To Örebro University

I den reviderade läroplanen för gymnasieskolan anges att ett av syftena med svenskämnet är att eleverna ska stärkas i sin tilltro till den egna språkliga förmågan. Tidigare studier har dock pekat på att mötet mellan elevers dialektala bakgrund och skolans (standard)språkliga förväntningar kan resultera i olika typer av språkliga utmaningar, samtidigt som ungdomar i allt större utsträckning tycks överge dialekten till förmån för en mer standardspråksnära varietet (se t.ex. Dahlstedt 1978; Horn 2019; Nilsson & Nylund Skog, 2019; Snell & Andrews 2017; Trudgill 1975). När Sven Hultgren (1983) undersökte frågan om dialekttalande elevers eventuella utmaningar i skolan på 1980-talet konstaterades dock att det främst är lärare som tenderar att uppleva sådana utmaningar, inte minst lärare som själva inte talar den lokala dialekten. Sedan dess har det dock gått över 40 år, och frågan om hur dialekttalande elever uppfattar mötet med skolans språkliga förväntningar är således fortfarande aktuell.

I ett pågående projekt intresserar jag mig för gymnasieelevers dialektala variation på olika platser i en gymnasieskola i Värmland, och om det finns platser i skolan där eleverna uppfattar att dialekten är mer eller mindre användbar. Projektet utgår från etnografiskt fältarbete i fyra klasser på tre yrkesförberedande gymnasieprogram samt från fyra fokusgruppssamtal med elever från samma klasser. Samtalen har analyserats tematiskt utifrån en sociodialektologisk (se t.ex. Trudgill 1975) ansats.

De preliminära observationerna pekar dels på att eleverna i vissa fall uppfattar dialekten som mindre användbar i olika delar av skolan och att dialektens funktion varierar, dels på att eleverna är både mer och mindre dialektala än förväntat sett i relation till tidigare studier. Under föredraget kommer jag att diskutera de preliminära observationerna vidare ur ett språkdidaktiskt perspektiv.

Med ett socialsemiotiskt intresse analyseras i denna artikel hur platsers affektiva betydelsepotentialer realiseras i samspel mellan olika modaliteter på en yrkesförberedande gymnasieskola i Sverige. Artikeln utgår från Lefebvres (1991) teori om platsskapande och skiljer mellan en geografiskt avgränsad plats å ena sidan och ett sociokulturellt konstruerat ställe med en affektiv kärna å andra sidan. Syftet med artikeln är att visa hur olika platsers affektiva potentiella betydelser realiseras i samspel mellan olika modaliteter och semiotiska resurser, och vilka av dessa resurser som aktualiseras när gymnasieelever samtalar om dessa ställen. I studien görs dels en spatial diskursanalys (se Ravelli & McMurtrie, 2016) av tre delutrymmen, ställen, dels en analys av två fokusgruppssamtal i vilka eleverna diskuterar sina upplevelser och uppfattningar om samma delutrymmen. Analyserna synliggör hur samspelet mellan olika resurser och modaliteter bildar ställen med olika affektiva potentialer för olika elevgrupper på skolan (jfr Wetherell 2012, 2013). Medan ett spatialt mer slutet grupprum av eleverna beskrivs som ett ’mysigt’ och ’lugnt’ ställe, beskrivs den spatialt mer öppna matsalen som ett ’oskyddat’ och ’utsatt’ ställe. Sådana uppfattningar om olika ställen i skolan får betydelse för hur elever talar om, men också reagerar och agerar på, dessa ställen i sina samtal. Resultaten bidrar till att öka den semiotiska förståelsen för hur platsers affektiva potential realiseras i samspel med olika modaliteter, liksom för vilka av dessa potentialer som aktualiseras av de aktörer som deltar i skapandet av olika ställen.

Den trettioåttonde sammankomsten ägde rum den 4 till 6 maj 2022 och arrangerades av Svenska språket vid Örebro universitet. Temat för konferensen, som samlade 178 deltagare, var denna gång Språk, plats och rum. Ambitionen var att på olika sätt belysa, problematisera och diskutera svenska språket i relation till rumslighet och geografiska platser, men också platsbundet språk och språklig mediering av plats och rum.

Sektionsföredragens ämnesmässiga spännvidd var som vanligt för konferensserien stor och föredragen berörde de flesta områden inom ämnet svenska språket. Under konferensen presenterades tre plenarföreläsningar som belyste konferensens tema ur olika perspektiv. I 111 separata sektionsföredrag beskrevs svenska språket ur olika perspektiv, och många av dessa belyste konferensens tema.

Ett ovanligt stort antal manus skickades in till konferensvolymen. Efter såväl intern som extern granskning publiceras i denna konferens-volym 58 av de föredrag som hölls vid sammankomsten. För att göra det stora antalet manus överblickbart har de indelats utifrån olika per-spektiv på svenska språket, som också återspeglas i de tre plenarföreläsarnas bidrag. 

Del I innehåller bidrag som beskriver svenska språket ur grammatiska och systemorienterade perspektiv. Denna volym inleds med Jan Ola Östmans plenarföredrag Om plats och ställe som grammatiska verktyg, och innehåller därtill 21 bidrag som på olika sätt beskriver svenska språket ur systemperspektiv.

Den trettioåttonde sammankomsten ägde rum den 4 till 6 maj 2022 och arrangerades av Svenska språket vid Örebro universitet. Temat för konferensen, som samlade 178 deltagare, var denna gång Språk, plats och rum. Ambitionen var att på olika sätt belysa, problematisera och diskutera svenska språket i relation till rumslighet och geografiska platser, men också platsbundet språk och språklig mediering av plats och rum.

Sektionsföredragens ämnesmässiga spännvidd var som vanligt för konferensserien stor och föredragen berörde de flesta områden inom ämnet svenska språket. Under konferensen presenterades tre plenarföreläsningar som belyste konferensens tema ur olika perspektiv. I 111 separata sektionsföredrag beskrevs svenska språket ur olika perspektiv, och många av dessa belyste konferensens tema.

Ett ovanligt stort antal manus skickades in till konferensvolymen. Efter såväl intern som extern granskning publiceras i denna konferens-volym 58 av de föredrag som hölls vid sammankomsten. För att göra det stora antalet manus överblickbart har de indelats utifrån olika per-spektiv på svenska språket, som också återspeglas i de tre plenarföreläsarnas bidrag.

Del II innehåller bidrag som beskriver svenska språket utifrån hur det används i olika sociala sammanhang. Denna volym inleds med Ellen Bijvoets, Karin Senters och Margareta Svahns plenarföredrag Från storstad till landsort – förortsindexerat tal i dagens Sverige, och innehåller därtill 18 bidrag som på olika sätt beskriver hur svenska språket används och vilken roll det spelar i en rad olika sociala sammanhang.

Den trettioåttonde sammankomsten ägde rum den 4 till 6 maj 2022 och arrangerades av Svenska språket vid Örebro universitet. Temat för konferensen, som samlade 178 deltagare, var denna gång Språk, plats och rum. Ambitionen var att på olika sätt belysa, problematisera och diskutera svenska språket i relation till rumslighet och geografiska platser, men också platsbundet språk och språklig mediering av plats och rum.

Sektionsföredragens ämnesmässiga spännvidd var som vanligt för konferensserien stor och föredragen berörde de flesta områden inom ämnet svenska språket. Under konferensen presenterades tre plenarföreläsningar som belyste konferensens tema ur olika perspektiv. I 111 separata sektionsföredrag beskrevs svenska språket ur olika perspektiv, och många av dessa belyste konferensens tema.

Ett ovanligt stort antal manus skickades in till konferensvolymen. Efter såväl intern som extern granskning publiceras i denna konferens-volym 58 av de föredrag som hölls vid sammankomsten. För att göra det stora antalet manus överblickbart har de indelats utifrån olika perspektiv på svenska språket, som också återspeglas i de tre plenarföreläsarnas bidrag.

Del III innehåller bidrag som beskriver svenska språket ur text- och diskursanalytiska perspektiv. Denna volym inleds med Johan Järleheds plenarföredrag ”Bo högt, högre, högst”: Vertikalitet i Göteborgs stadsutvecklingsdiskurs, och innehåller därtill 16 bidrag som på olika sätt beskriver hur svenska språket i vid bemärkelse tas i bruk i form av texter, genrer och diskurser.

I denna artikel undersöks hur ungdomar på två olika yrkesförberedande gymnasieprogram på en gymnasieskola talar om och talar på dialekt i ett geografiskt område där dialekten länge har haft hög kulturell och social status. Två fokusgruppssamtal analyseras för att undersöka både vilka uppfattningar om – och attityder till – dialekter och dialektalt språkbruk som uttrycks samt vilka dialektala varianter som deltagarna själva använder när de samtalar med varandra. Med utgångspunkt i en innehållsanalys och en dialektal språklig analys visar resultaten att deltagarna uttrycker tämligen bestämda uppfattningar om och attityder till dialektalt språkbruk, att en majoritet av dem betraktar dialekten som sin egen och att de även är stolta över den. Resultaten visar även att ungdomarna tenderar att positionera sig själva genom att hänvisa till den egna dialekten och uppfattningar om vem som är typisk dialekttalare. Den språkliga analysen visar hur ungdomarna även använder ett stort antal dialektala varianter när de diskuterar dialekter med andra ungdomar.

This article focuses on how students in two vocational upper secondary school programs talk about and speak in dialects in a geographical area where the dialect has long had a high cultural and social status. Two focus group discussions are analyzed to investigate both which perceptions of – and attitudes toward – dialects that are expressed and which dialectal features that the participants themselves actualize when in the focus group discussions. Based on a content analysis and a dialectal linguistic analysis, the article shows that the participants express definite and clear ideas and perceptions about dialects and dialectal language use, that the majority of them consider the dialect as their own and that they are proud of it. The article also shows that the students tend to position themselves by referring to their own variety of the dialect and to perceptions of ‘typical dialect speakers’. The results also show how the students use a large number of dialectal features during the two conversations.

Flera tidigare studier har visat hur ungdomar tenderar att överge ett dialektalt språkbruk till förmån för en mer standardspråksnära varietet (se t.ex. Horn, 2019; Svahn & Nilsson, 2014). En sådan tendens relateras ofta till faktorer som mobilitet, lokal förankring, positionering och uppfattningar om vilket slags språkbruk som är förväntat i olika sammanhang (Monka m.fl., 2020; Nilsson & Nylund Skog, 2019; Røyneland & Jensen, 2020). Samtidigt har många svenska dialekter fått en ny, inte sällan, lägre status. Dock verkar det som att många elever på yrkesförberedande gymnasieprogram i större utsträckning behåller sitt dialektala språkbruk jämfört med jämnåriga elever på högskoleförberedande gymnasieprogram (Gunnarsdotter Grönberg, 2004; Svahn, 2007). Samtidigt saknas det studier om hur elevers dialektala språkbruk ser ut inne på en yrkesförberedande gymnasieskola och hur språkbruk kan variera i olika spatialt avgränsade miljöer, och detta inte minst i geografiska områden där dialekten alltjämt har hög social och kulturell status vilket är ingången i mitt pågående avhandlingsprojekt. Under föredraget presenterar jag preliminära resultat från mitt avhandlingsprojekt, där jag undersöker hur gymnasieelever på olika yrkesförberedande gymnasieprogram på en skola i Värmland talar om och talar på dialekt samt hur de uppfattar sitt språkbruk i relation till språkliga förväntningar i skolan. Det insamlade materialet består av inspelade fokusgruppssamtal som har analyserats utifrån en sociodialektologisk ansats (se Trudgill, 1975). Analysen visar att eleverna är både mer och mindre dialektala än förväntat, att dialekt kan uppfattas både som en möjlighet och ett hinder samt att dialekt kan fylla olika funktioner i olika skolsammanhang beroende på hur olika platser uppfattas. 

Referenser

Gunnarsdotter Grönberg, A. (2004). Ungdomar och dialekt i Alingsås (Nordistica Gothoburgenisa 27). Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.

Horn, G. (2019). Dialektutjämning hos ungdomar i Helsingborgsområdet. I Svenska landsmål och svenskt folkliv 2019 (ss. 181-192). Kungl. Gustav Adolfs Akademien.

Monka, M., Quist, P., & Skovse, A. R. (2020). Place attachment and linguistic variation: A quantitative analysis of language and local attachment in a rural village and an urban social housing area. Language in Society. 49(2), 173-205. https://doi.org/10.1017/S0047404519000733

Nilsson, J., & Nylund Skog, S. (2019). Dialekter, platser och identiteter. Språk- och kulturvetenskapliga förklaringar till språklig förändring och stabilitet i Torsby och Edsbyn. Språk och stil. 29, 203–232. https://doi.org/10.33063/diva-399810

Røyneland, U., & Uri Jensen, B. (2020). Dialect acquisition and migration in Norway - questions of authencitity, belonging and legitimacity. Journal of Multilingual and Multicultural Development. https://doi.org/10.1080/01434632.2020.1722679

Svahn, M. (2007). Tendenser i skaraborgskt ungdomsspråk. I T. Arboe (red.), Nordisk dialektologi og sociolingvistik: Foredrag på 8. Nordiske dialektologkonference, Århus 15.-18. august 2006 (ss. 353-360). Aarhus universitet.

Svahn, M., & Nilsson, J. (2014). Dialektutjämning i Västsverige. Institutet för språk och folkminnen.

Trudgill, P. (1975). Accent, dialect and the school: Explorations in Language Study. Arnold.

Tidigare studier har visat hur mötet mellan skolans standardspråkliga norm och elevers dialektala bakgrund kan ge upphov till språkliga utmaningar för dialekttalande elever (Dahlstedt 1979; Snell & Andrews 2017; Trudgill 1975). Sådana utmaningar kan relateras till frågor som vilket språk som förväntas i skolan, hur olika språkliga varieteter kan medföra sociala och språkliga implikationer samt hur det för en del elever kan bli aktuellt att byta från dialekt till mer standardspråkliga varieteter i skolmiljön (Hultgren 1983; Loman 1984; Snell 2013). Denna fråga undersöktes av Sven Hultgren (1983) som i sin doktorsavhandling ”Skola i dialektal miljö” konstaterade att sådana utmaningar inte främst uppfattades av eleverna själva, utan snarare av lärare som inte själva talar den lokala dialekten men som uppfattar att dialektala varieteter leder till språkliga hinder i undervisningen.

Drygt 40 år efter Hultgrens undersökning kvarstår frågan hur dialekttalande elever uppfattar mötet med skolans ofta standardspråkliga förväntningar och krav. I det föredrag som föreslås här presenteras preliminära resultat från mitt pågående avhandlingsprojekt, där jag undersöker hur elever på tre olika yrkesförberedande gymnasieprogram på en gymnasieskola i Värmland uppfattar mötet mellan den egna dialektala varieteten och skolans språkliga förväntningar och krav i olika skolämnen. Det insamlade materialet består av inspelade fokusgruppssamtal som har analyserats utifrån en sociodialektologisk ansats (se t.ex. Trudgill 1975).

Preliminära resultat tyder på att de deltagande eleverna uppfattar mötet med skolans språkliga förväntningar och krav på en rad olika sätt, vilket både kan ses gå i linje med och avvika från resultat i tidigare studier. Vid en jämförelse mellan de tre gymnasieprogrammen framkommer både skillnader och likheter, där synen på den egna dialekten som resurs och hinder förefaller gå i linje med andelen teoretiska kurser i gymnasieprogrammen. Under föredraget diskuteras de preliminära resultaten vidare, såväl ur ett didaktiskt som ur ett sociodialektologiskt perspektiv med fokus på elevernas upplevelser.

Alltsedan de första studierna av språklig variation har platsen varit en viktig faktor att begrunda i studier av hur språkbruk kan variera. Historiskt har platsbegreppet framför allt använts som ett geografiskt avgränsat begrepp, där en viss plats har setts indexera en viss språkart (se t.ex. Schrambke 2010). Genom att i stället anlägga ett socialsemiotiskt perspektiv på plats blir det möjligt att bredda analysen och göra skillnad mellan platsen som geografiskt och fysiskt rum och stället som socialt och kulturellt konstruerat (Cresswell 2015; Lefebvre 1991). Ett sådant perspektiv kan relateras till frågor som hur olika ställen kan uppfattas på olika sätt baserat på ställenas sociala identitet vilka i sin tur är avhängiga relationen som olika personer har till dem (Berleant 2003; Björkvall et al. 2019, 2020; Östman 2017). I det föredrag som föreslås här presenteras preliminära resultat från mitt pågående avhandlingsprojekt, där jag undersöker meningsskapande processer i platsskapandet på en yrkesförberedande gymnasieskola i Värmland, och hur elever uppfattar, talar om och talar på olika ställen i skolan (jfr van Leeuwen 2004). Materialet består av inspelade fokusgruppssamtal som har analyserats utifrån Lefebvre (1991) och Cresswell (2015). Preliminära resultat tyder på att olika ställen uppfattas på olika sätt, vilket både kan ses i relation till spatiala och semiotiska aspekter och till ställenas indexerade språkliga förväntningar. Under föredraget diskuteras det preliminära resultatet vidare dels ur ett socialsemiotiskt perspektiv på plats och ställe, dels ur ett sociolingvistiskt perspektiv med fokus på hur den språkliga variationen tycks vara avhängig den meningsskapande processen.