civil society. This article investi-gates service users’ reasons for seeking economic support from the Church of Sweden and what they think characterized their interaction with the deacons. The empirical material is based on interviews with nine service users who received social assistance from the Social Services, while simultaneously seeking economic support from the Church. We find that the informants have three reasons for turning to the Church for support: (i) the perceived deterioration in support from the Social Services, (ii) the easily accessible application procedure, and (iii) the opportunity to hide the support from the Social Services. The interaction is characterized by exhaustion due to poverty and an emotional relationship between service users and deacons. However, the service users applied instrumental and strategic thinking in their interactions with deacons, while critici-zing authorities for the same logic, which we referred to as “the instrumental paradox”.

In this article, we illustrate the creation of the education policy paradigm that constitutes the framework of vocational education and training (VET) programmes, and analyse local school representatives’ perception of VET in upper secondary schools in Sweden. The education policy paradigm, established through three periods of reform during the twentieth century, undervalues VET as being less worthy than general/academic education. This paradigm generates the rhetoric used by interviewed school representatives that encourages school pupils to choose the ‘right’ (academic) programmes in order to foster a specific citizenship competence, even if this competence is not fully compatible with labour market demands. Young people who cannot, or will not, attain the ‘right’ education, and thus the advocated citizenship competence, lose out in a school system where general/academic education and higher education preparatory programmes are consistently prioritised over VET. An educational system that advocates discrimination and suspicion of VET limits career options and restricts entry into the labour market, as well as risk stigmatising pupils undertaking VET; this paradigm is neither justified nor democratic.

Apprenticeship training in Sweden and many other European countries goes back to the middle ages. Yet, this special model of vocational education still attracts significant interest due to the challenges young people face in preparing to enter the current labour market. This is obvious both in Sweden and in other comparable countries. The apprenticeship model is primarily promoted as achieving two important goals: first, as a tool to achieve a better match between young people’s  qualifications of employer demands for skills; and second, as an education pathway that can make the transition from school to work easier and therefore contribute to social inclusion. Many initiatives to spread information and provide support have been rolled out in the European Union, with the intention to strengthen apprenticeships in EU Member States.This chapter discusses recent relevant experiences linked with vocational education (VET) and apprenticeship training in Sweden. The main issue relates to basic requirements that have to be in place for establishing an apprenticeship training model, and the challenges a country like Sweden – with its mainly school-based VET – will face when aiming to initiate more of a classical apprenticeship training approach within vocational programmes at upper secondary level.

Apprenticeship training is a form of education that arouses a great deal of interest as regards the challenges that characterise conditions for young people on the current labour market. This is obvious both in Sweden and in other comparable countries. This chapter begin by illustrating the changed conditions for establishment of young people, a factor that may help to enhance understanding of why issues of apprenticeship training are so high on the political agenda. After that, we will look at relevant experiences linked with vocational education and training (VET) and apprenticeship training in Sweden as well as at the European Union (EU) level. Our main issue relates to what basic requirements that have to be in place for establishing an apprenticeship training model and what challenges a country like Sweden – with its tradition of school-based VET – will face when aiming to initiate more of a classical apprenticeship training approach.

I kapitlet är syftet att vidga perspektivet på regleringar och diskutera den omreglering som har skett i arbetslivet under de tre-fyra senaste decennierna. Förändringarna i arbetslivet hänger samman med nya konkurrensvillkor, ny teknik och förändrade arbetsorganisationer. Det handlar om en utveckling bort från det som brukar kallas industrisamhället till det post-industriella samhället. Hur påverkar dessa långsiktiga förändringar av anställningarnas reglering och kraven på arbetskraften ungas etableringsvillkor? Med ökande flexibilitet följer både större krav på ansvar och omställningsförmåga. För delar av arbetskraften leder arbetslivets förändringar i en riktning som ger rikare utvecklingsmöjligheter och inflytande över arbetet (funktionell flexibilitet), för andra tar sig flexibilitetskraven framför allt uttryck i en ökad utbytbarhet (numerär flexibilitet). Hur påverkar dessa omställningskrav i arbetslivet ungas etableringsmöjligheter? Och vad är det för behov av kompetenser och färdigheter unga behöver för att kunna möta de nya villkoren i arbetslivet?

I kapitlet analyserar vi förändringar i yrkesutbildning inom både ungdoms- och vuxenutbildning under den senaste tioårsperioden.

Syftet med detta kapitel är att förklara yrkesutbildningens låga attraktionskraft genom att illustrera framväxten av det utbildnings-politiska paradigm som lagt grunden för den svenska utbildningspolitikens ideologiska grundvalar. Detta görs genom att studera utbildningspolitiska texter samt analysera föreställningar om yrkesutbildningar bland utbildningsforskare och skolrepresentanter på kommunal nivå.

I det här underlaget presenteras några grundläggande utgångspunkter och verktyg för studier som baseras på kvantitativa metoder. Avsikten är i första hand att komplettera kurslitteraturen på området och visa hur kvantitativa analysmetoder kan nyttjas i samband med socialpolitiskt inriktade studier. Syftet är också att öka kunskapen och förmågan att bearbeta och värdera statistik om sociala förhållanden mer generellt.

What is the significance of regulations of job contracts and wages when it comes to young people's access to labour market? This is an issue that has attracted and continues to attract a great deal of interest in both research and politics. Proposals for deregulated employment protection and reduced entry-level pay recur regularly in public debate. In our view it is incomprehensible how sectors of the labour market that are dominated by jobs with low productivity and unstable employment conditions could be expected to offer a permanent solution for the large group of young people who are currently finding it difficult to enter the labour market and reach an acceptable standard of living. Instead, the responses to the challenges facing young people in the labour market could involve training in the form of apprenticeships rather than more insecure jobs and/or lower pay. Essentially, our starting point is that apprenticeship training could provide a more accurate response to the challenges facing young people in working life. This response would not involve the costs in terms of increased social polarisation and increased social risks that may follow in the wake of an increasingly deregulated labour market.

Lärlingsutbildningen väcker allt större intresse både i Sverige och i andra europeiska länder. I boken fokuseras svenska erfarenheter och initiativ på lärlingsutbildningsområdet mot bakgrund av forskning på området och erfarenheter av lärlingsutbildning i Danmark, Norge, Nederländerna, England och Tyskland. Boken utgår från följande huvudfråga: vilka är förutsättningar för att etablera en omfattande lärlingsutbildning i Sverige?

Erfarenheterna från lärlingsländerna visar att det ofta krävs långtgående regleringar för att skapa förutsättningar för samverkan och för att reducera de risker som annars hämmar enskilda företags beredskap att rekrytera och utbilda lärlingar. För att stärka de institutionella förutsättningarna för lärlingsutbildning i Sverige borde mer av parts- och branschsamverkan uppmuntras. De nationella programråden bör få beslutande funktioner när det gäller programmens ämnesplaner och kurser. Olika parter bör ha ett gemensamt ansvar för att lyfta yrkesutbildning som positivt och utvecklande, inte bara för näringslivet utan för individen och det demokratiska samhällssystemet. Ska intresset för utbildningen öka, förutsätts effektivare insatser i form av studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Ett nytt ämne bör introduceras för grundskolans elever i årskurs åtta och nio: arbetslivskunskap.

Boken avslutas med ett förslag att införa en utbildningsgaranti för att erbjuda utbildningsmöjligheter för arbetslösa unga utan relevant yrkesutbildning och för ungdomar som inte har lyckats fullborda en grundskole- eller gymnasieutbildning.

Vi analyserar sentida förändringar av lärlingsutbildning och olika former av lärlingsutbildning i Sverige.

Kapitlet ger en sammanfattande bild av etableringsvillkoren för ungdomar (16-19 år) och unga vuxna (20-24 år) samt deras utanförskap i Sverige från början av 1990-talet fram till idag. Kapitlet omfattar tre avsnitt. I det första avsnittet ges en bakgrundsteckning om ungdomars etablering på den svenska arbetsmarknaden. Översikten sammanfattar forskningsresultat om arbetsmarknad, utbildning och försörjningsvillkor. I det andra avsnittet avhandlas förekomsten av unga med aktivitetsersättning. I det avslutande avsnittet sammanfattas några centrala iakttagelser och rekommendationer om vad som bör göras för att minska ungdomsarbetslösheten och ungas utanförskap i Sverige.

I rapporten behandlas ungdomars etablerings- och försörjningsvillkor i Norden mot bakgrund av ländernas olika system för att organisera yrkesutbildning och arbetsmarknadspolitik. De nordiska länderna behandlas ofta som enhetliga ur välfärdspolitisk synpunkt. Denna enhetlighet gäller emellertid inte reglereringarna av övergången från skola till arbetsliv. Det råder också stora skillnader mellan länderna när det gäller arbetslöshetstal och inaktivitet bland ungdomar. En utgångspunkt för de nationsstudier och länderjämförelser som presenteras i rapporten är att de institutionella villkoren har betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. En annan utgångspunkt är att samtliga länder har anledning att effektivisera sina övergångsregimer för att motverka växande försörjningsbördor i spåren av en åldrande befolkning. I grunden handlar det om att upprätthålla arbetskraftsutbudet och underlätta skattefinansieringen av framtida välfärd.

The basis of this article is a follow-up study of a cohort of pupils in the third largest city of Sweden, Malmo. The pupils finished fourth grade at compulsory school in 2008. We have data about every individual in the cohort as well as corresponding information about their parents. The information concern educational choices, educational accomplishments, employment relations, incomes from work and different kinds of social benefits and allowances. We got annual data on these variables from 2008 until the last follow-up year 2019 when most of the individuals were 21 years old. Most of them left upper secondary school in 2017 when they were 19 years old. They were therefore in the beginning of their transition 2019, either aiming for education or work. The results show that vocational education generated favourable conditions for work and incomes provided that the diploma goals ware reached. Individuals with foreign background and with unfavourable socioeconomic origins were overrepresented among those that didn't reach the diploma goals; this was true for students on VET-programmes as well as higher education preparatory programmes. It should also be mentioned that experiences from a national programme in upper secondary school generally improved conditions for establishment. Those that didn't reach the goals of compulsory school and weren't eligible for studying at a national programme met the greatest difficulties in finding jobs and decent income levels.

The chapter gives an overall picture of the conditions of labour market entry for young people (16-19 years) and young adults (20-24 years) and their social exclusion in Sweden from the early 1990s until now. The chapter consists of three sections. The first section provides background information on the entry of young people on the Swedish labour market. The overview summarizes research findings on the labour market, education and livelihood conditions. The second section deals with young people with activity compensation. The concluding section summarizes some of the key observations and recommendations on what should be done in order to reduce youth unemployment and social exclusion of young people in Sweden. 

Syftet med rapporten är att synliggöra yrkesutbildningens betydelse för ungas övergångar från skola till arbetsliv i Malmö. Underlagsrapporten består av fyra integrerade delar. Den första delen består av två bakgrundskapitel där vi dels beskriver den svenska yrkesutbildningsmodellens framväxt och utmärkande drag i en internationell jämförelse, dels lyfter frågor om yrkesutbildningens betydelse i ljuset a vtilltagande brist på yrkesutbildad arbetskraft och matchningsproblem på arbetsmarknaden. Den andra delen består av ett kapitel om de sociala och ekonomiska villkoren i Malmö, med särskilt fokus på sociala klyftor och tilltagande etablerings- och försörjningsproblem för grupper som inte har fullbordat gymnasial utbildning. Den tredje delen av rapporten består av ett kapitel där vi följer upp två årskullar från Malmö på vägen från skola till arbetsliv. Här synliggörs i första hand yrkesutbildningens betydelse för att möjliggöra en snabbare väg in i arbetslivet och tryggare försörjningsvillkor. I den fjärde delen av rapporten, kapitel 5, presenteras resultatet av åtta intervjuer med företrädare för två gymnasieskolor i Malmö. I intervjuerna berörs frågor om yrkesutbildningen mer generellt liksom de särskilda utmaningar som yrkesprogrammen står inför i Malmö. I slutkapitlet sammanfattas sedan rapportens innehåll och vi lyfter samtidig några förslag som skulle kunna bidra till att stärka yrkesutbildningen i kommunen. Rapporten utgör ett underlag för Tillväxtkommissionens vidare arbete och vi tackar för alla devärdefulla synpunkter och konstruktiva förslag som har kommit fram i samband med våra möten med referensgruppen och kommissionärerna. Vi tackar också kunskapsalliansen Malmöungdomars vägar till arbetslivet genom högre utbildning (MUVAH) för att vi har kunnat nyttja MUVAH:s databas. Vi tackar likaså våra respondenter som generöst har delat med sig avtid och kunskaper i samband med de intervjuer som har genomförts.

Föreliggande rapport är ett resultat av studier som har utförts inom ramen för ett forskningsprojekt vid Lunds universitet.1 Studierna har haft en väldigt konkret och handfast inriktning och syftat till att belysa hur förutsättningarna för ungdomspolitiken har förändrats på en rad centrala områden under senare år. Vi har valt att fokusera på förändringar inom arbetsmarknadspolitiken liksom gymnasieutbildningen. Hur har förändringarna påverkat förutsättningarna för samverkan mellan skola, arbetsförmedling och socialtjänst på kommunal nivå? Har förändringarna underlättat eller försvårat strävandena efter mer av samord-ning över sektors- och verksamhetsgränser?

Mycket talar enligt vår uppfattning för att förändringarna bidragit till tilltagande målkonflikter och försämrade förutsättningar för samverkan. Dessutom har förändringarna bidragit till minskad likvärdighet mellan kommunerna när det gäller insatser för att stödja ungdomars etablering, något som måste betraktas som mycket otillfredsställande. Allt detta är allvarligt, inte minst mot bakgrund av de tilltagande etableringsproblemen för unga på svensk arbetsmarknad generellt sett.

Det är vår förhoppning att rapporten ska kunna befrukta samhällsdebatten och politikutvecklingen rörande ungas etableringsvillkor och ungdomspolitiken i bredare bemärkelse.

I kapitlet problematiseras den sociala rättigheten till skolutbildning på gymnasial nivå i Sverige med fokus på yrkes- och lärlingsutbildning utifrån ett medborgarskapsperspektiv. Syftet är att analysera hur ungdomarnas sociala rättighet till gymnasial utbildning förverkligas av statliga och kommunala aktörer. Jag avgränsar mig till att studera hur skolrepresentanter och tjänstemän på lokal nivå, som företräder verksamheter av betydelse för gymnasieelevernas studietid, förhåller sig till och reflekterar om gymnasiestudier och gymnasial yrkes- och lärlingsutbildning. Slutsatsen är att rättigheten till gymnasiala studier, en rättighet som är till för att ge ungdomarna bildning, kunskaper, färdigheter inför deras arbetsmarknadsetablering samt minska social snedrekrytering till högre utbildning, administreras genom att skapa nya sociala risker för arbetslöshet, studieavhopp och social exkludering.

För att förbättra övergången från skola till arbetsliv har utbildningssystemet ändrats flera gånger sedan 1990-talet. Den senaste omfattande gymnasiereformen (Gy11) ämnade göra yrkesutbildningarna relevanta för etablering mendenna ambition har inte infriats. Allt färre har sökt sig till yrkesutbildningar och utbildningsinnehållet har inte blivit mer avnämarstyrt.

Arbetsmarknadsparterna letar efter nya utbildningsformer för att förbättra övergången skola-arbetsliv. Ett exempel är utbildningskonceptet ETG (Elteknikbranschens Gymnasieskolor) som drivs av elteknikbranschen. I den kvalitativa studien som ligger till grund för denna forskningsrapport undersöks det eventuella mervärdet med ETG i förhållande till traditionell gymnasial EE-utbildning utifrån studiedeltagarnas reflektioner.

De flesta studiedeltagare bedömer ETG som överlägsen i förhållande till traditionell gymnasial EE-utbildning. Mervärdet med ETG anses ligga i såväl utbildningens kvalitet som i den yrkesskicklighet som eleven utvecklar vilket genererar en högre anställningsbarhet. Studiedeltagarna identifierar risker också. En majoritet nämner att arbetsgivare har för höga förväntningar på färdigutbildade ETG-elever vilket riskerar sätta för stor press på dem som nyetablerade. Företrädarna för utbildningssystemet på nationell nivå uppger att kvalitetsglappet mellan utbildningskoncepten kan försvåra för traditionell EE-utbildning att hitta praktikplatser samt göra färdigutbildade EE-elever mindre attraktiva vilket riskerar försämra kompetensförsörjningen och därmedmissgynna branschen.

I detta kapitel problematiseras hur skolpersonal och representanter för myndigheter av betydelse för ungdomars försörjning och arbetsmarknadsetablering reflekterar kring gymnasiestudier med fokus på yrkes- och lärlingsutbildning. 

En fråga som dominerar den svenska välfärdspolitiska debatten är den höga ungdomsarbetslösheten. 1990-talets krisår framstår som en brytpunkt. Utbildningsperioderna har förlängts och etableringsfasen har blivit mer utdragen. Flera ungdomar lever i fattigdom, uppbär socialbidrag och fastnar i utanförskap. Till följd av förändringar i ett postindustriellt arbetsliv och i spåren av ny teknik i en tilltagande internationalisering präglas de Nordiska länderna av liknande kvalifikationskrav dock intar Sverige en särställning gällande ungdomsarbetslöshet. Varför?

Ett huvudspår i forskningen om ungdomars försämrade etablerings- och försörjningsvillkor i Sverige fokuserar övergången från skola till arbetsliv. Matchningen mellan de kunskaper skolutbildningen erbjuder och efterfrågad kompetens i arbetslivet avgör ungdomsarbetslöshetens nivå. Utbildningsväsendet har genomgått flera reformer för att åtgärda mismatchproblematiken. 2011 infördes reguljära lärlingsutbildningar där större delen av utbildningen är arbetsplatsförlagd. Gymnasiala yrkesutbildningar skulle bli mer avnämarstyrda och präglade av arbetslivets behov. I antologin analyseras yrkesutbildningar som en genomtänkt övergång från skola till arbetsliv utifrån följande frågor: Utgör yrkesutbildning en skolform för morgondagens arbetsliv? Vilka erfarenheter finns det gällande denna utbildningsmodell i Sverige? Vilka effekter har yrkesutbildningar på ungdomsarbetslöshet? I vilken utsträckning möter yrkesutbildningen arbetskraftsefterfrågan? Hur genomtänkta är de institutionella villkoren för yrkesutbildningen? Vilka slutsatser kan dras om det arbetsplatsförlagda lärandet inom yrkesutbildningen?

I denna text kommer jag att sammanfatta resultat från flera forskningsprojekt med fokus på övergången skola till arbetsliv och som jag har varit involverat i under de senaste åtta åren. Jag kommer att lyfta fram forskningsresultat endast gällande yrkesutbildningens attraktionskraft med inriktning på tre nivåer: en nationell nivå genom att analysera utbildningspolitiken, en lokal nivå genom att diskutera skolföreträdares reflektioner om yrkesutbildningar samt en individnivå genom att lyfta fram högstadieelevers syn på yrkesprogram. Syftet är att ringa in beredskapen för att förverkliga nuvarande regerings ambition att öka yrkesutbildningens attraktionskraft. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semi-strukturerade intervjuer och dokumentanalys. Men först en introduktion för att kontextualisera yrkesutbildningens attraktionskraft.

Education as a social right has been gaining strong prominence in the Nordic countries transition towards the post-industrial society. I focused the Swedish educational system.The study finds that the right to education turned into a moral duty to be an enlightened citizen. The interviewees’ stigmatize vocational programmes and encourage pupils to choose ‘right’ meaning school-based education. Authorities refuse to provide jobs which not require upper secondary school, even when unskilled jobs are available and regardless of the youngster’s preferences and abilities.While implement social rights to combat school dropouts, unemployment and social exclusion, officials generate such social risks that they have the responsibility for overcoming.

Syftet med den här texten är att stå upp till det professionella sociala arbetets försvar genom ett kritiskt förhållningssätt till både forskare och socionomer/praktiker i socialt arbete. Vad gäller forskare riktas blicken framförallt mot forskarkarriären, och vad gäller socionomer uppmärksammas yrkesutövningen på den fältbaserade praktiken med fokus på kommunal aktivering av arbetslösa och brukare med ekonomiskt bistånd. Jag visar att både forskare och socionomer i sin yrkesutövning reproducerar ett individualistiskt synsätt i strävan efter att förverkliga det egna livsprojektet, till viss del frikopplad från ett jämlikt medborgarskap och solidaritet med resurssvaga, vilket utgör delar av kärnan i socialt arbete. 

I artikeln analyseras branschorganisationers förhållningssätt till valideringssystem, generiska kompetenser och SeQF. Branschorganisationer visar ett svalt intresse för SeQF men är positiva till generiska kompetenser som inte kan valideras i avsaknad av valideringskriterier. Validering har fått spridning bland branschorganisationer genom homogeniseringsprocesser ochen politisk-administrativ ordning som kombinerar näringslivets styrningslogik med nyliberala marknadslösningar. Valideringssystemen har potential men omfattar risker som kan förvärra kompetensbristen och hindra etablering, precis det valideringen ämnar åtgärd

I rapporten Valideringens Janusansikte – Branschorganisationernas förhållningssätt till validering, SeQF och generiska kompetenser presenteras en kvalitativ intervjustudie med företrädare för branschorganisationer inom privat sektor som totalt representerar drygt hälften av samtliga sysselsatta i Sverige.

En slutsats är branschernas egna valideringssystem och den nationella referensramen SeQF kan leda till förbättrad kompetensförsörjning. Samtidigt innebär dessa system risker som kan leda till det motsatta resultatet, nämligen förvärra kompetensbristen och hindra etablering. Allt beroende på systemets utformning och förankring.

Processen för att utveckla gemensamma valideringssystem måste vara ”bottom-up” och branschförankrad för att bli legitim och ge positiva effekter. Samtidigt behövs centrala initiativ för att dessa system för att åstadkomma förbättrad kompetensmatchning, ökad rörlighet och ett synliggörande av arbetssökandes – däribland nyanländas – anställningsbarhet.

Rapporten är skriven inom ramen för projektet Yrke, kvalifikation, rörlighet, som finansieras av den Europeiska Sociala Fonden, av Alexandru Panican, docent vid Lunds Universitet och Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.

I det inledande kapitlet av antologin motiveras fokus i boken såväl som yrkesutbildningens attraktionskraft lyfts fram i siffror. Därutöver diskuteras betydelsen av att uppmärksamma yrkesutbildningens attraktionskraft. Det inledande kapitlet avslutas med en presentation av bokens disposition. 

Hur väl skyddar det svenska välfärdssystemet sina medborgare? Vilka är det sociala arbetets och socialpolitikens akilleshälar då, nu och i framtiden? 

Enligt den grekiska mytologin finns en berättelse om Akilles, vars mor sökte skydda honom från spådomen att dö ung. Hon doppade honom därför i floden Styx, vars vatten ansågs ha magiska skyddande egenskaper, men höll samtidigt i hans häl varför just denna förblev oskyddad. 

I dag har begreppet akilleshälar bland annat kommit att användas om svaga punkter i välfärdsstaternas ekonomiska och sociala trygghets­system. En sådan svaghet är den dualism som vuxit fram i det svenska välfärdssamhället mellan å ena sidan selektiva rättigheter som vänder sig till några få fattiga och utsatta grupper och å andra sidan universella rättigheter som vänder sig till större grupper i samhället. Denna dualism präglar i hög utsträckning socialpolitiken och det sociala arbetet i dag. 

I antologin medverkar åtta forskare från olika lärosäten i Sverige som analyserar akilleshälar inom olika delar av det svenska välfärdssamhället. Därutöver bidrar Susanna Alakoski med ett skönlitterärt perspektiv på akilleshälar i svensk välfärd.

Akilleshälar i välfärd, socialpolitik och socialt arbete vänder sig till dem som arbetar inom samhällets välfärdssystem, till forskare, politiker och till studenter vid universitet och högskolor som ska arbeta inom olika sektorer i välfärdssamhället.

Ungdomsarbetslösheten bland unga under 25 år är sedan 1990-talet en stor utmaning. Detta samtidigt som övergången från skola till arbetsliv utgör en nyckeldimension vad gäller ungdomsarbetslöshet. En faktor som avgör denna övergång handlar om matchningen mellan gymnasial utbildning samt efterfrågade kunskaper på arbetsmarknaden. Sverige har en heterogen matchning, ungdomsarbetslösheten är hög, samtidigt som företag inte hittar sökande med rätt kompetens. Matchningen på arbetsmarknaden hänger samman med elevernas gymnasieval.

Syftet med studien har varit att studera grundskoleelevers attityder och förhållningssätt gällande teoretiska- respektive yrkesprogram för att ringa in de faktorer som avgör deras utbildningsval månaderna strax före gymnasievalet. Följande forskningsfrågor vägledde studien:

• Hur uppfattas gymnasievalet?
• På vilket sätt reflekterar grundskoleelever beträffande kopplingen mellan vald utbildning och arbetskraftsefterfrågan samt deras framtida etablering på arbetsmarknaden?
• Vad avgör gymnasievalet?

Det empiriska materialet har samlats med hjälp av semi-strukturerade intervjuer gjorda i fem skånska kommuner med olika skolresultat och socio-ekonomiska förhållanden. Studien har lett till följande slutsatser:

• Gymnasievalet upplevs som positivt. Skolvalfriheten anses göra det möjligt att välja utbildning utifrån egna kunskapsintressen samt bestämma sig för den skola som matchar egna önskemål. Tidigare forskningsresultat som problematiserar valfrihet överensstämmer inte med elevernas egna positiva reflektioner.
• Teoretiska program beskrivs i ytterlighetstermer i förhållande till yrkesutbildningar. Teoretiskt inriktade elever har en nedvärderande syn på yrkesutbildningar som anses vara sekunda utbildningsformer för mindre studiemotiverade elever. Yrkesinriktade elever har en nedvärderade syn på yrkesprogram också.
• De intervjuade anser att den framtida inkomsten, som förväntas bli hög, utgör en mycket viktig dimension gällande framtida arbetsmarknadsetablering.
• Kopplingen mellan vald utbildning och arbetskraftsefterfrågan samt utbildningens relevans för den egna etableringen på arbetsmarknaden intresserar inte eleverna. Studiedeltagarna säger att de inte har fått information om utbildningsdimensionering, yrkesutgång och utbildningens attraktionskraft på arbetsmarknaden.
• Den viktigaste dimensionen i valet av utbildning är att den ska vara ”rolig” även om utbildningen skulle visa sig inte leda till ett jobb.
• Lärare, klassmentorer samt studie- och yrkesvägledare anses ha en marginell betydelse under valprocessen. Kompisar, oftast klasskamrater, har stort inflytande under valet.
• Studiedeltagarna uppger att det är de själva som avgör valet. Empirin visar att valet av utbildningsinriktning (teoretisk eller yrkesutbildning) styrs till stora delar av den egna sociala bakgrunden. Valet av gymnasialt program och skola avgörs av eleven utifrån vad som bedöms vara en rolig utbildning. Sättet att förhålla sig till skolvalfriheten utan hänsyn till arbetsmarknadsetablering underbygger matchningsproblem.