To Örebro University

This paper explores the implementation and impact of Professional Learning Communities (PLCs) for international educators, with a particular focus on experiences at Örebro University (ORU) and its collaboration with Ostrava University (OU) and The Hague University of Applied Sciences (THUAS) in their “Triplet PLC”, situated in the context of a larger project on PLC’s. The study is situated within the broader context of internationalization in higher education, highlighting the unique challenges faced by educators working in increasingly diverse and multilingual environments.

The first section details the rationale for establishing a PLC at ORU, emphasizing the need for pedagogical support among international educators. The PLC model, defined as a collaborative, reflective, and growth-oriented group, was adopted to address complex issues. The PLC operated through a blend of online cross-institutional sessions and informal local "fika" meetings, fostering both structured and organic professional development. Research on PLCs is reviewed, demonstrating their positive effects on teaching skills, collaborative learning, and trust-building among educators. 

The continuation of the paper delves into the reflections of the participants and facilitators of the PLC from ORU.

The second section shows that the facilitators played a central role in organizing and steering the PLC. Five key aspects—relationship, space, ownership, direction, and result—are identified as critical to effective facilitation, with practical examples illustrating how these were embodied in the Triplet PLC. 

The third section explores the students’ perspectives on AI integration in higher education based on results from a survey conducted at the three “Triplet PLC” universities. The majority of respondents from all three countries are aware of AI technologies and use them in several ways: supporting writing, supporting research and learning, providing comprehensive explanations, getting inspiration, and improving efficiency. Furthermore, most students believe that AI is useful in higher education. 

In the fourth section, intercultural supervision is addressed as a distinct challenge. Key strategies include cultural awareness, clear communication, flexibility, empathy, and supportive feedback. The PLC provided a valuable platform for sharing experiences and developing best practices in this area. Exercises and recommendations for effective cross-cultural mentoring are presented.

In the final section, the paper discusses the practical integration of PLC-derived materials and methods into a master’s program in Chemistry at ORU. Activities such as the "Value Game" and collaborative environmental discussions were introduced to promote intercultural understanding and inclusive teaching. The PLC experience led to concrete improvements in program design, collaboration, and emotional support among faculty and students. 

In conclusion, the paper demonstrates that PLCs are a powerful mechanism for professional development, fostering innovation, collaboration, and inclusivity in internationalized higher education settings. The diverse contributions and spin-off projects described reflect the transformative potential of PLCs, encouraging further experimentation and cross-disciplinary engagement.

Syllabus-boundness constitutes an important attribute of a so-called surface approach to learning, whereby students are seen as highly assessment-oriented, doing what is minimally required from them, and wanting well-organized courses and clear instructions. When this concept emerged in the late 1960ies, it was linked to a discussion on issues of authoritarianism and the ways in which the boundaries of the syllabus are tightly linked to authoritative knowledge and authority figures. However, over the years, this particular aspect of syllabus-boundness has largely faded away in the literature. Based on this turn in the literature, the purpose of this paper is twofold, namely: (1) To argue for a reintroduction of issues related to authoritarianism into the debate on syllabus-boundness, and (2) Based on a qualitative study of higher education students at a Swedish university, to identify and discuss how the conceptual borders of syllabus-boundness can be widened to include aspects of authority-boundness.

The public sector is becoming increasingly complex. As complexity leadership theory has been formulated in order to understand leadership in such a context, it thus seems appropriate that it should inform public leadership research. However, the applicability of complexity leadership theory and the concomitant adaptive leadership practices have thus far been underexplored empirically in a public sector context. To address this omission, this article uses a qualitative case study to exemplify how adaptive leadership practices may manifest themselves in a public sector context. The article’s findings indicate that adaptive leadership practices that reduce, rather than induce, tension within the dynamics of actors’ interactions may be a more viable route to handle challenges within a public sector context. Future research could beneficially pay greater attention to the public sector context when studying how adaptive leadership practices might manifest themselves in public sector organizations, as well as when assessing the merits of complexity leadership theory in informing public leadership.

Undervisning i den högre utbildning har de senaste åren genomgått stora förändringar till följd av omställningen under pandemin och de förväntningar och erfarenheter som följt i spåren av detta. Lärare har utvecklat nya former av undervisning med digitala verktyg vilket också föranlett behov av support från nya roller kopplat till undervisning. Hrastinski (2018) poängterar att digitaliseringen kräver fortsatt pedagogisk utveckling och genomtänkta strategier. Detta innebär att lärare vid högskolor och universitet behöver delta i digitaliseringsprocessen, skapa välstrukturerade och ändamålsenliga studieanvisningar samt att använda rätt digitalt verktyg för rätt ändamål. Det krävs förändrade kunskaper, kompetenser och ett ökat lärande mellan olika roller för att undervisning ska ske med hög kvalitet. En viktig utgångspunkt är därmed att det inte bara handlar om att som lärare erhålla support utan det som tidigare i mångt och mycket var lärarprofessionens område och ansvar delas nu också med andra och nyare yrkesgrupper.

Studien handlar om hur interaktionen mellan lärare och andra roller så som tex. IKT-medarbetare möjliggör och skapar förutsättningar för nya former av kollegialitet liksom organisering av undervisning i den högre undervisningen.

När lärare, IKT-pedagoger och andra medarbetare i högre utbildning ställs inför nya utmaningar – såsom till exempel den ökade digitaliseringen i högre utbildning – sker det kollegiala lärandet utifrån nya premisser. Studiens teoretiska ramverk utgår från den sociokulturella synen på undervisning och lärande där lärandet är en ständigt pågående och social process vilket sker i nära samverkan med andra människor. Det betyder att det finns en kollektiv syn på bildande av kunskap där den omgivande sociala och kulturella omgivningen formar en individs sätt att tänka och agera (Elmgren & Henriksson, 2010).

Syftet med studien är att synliggöra nya former av interaktioner mellan lärarkollegor och IKT-personal samt hur organiserandet av undervisning förändras utifrån den digitala lärmiljön. Studien undersöker på vilket sätt undervisningen och arbetet i lärarkollegiet med stödjande funktioner förändrats i övergången från campusbaserad undervisning till delvis eller helt distansbaserad undervisning under och efter pandemin.

Analysen bygger på att lärande kan delas in i två delar, en intermental (tillsammans med andra) och en intramental (inom den enskilde) (Vygotskij, 1962, 1978). I studien analyserar vi hur olika roller kopplade till undervisning med ökade digitala inslag har supportat varandra liksom genom detta lärande skapat nya kollegiala lärmiljöer. Genom att studien lyfter fram och diskuterar aspekter av hur olika roller ser på sin egen kunskap och sin egen förmåga att bidra till andras kunskaper diskuterar vi i studien hur ett sociokulturellt synsätt på den digitala lärmiljön kan bidra till goda förutsättningar att organisera undervisning som främjar studenters lärande.

Studien har en kvalitativ forskningsdesign där data samlats in med semistrukturerade intervjuer (15 stycken) vid två lärosäten i Sverige. Informanterna har olika roller i undervisning såsom, lärare, IKT-personal samt roller med lednings-chefsansvar.

Preliminära slutsatser från studien pekar mot att fler roller än den traditionella lärarrollen har kommit att bli en viktig part i undervisning som sker i digital lärmiljö och ökat behov av interaktion för att utveckla lärarskapet. Interaktionen mellan lärare och övriga kollegor samt interaktion mellan lärare och studenter verkar kräva mer digital närvaro än fysisk närvaro vid traditionell undervisning. Behovet av att känna sig som en del i ett kollegium är viktig och den digitala utvecklingen skapar möjligheter till flexibilitet men också en känsla av ensamhet där kollegor inte finns i närheten som tidigare.

Olika former av digital undervisning har under flera år varit under utveckling i högre utbildning. Genom pandemin intensifierades denna utveckling och frågor om studenters lärande kopplat till olika former av digital undervisning är numer ständigt aktuella. I den här studien undersöks hur lärmiljö som innehåller hög grad av digitala inslag (helt och delvis), påverkar studenters lärande och motivation med utgångspunkt i teorin om Self Determination Theory (SDT) (Ryan & Deci, 2000). Studier av detta är i stark framväxt och till exempel så har den tidigare forskningen visat hur studenters upplevelse av de tre grundläggande behoven i SDT förstärkte lärandet och visade på hög grad av korrelation till lärandet, också i digital undervisning.

En av utgångspunkterna i forskning om studenters lärande är att studenters uppfattning av lärmiljön antingen kan stödja eller hindra de grundläggande behoven av att känna sig autonom, kompetent och samhörig, vilket därmed också påverkar hur studenters lärande tar sig uttryck. (Aelterman et al., 2019). Denna studie ansluter till forskning av lärmiljöer som menar att lärmiljö är ett resultat av hur studenter uppfattar och förhåller sig till undervisning och lärande (se tex. Fraser, 1998). I studien definieras lärmiljö som; … the social, psychological and pedagogical contexts in which learning occurs and which affect student achievement and attitudes” (Fraser, 1998, p. 3). Denna tradition av lärmiljö omfattar enligt Abualrub et al. (2013) aspekter såsom tex. relationer och mellan studenter och lärare/studenter, lärstrategier/motivation, stödjande lärtekniker och undervisningsklimat liksom mer formella delar som kursplaner/anvisningar och mål. Aspekter som också har varit viktiga i genomförandet av föreliggande studie.

Syftet med studien är att beskriva hur studenter uppfattar lärmiljön då hela, eller delar av undervisningen är digital, och utifrån SDT analysera vilken betydelse detta har för deras förhållningssätt till lärande. Ett specifikt bidrag om lärmiljöer är studiens utgångspunkt i tidigare forskning som konstaterat att osäkerheter i lärmiljön bidrar till att studenter antar ytinlärningsstrategier (Englund et al., 2022). Genom vår studie av digitala lärmiljöer kan vi fördjupa förståelsen om sådana osäkerheter liksom studenters strategier att hantera dem i digital undervisning, vilket i förlängningen också kan bidra till en diskussion om studenters lärande.

Studien har en kvalitativ forskningsdesign och bygger på kvalitativa intervjuer med 18 studenter vid två svenska lärosäten. Genom att studera hur studenter som deltagit i online-undervisning under pandemin uppfattat sin lärmiljö - starkt präglad av digitala verktyg – och hur man motiverats av aspekter i lärmiljön, lämnas därmed ett teoretiskt bidrag till vad i digitala lärmiljöer som kan frammana olika typer av lärande och hur osäkerheter i lärmiljön bidrar till detta. En indelning av digital lärmiljö görs bland annat med en kategorisering i termer av asynkront- och synkront lärande. Studiens resultat ger även ett praktiskt bidrag till diskussionen om hur digitala lärmiljöer kan stärka respektive minska studenters uppfattningar av att känna sig autonoma, kompetenta och samhöriga. På så sätt undersöker studien på ett fördjupat sätt hur studenter uppfattar den digitala lärmiljön och hur den påverkar lärandet. Genom en sådan analys och diskussion, skapas insikter om hur undervisning i högre utbildning - som bygger på hög grad av digitala verktyg – kan planeras och genomföras för att det som tidigare litteratur benämnt djupinlärning kan främjas. Något som i förlängningen också kan ses som ett av målen i högre utbildning.

In the literature on the relationship between learning environments and students' approaches to learning, much attention has been directed to aspects that foster a deep approach. Considerably less attention has been directed to aspects that result in the opposite, namely a surface approach. Indeed, there is a small literature focusing on how learning environments can frustrate the basic psychological needs of individuals and, as a result, foster a surface approach. However, hitherto, this stream has focused on controlling elements in learning environments. We add to this latter literature, through focusing on learning-environment uncertainty. This notion emerged from a qualitative study of 19 students at a Swedish university, where we identified three types of learning-environment uncertainty, related to the basic psychological needs for autonomy, competence, and relatedness. The findings suggest that a surface approach to learning can be understood as a coping strategy that students adopt to reduce such uncertainties.

Previous research has concluded that it is quite common among higher education students to adopt a surface approach to their learning. To better understand how this phenomenon can be countered, this study of 19 business students at a Swedish university aimed at identifying qualities in the learning environments that may contribute to provoke such a surface approach. The results point to three types of learning environment uncertainty that students may experience, due to how such environments tend to frustrate one or more of their basic psychological needs to feel autonomous, competent, and related. And importantly, we find that adopting a surface approach to learning constitutes an important strategy for reducing or handling such experienced uncertainty.   

Co-workership is a Scandinavian working life concept that is based on post-bureaucratic organizing, the cornerstones of which are decentralization and a vision of responsible individual autonomy and participation. Research has shown positive results from implementing/developing co-workership in organizations; however, in terms of the post-bureaucratic character of the concept, it might be more challenging to retain positive results than to succeed with short-term development and implementation. This study aimed to describe and analyse the retention of co-workership. A qualitative case study based on interviews and observations was conducted at an elderly care unit that had attracted a lot of attention for its organizational development, largely due to co-workership. The present study focused on retention of the active co-workership that the former development had resulted in. Four main challenges were identified as central to co-workership retention. The paper contributes to the scientific community concerning retention of organizational development efforts, particularly by emphasizing the concept of co-workership retention, which is crucial for producing excellent operational performance over extended periods of time.

In previous research, “wicked problems” are described and defined as a combination of complexity, uncertainty, and diversified values, between different actors. The literature also proposes that within wicked problems there are no simple solutions. Based on interviews with 12 university managers and leaders in Sweden and Britain, the results of this study show that teaching and teaching quality in higher education are areas with wicked tendencies, and often with an ambition to be solved by rational solutions. This paper consequently aims to identify how managers and other leaders in higher education, at different organizational levels and with different roles – related to teaching and learning quality – discuss and handle improvements and managing of teaching and learning. The paper also shows how clumsy solutions are part of leadership in today’s higher education.   

Purpose: Incubators, as providers of advice and resources, suggest fostering the development of early-idea firms. Literature and practice seem to suggest an ever-increasing amount of incubator support. The creation of business relationships is at the heart of any business development, and this paper addresses whether a laissez-faire incubator fosters the creation of business relationships. The purpose of this paper is to explore the creation of business relationships among incubated firms during and after their time in the incubator along with the roles that these relationships play for the incubated firms.

Design/methodology/approach: Empirically, the paper is based on retrospective interviews with representatives of all incubated firms in a university incubator. A total of fifteen interviews were conducted with representatives of the incubated firms, the incubator and its owners, complemented by secondary data sources.

Findings: The paper points out three antecedents for business relationship creation: the lack of experience and connections; convenience; and trust based on the interactions with others in the incubator. These antecedents are connected to the roles of transforming businesses and of adaptation in the dyadic relationships. The laissez-faire incubator helped through the learning-by-doing among the incubated firms, which made them focus on business relationship creation from early on.

Originality/value: Most incubator research portrays the unilateral transfer of knowledge from the incubator to the incubated firm, with the latter being a service taker rather than a co-producer. The paper adds knowledge about business relationships among firms in incubators and the roles that these business relationships could play for the firms. The focus on an incubator providing limited support is of high practical relevance, given the trend of incubators facilitating more and more services.