To Örebro University

Detta kapitel handlar om möjligheten för en utlänning vars ansökan om asyl har avslagits att få tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete. En förutsättning för det är att personen sedan minst fyra månader har en anställning som gör det möjligt att försörja sig och att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än enligt svenska kollektivavtal. Anställningen måste också avse en tidsperiod om minst ett år framåt i tiden från ansökningstillfället.  Kraven är med andra ord höga. Relativt få personer har ansökt om att få byta spår under de år som möjligheten har funnits och betydligt färre har fått bifall till sin ansökan.

Syftet med kapitlet är att närmare undersöka möjligheten att ”byta spår” för personer som fått avslag på sin ansökan om asyl, att problematisera reglerna och tillämpningen och om möjligt komma med förslag till ändringar. Några frågor som ställs är: Varför har en möjlighet att söka tillstånd för arbete på dessa villkor införts? Vilka intressen styr regleringen? Vilka anställningserbjudanden har de sökande fått? På vilka grunder avslås en stor andel av ansökningarna? Är tillämpningen rättssäker/förutsägbar för de sökande? Vilka kan effekterna bli av reglerna och deras tillämpning? 

The Swedish legislation on labour migration came into force in 2008, inspired by recommendations of the European Commission. In the regulation, there is a conflict between an employer-governed labour migration with a simplified procedure and protective aims like equal treatment with workers in the country or protection against unemployment. In this article, the author investigates how these aims are balanced against each other, in the regulation, in the regulatory guidelines to migration authorities, in the practical application and in the recent transposition of European Union directives. The author also discusses the consequences of this with regard to the power relation between the employer and the employees