To Örebro University

In contrast to much previous research on culture of honour, this article focuses on sons and contributes theoretically and empirically to an enhanced understanding of boys. The article explores two indicators of culture of honour based on the boys’ perceptions of their parents’ expectations: 1) restrictions of marriage: not allowed to freely choose future marriage partner and 2) expectations of chastity: expected to remain chaste until marriage. The analysis is based on a quantitative survey of 15-year-olds in metropolitan Sweden. While both indicators are found to identify boys with attitudes and experiences relatable to honour (ancestry from regions with culture of honour, more strongly religious parents with less social and economic resources, experiences of restrictions and violence), they differ from each other. Expectations of chastity identify boys with more religious parents, fewer restrictions, less violence, and associating sex with marriage, while restrictions regarding marriage identify boys with relatively less religious parents, more experiences of restrictions and violence. These differences are discussed as different ways of practicing culture of honour, where expectations of chastity stress age-hierarchical structures relatively more, and restrictions regarding marriage instead stress patriarchal structures more.

The paper examines the prevalence and patterns of honour-based violence and oppression by documenting and analysing self-reported experiences among youth in contemporary metropolitan Sweden. The material is gathered via three surveys of 15-year-olds in metropolitan Sweden (N6002). The analysis draws on feminist intersectional violence studies and situates honour-based violence at the intersections of gender, ethnicity, and socioeconomic status. It develops the concepts of isolation and mobility within and between groups at family, community, and societal levels.

The paper finds higher levels of multiple forms of violence and control, including physical, psychological and sexual violence, among youth who live with honour norms. The prevalence of violence is higher with each of the forms of isolation explored in the paper.

Denna bok är resultatet av den hittills mest omfattande studien av det hedersrelaterade våldets uttryck, former och mekanismer som genomförts i Sverige. Studien bygger på kvalitativa och kvantitativa delstudier och har gjorts på uppdrag av Stockholms, Göteborgs och Malmö stad 2017–2018. Bredden gör studien unik inom detta område. Den kvalitativa datainsamlingen: 235 nyckelpersoner med djupgående kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck har intervjuats i 95 öppna intervjuer. Några av intervjupersonerna har kunskap utifrån sitt arbete eller från sitt engagemang i föreningar. Andra har kunskap på grund av egen erfarenhet av livet i en hederskontext och av utsatthet för våld och förtryck. Några har båda dessa positioner. Den kvantitativa datainsamlingen: 6 002 ungdomar i årskurs nio har besvarat en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden. Det sammantagna resultatet visar att människor med olika etniska tillhörigheter, trosuppfattningar, funktionsnedsättningar, sexuell läggning, ålder och socioekonomiska förhållanden lever med våldsutsatthet och normer som förtrycker dem. Vidare visas att hedersrelaterat våld och förtryck är uttryck för olika svårigheter som kan sammanfattas med begreppen inneslutning och mobilitet på individ-, grupp- och samhällsnivå och i samspelet mellan dessa. Inneslutning och mobilitet betecknar att våldsutövning ökar i introverta eller inneslutna grupper där samspelet med andra grupper är låg; dvs. att mobiliteten är låg. Hedersrelaterat våld och förtryck närs bland annat av minoritetsskap, särskilt i kombination med kollektiv statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet urholkar däremot våldsnormerna och minskar våldsanvändandet. Sammantaget visar resultatet att hedersrelaterat våld och förtryck drabbar individer på ett flertal sätt och att samhället genom socialpolitiken bör ta ett förnyat ansvar på flera nivåer, både akut, kortsiktigt och långsiktigt.