To Örebro University

I det här avsnittet intervjuas forskaren Lena Gunnarsson om sugardaddies. Vad är det som lockar män till sugardejting? Vad får de ut av det? Vilka slags problem kan uppstå när man försöker betala för någonting som egentligen bara kan ges frivilligt? Lena Gunnarsson har lett forskningsprojektet "Mellan relation och prostitution: Sugardejting och omförhandlingen av gränsen mellan ekonomi och intimitet" och har tillsammans med Sofia Strid skrivit artikeln "Chemistry or Service?: Sugar Daddies' (Re)quest for Mutuality Within the Confines of Commercial Exchange".

Sugardejting är ett till stora delar nytt och växande fenomen inom sex- och intimitetsindustrin som kretsar kring för ändamålet nischade webbsidor. Fenomenet överlappar i betydande grad med prostitution men marknadsförs som något annat. Utifrån intervjuer med femton ”sugarbabes” och nio ”sugardaddys” med erfarenhet av heterosexuell sugardejting undersöker vi i artikeln vilka strategier sugardejtare använder för att avgränsa sina erfarenheter från prostitution. Vi visar att både kvinnorna och männen utför ett språkligt och praktiskt ”relationsarbete” som fyller funktionen att skilja sugardejting antingen från prostitution som sådan eller från vad intervjupersonerna ser som egentlig prostitution. Relationsarbetet kretsar kring fem centrala teman: hur ersättningen benämns, ersättningens utförandeform, kvinnans sexuella frivillighet, den ömsesidiga njutningen och dejtinglikheten. Vi menar att distanseringen från prostitution inte bara kan tolkas som ett sätt att rentvå sig själv från associationer till en stigmatiserad praktik, utan också kan ses som ett uttryck för att intervjupersonerna har laddade föreställningar om prostitution som de har svårt att passa in med sina egna erfarenheter.

Sugar dating is a by and large new and growing phenomenon within the sex and intimacy industry, centred on web sites tailored to facilitating the practice. The phenomenon overlaps significantly with prostitution but is marketed as something else. In this article, based on interviews with 15 “sugar babies” and nine “sugar daddies” with experience of heterosexual sugar dating, we investigate the strategies that sugar daters use to demarcate their experiences from prostitution. We show that both the women and the men carry out a linguistic and practical “relational work” serving to dissociate sugar dating either from prostitution as such or from what the interview participants regarded as real prostitution. The relational work pivots around five central themes: how the compensation is labelled, how the compensation is carried out, the woman’s sexual voluntariness, mutual pleasure, and dating similarity. We contend that the interview participants’ distancing from prostitution may be interpreted not only as a way of fending off associations with a stigmatized practice, but also as an expression of the fact that the interview persons have charged conceptions of prostitution that they have difficulties aligning with their own experiences.

Sugardejting är ett till stora delar nytt och växande fenomen inom sex- och intimitetsindustrin. I normalfallet handlar sugardejting om att en äldre man ersätter en yngre kvinna för ett dejtingliknande arrangemang där intimitet och sex förväntas ingå. Fenomenet kan ses som en del av en expansion och differentiering av sex- och intimitetsindustrin i riktning mot tekonologisering, mainstreaming och mer komplexa former av arrangemang, men också som ett uttryck för en generell omstrukturering av dejting och intima relationer, med tilltagande marknadsmässighet, instrumentalisering och flyktighet. Främst söks möten och relationer inom sugardejting via för ändamålet nischade dejtingsidor. Fenomenet överlappar i betydande grad med prostitution men marknadsförs som något annat. Medan sugardejtingsidorna förnekar att sugardejting har någonting med prostitution att göra visar forskning såväl som rapporter från media, polis och socialtjänst att sex oftast är encentral del av sugardejting arrangemang, och många menar att det utgör en förtäckt form av prostitution.

Våra egna intervjuer med 15 ”sugarbabes” och nio ”sugardaddys” med erfarenhet av heterosexuell sugardejting visar på en tydlig spänning mellan å ena sidan en faktisk prostitutionsartad karaktär hos de erfarenheter deltagarna berättar om och å andra sidan en tendens att försöka tona ner denna karaktär. Mot bakgrund av det undersöker vi i denna presentation vilka strategier deltagarna använder för att avgränsa sina erfarenheter från prostitution.

För att skapa gränsdragningar mellan olika former av relationer där intmitet och ekonomi är intimt sammanflätade menar sociologen Viviana Zelizer att människor ägnar sig åt vad hon kallar relationsarbete. Med stöd i begrepp relationsarbete visar vi att både kvinnorna och männen utför ett språkligt och praktiskt relationsarbete som fyller funktionen att dissociera sugardejting antingen från prostitution som sådan eller från vad intervjupersonerna ser som egentlig prostitution. Relationsarbetet kretsar kring fem centrala teman: hur ersättningen benämns, ersättningens utförandeform, kvinnans sexuella frivillighet, den ömsesidiga njutningen och dejtinglikheten. Vi menar att distanseringen från prostitution inte bara kan tolkas som ett sätt att rentvå sig själv från associationer till en stigmatiserad praktik, utan också som ett uttryck för att intervjupersonerna har laddade föreställningar om prostitution som de har svårt att passa in med sina egna erfarenheter.