To Örebro University

Folkbildningsrådet genomförde under 2023 och 2024 en studie för att undersöka folkbildningens bidrag till individers och samhällets bildning. Studien genomfördes genom ett antal fokusgruppsintervjuer med personer verksamma inom studieförbund och folkhögskolor.

Tre huvudfrågor ställdes:— - Vad är bildning inom folkbildningen?— - Hur blir bildning till inom folkbildningen?— - Vilka värden skapar folkbildningens bildning?

Folkbildningens bildning beskrivs av de intervjuade folkbildarna som en transformation av människan. En transformation som blir till genom att tillsammans med andra bearbeta och utveckla kunskaper, förhållningssätt och attityder.

Folkbildarna identifierar tre grundläggande bildningskomponenter:— - Bildning bygger på egna och andras kunskaper.— - Bildning utvecklar förhållningssätt och attityder.— - Bildning är en förändringsprocess utan slut.

Hur blir bildning då till? Vilka förutsättningar vill till för att folkbildningen ska kunna fungera bildande? Folkbildarnas svar handlar om mötesplatserna, om folkbildningens pedagogik, arbetssätt och frihetsgrader, och om deltagarnas och folkbildarnas öppenhet.

Folkbildarna talar vidare om bildning som ”en kvalitet”, någonting som i sig är värdefullt och som är värt att sträva efter. Men vari ligger då detta värde? I intervjuerna beskriver folkbildarna de värden som just folkbildningens bildning bidrar till i samhället, och hur dessa vilar på bildningens värden för varje enskild människa:

- Bildning är en viktig byggsten i ett samhälle som strävar efter sammanhållning, gemenskap och inkludering, där individen känner förståelse, tolerans och empati.— - Bildning bidrar till ett samhälle som präglas av demokratiskt deltagandeoch engagemang, där individen ser sammanhang, känner delaktighet ochstärker sin egenmakt.— - Bildning bidrar till välbefinnande och samhällskompetens och till en befolkning där individen har stark identitet och självkänsla.

Individ och samhälle hör ihop – det som bildningen gör med människorna gör den också med de samhällen som människorna formar.

Rapporten visar att det råder en betydande överensstämmelse mellan bildningsbegreppet som det används i den vetenskapliga diskussionen och inom samhällets bildande institutioner, som refereras i rapportens inledning, och som det används inom studieförbund och folkhögskolor. Den definition av bildningsbegreppet som utkristalliserar sig i folkbildarintervjuerna kan sammanfattas på följande sätt:

Bildningen i folkbildningen är rörelser för att utforska och tolka världen tillsammans med andra. I möten söker, prövar och utvecklar individen sådana värderingar, kunskaper, känslor, färdigheter och förhållningssätt hon behöverför att vara människa och samhällsmedborgare med värdighet och ansvar för sig själv, för andra och för det gemensamma bästa.

I den här studien ger folkbildarna inblickar i människors bildningsresor inom folkbildningen. Fokusgruppernas berättelser handlar om bildning som sätter liv i rörelse. Det är en sammanflätad personlig, kognitiv, praktisk, social och andlig rörelse där människor tillsammans och med olika sinnen utforskar jaget, vetandet, samhället och tillvaron i stort.

This study examines whether youth’s goals for their future societal engagement affect their future political activities. We hypothesized, first, that youth’s political interest would be a central predictor of their future political activities and, second, that their goals for future societal engagement would moderate their political interest. The greatest future political activity would be among youth who were both politically interested and had set high goals. A community sample of about 400 16-year-olds (Mage=16.62, SD=0.71, 50.8% females) was followed over four years. The theory of planned behavior was applied. Different types of political action were predicted: offline political activities, online political activities, membership of a political/civic organization, and taking a stance in public for a party pre and post voting in a national election. Age-16 political interest significantly predicted all age-20 political activities, except for being a member of political/civic organizations and actual voting. In line with the second hypothesis, significant interactions were found between political interest and setting societal goals for all the future political activities except voting. It was concluded that youth’s early-developed agency in setting goals for their societal engagement has widespread predictive utility for their political activities over a lengthy period. 

Since politically interested adolescents do not necessarily present humanistic, environmental and democratic values, this study addresses the hitherto ignored role that how these basic human values play in politically interested adolescents’political values, attitudes and behaviors. A cluster analysis of 857 Swedish upper-secondary students (50.8% girls, Mage = 16.62, SD = 0.71) identified politically interested adolescents who attached high levels of importance to others’welfare and politically interested adolescents who attached low levels of importance. They differed on most comparative measures: environmental values, inclusive attitudes towards immigrants, support of democratic principles, trust in social movements, and readiness to step in if something jeopardizes the welfare of others. The conclusion is that the value of attaching high importance to others’ welfare or not transforms youth’s political interest into diverse attitudes and behaviors. The cluster group of politically interested adolescents who attached low importance to others’ welfare largely consisted of males.

The chapter focuses specifically on civic engagement as a distinct mode of political activity among citizens in contemporary democracies. In the first section, we review existing definitions of “civic engagement” in the literature, noting in particular the lack of common notions of what it entails, as well as the critique against too wide or all-encompassing definitions. In the second section, we develop a conceptual discussion about civic engagement and political participation, and suggest a thin notion of civic engagement that may be measured in a straightforward way in empirical studies. In the third section, we turn to an overview of recent empirical works on civic engagement, highlighting key findings and suggesting avenues for further research.

Medborgarnas frivilliga deltagande i politiken uppfattas som centralt för en levande demokrati. Baserat på fler än 300 färska studier visar den här rapporten att ungas politiska deltagande blivit allt svårare att definiera och avgränsa. Ett skäl är att ungdomar hela tiden utvecklar nya vägar för att försöka påverka, som reaktion på sociala, samhälleliga, teknologiska och politiska förändringar. Ett annat är att vissa handlingar motiveras av traditionella medborgarplikter, medan andra utformas mer utifrån en strävan efter ett individualiserat och uttrycksfullt självförverkligande.

This study examines the conditions that make adolescents open to their parents’ attempts at political socialization. Based on a reformulation of the perceptual accuracy argument, that parents’ messages are filtered through correct perceptions of these messages by adolescents, the study suggests that adolescents who accurately recognize their parents’ high political sophistication are particularly likely to attend to and be open to their parents’ political communication. This proposition was tested using cluster analysis of a sample of 505 Swedish upper-secondary students and their parents (51% girls;Mage = 16.56, SD = 0.67). The analysis yielded two clusters where adolescents correctly identified (26%) and failed to correctly identify (22%) their parents’ high political sophistication, and three clusters where both parents and adolescents reported low or medium parental political sophistication (10%, 11%, and 32%). In confirmation of the hypothesis, members of the cluster group of adolescents who correctly recognized their parents’ high political sophistication were particularly aware of parents’ political socialization attempts and receptive to parents’ political communication. Moreover, these youth considered their parents’ political views as important and, accordingly, seemed to perceive their parents as political role models.