To Örebro University

This article explores the tensions within inclusive education and emphasises the research community’s responsibility to enhance the understanding and practical application of inclusive practices. It highlights the challenges the researchers face when navigating diverse scientific disciplines, often leading to entrenched policies that overlook varied epistemologies. We aim to display and open up for scrutiny current and ongoing social epistemologies in research on inclusive education that can be achieved through a diverse research environment in the field of inclusive education, and its attempt to recognise and accommodate diverse epistemologies within research on inclusive education. Utilising Bacchi’s comparative policy analysis, we analyse researchers’ interpretations of inclusion and its implications. The article concludes by advocating for a broader embrace of theoretical diversity and a more nuanced, lived understanding of inclusion, challenging prevailing monocultural interpretations.

This thesis takes an interest in the literacy practices in a Special Educational Needs (SEN) classroom for grades 7-9 in a compulsory school, where most students are diagnosed with Autism Spectrum Disorder (ASD). The diagnosis ASD often implies difficulties related to print literacy as well as deficits in social interaction (ICD5), and many of these students show a relatively low rate of passing grades in school. A possible explanation for this is that social interaction and literacy are considered as key abilities in the view on learning in the Education Act, and therefore crucial for reaching the knowledge requirements stated in the curricula. The relation between the difficulties implied by the diagnosis and necessary abilities for reaching knowledge requirements in school constitutes a special educational dilemma. Considering this dilemma, the aim of this study is to make visible, from a relational perspective, the prerequisites for participation in literacy practices in a SEN group for students diagnosed with ASD. The research question is: What obstacles and opportunities for participation in the classroom literacy practices appear for the focus students? The empirical material was produced through an ethnographic approach, where the participants were followed for one year. Video and interviews were used as methods for data production. The theoretical framework is relational pedagogy, and Martin Buber’s concepts are used to analyze the relational dimensions in the classroom interactions around text. The results show how relational aspects of teacher-student meetings affect the possibilities for student participation in interactions around text. The study concludes that educators’ relational competence plays a crucial role for the students’ opportunities to participate in literacy practices. The findings have implications for practice that are applicable for teaching students with special educational needs as well as for teaching in the general classroom.

Denna avhandling handlar om literacypraktiker i en resursskola år 7-9 för elever med diagnos inom Autismspektrum (AST). Elever med diagnos inom AST har under lång tid visat sig ha en otillfredsställande skoltillvaro, vilket visat sig i form av hög skolfrånvaro och att alltför många elever inte uppnår gymnasiebehörighet efter avslutad grundskola. Forskning visar att AST kan medföra svårigheter med läs- och skrivlärande. Detta lärande är en central förutsättning för att uppnå skolans krav. Klassrumsstudier med fokus på läsande och skrivande i undervisningen har dock saknats. Med en social syn på literacy bidrar den här studien med kunskap om hur deltagande i klassrummets literacypraktiker gestaltar sig för elevgruppen. Studien visar hur relationella aspekter är avgörande för deltagarnas interaktioner kring text. Martin Bubers relationsfilosofi utgör tyngdpunkten i avhandlingens teoretiska ramverk, där begreppsparen Jag-Du och Jag-Det används för att tolka empiriska exempel och synliggöra pedagogernas förhållningssätt i möten med elev och text. Resultatet visar att båda dessa sätt att möta eleverna har betydelse för elevernas möjligheter till deltagande i literacypraktiker, vilket i förlängningen skapar förutsättningar för lärande.

Syftet med denna artikel är att problematisera konsekvenserna av policybeslut i dagens målstyrda skola för elever i behov av stöd, närmare bestämt elever med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen autismspektrumtillstånd (AST). Elever med diagnos inom AST har enligt rapporter låg måluppfyllelse och hög frånvaro i den svenska grundskolan (Autism- och Aspergerförbundet, 2013; 2016). Samma rapporter visar att en majoritet av dessa elever därför saknar gymnasiebehörighet efter avslutad obligatorisk grundskoleutbildning. Skolpersonal måste ha den kompetens och flexibilitet som behövs för att möta denna elevgrupp annars kan det leda till att eleverna inte klarar de målen för utbildningen, vilket begränsar deras framtida yrkesval och möjligheter att delta i samhällslivet enligt Skolinspektionen (2012). Denna artikel diskuterar inte skolpersonals kompetens utan styrdokument och de villkor de skapar för skola i allmänhet och för elever i behov av stöd i synnerhet. Konsekvenser av den nya skollag som trädde i kraft 2011 uppmärksammas av forskare och handikapporganisationer. Det förefaller som om Skollagen (800:2010) inte alltid följs och att läroplanen Lgr11 kan skapa hinder i stället för förutsättningar för denna elevgrupp, samt att den nya mål- och resultatstyrning skolan regleras av på olika sätt har medfört ökade svårigheter för elever med AST att lyckas med sina studier. Trots goda intentioner ges skolor inte alltid de förutsättningar som krävs för anpassning efter elevers funktionsnedsättningar enligt Skolverket (2016). Denna artikel framhåller att de förändringar samhället och skolan genomgått under det senaste decenniet bör problematiseras ur en demokratisk synvinkel då de medfört uppenbara risker för utanförskap för en grupp individer i vårt samhälle.