To Örebro University

It is often assumed that young people are concerned about sustainable development and a sustainable future, although this is not always evident when teaching complex issues that are morally and politically valueladen. This study uses ethnographic methods, including participatory classroom observations and group interviews, to understand the conflicts of interest that are expressed in young people’s dialogue on sustainability issues. Three main conflicts of interest are identified in this context: between self and others, present and future, and centre and periphery. This article raises questions about how teachers can manage conflicts of interest didactically to encourage more pluralistic dialogue and, ultimately, young people’s engagement in sustainability issues.

Det finns en allmän föreställning om ett starkt engagemang för en hållbar omställning bland unga. Tidigare studier om ungas engagemang i hållbar utveckling har främst fokuserat på "goda exempel", där ungdomars aktivism och organisering kring hållbarhets-och miljöfrågor lyfts fram med Fridays for Future som ett framträdande exempel (Molder m.fl., 2021; Sloam m.fl., 2022). Detta är emellertid inte alltid fallet. Bland unga finns även ett utbrett motstånd mot hållbarhetsfrågor (Urberg & Öhman, 2024), men framför allt en brist på intresse och engagemang (Ojala, 2015; Urberg, 2025). Detta motstånd och passivitet har skapat nya utmaningar inom miljö- och hållbarhetsutbildning som kräver en utvecklad didaktisk respons. I denna studie undersöks hur lärare i sin undervisning hanterar motstånd mot hållbar omställning. Studien tar sin metodologiska utgångspunkt i den nordiska/tyska didaktiktraditionen för att förstå lärares handlingar (Hopmann, 2007; Klafki, 2000; Öhman, 2014). Det didaktiska perspektivet används som ett verktyg för att skapa kunskap om lärares undervisningsstrategier. Detta innebär att vårt intresse för lärares handlingar inte endast är ett intresse för handlingar i allmänhet, utan fokuserar på lärares handlingar i förhållande till eleverna och det specifika undervisningsinnehållet, i detta fall hållbar utveckling. I studien har vi därför intervjuat 9 olika yrkesverksamma lärare på grundskolans senare år och på gymnasiet. I analysförfarandet användes kvalitativ innehållsanalys.I studien identifierades tre strategier som lärare använder sig av när elever uttrycker motstånd. I den första strategin, den relationsorienterade, använder lärarna ett tillitsbaserat, icke-dömande och didaktiskt känsligt förhållningssätt och behandlar motstånd som något önskvärt och konstruktivt. Vidare framhöll lärarna att pluralistiska diskussioner inom den värdeorienterade strategin kan bidra till att utmana elevernas värde-positioner. Slutligen identifierades också en kunskapsorienterad strategi där lärarna framhöll en kollektiv syn på kunskap och vetenskap.Den relationsorienterade strategin utgör grunden för dessa lärares hantering av motstånd och konflikter. När den relationella strategin är framgångsrik kan lärarna lägga till den värdeorienterade strategin och den kunskapsorienterade strategin. Gemensamt för alla strategier är dock att lärare vill handla icke-dömande och att de aldrig har som syfte att dominera eleven och genom tvång upprätta ett undervisningsparadigm som möjliggör lärande. Lärarna beskriver att många miljö- och hållbarhetsfrågor är potentiellt kontroversiella och att det ibland kan vara svårt att lyfta och hantera dessa frågor i klassrummet. De framhåller ett pluralistiskt förhållningssätt som lämpligt vid sådana diskussioner även om det också skapar vissa utmaningar. De påpekar att värdefrågor är extra känsliga, eftersom de ofta är kopplade till elevernas materiella och värdemässiga positioner. Hållbarhetsfrågor är också ofta knutna till kön, social bakgrund och etnicitet. Vidare använder lärarna pluralism och ett relationellt förhållningssätt för att avgöra när pluralismens gränser överskrids. Dessa överväganden måste grundas i relationellt förtroende genom ett tillitsbaserat, icke-dömande och didaktiskt känsligt förhållningssätt. 

Miljö- och hållbarhetsfrågor kan vara värdeladdade, skapa konflikter och ge upphov till motstånd, vilket också märks bland ungdomar. Detta blir särskilt tydligt inom miljö- och hållbarhetsutbildning. Studien bidrar med en empiriskt och teoretiskt förankrad förståelse av tre former av motstånd: mot utbildning, mot hållbar utveckling samt mot miljö- och hållbarhetsutbildning. Vid analys av dessa former av motstånd med stöd i teorier om motstånd och motkultur visar resultaten att motstånd inte enbart handlar om avvisande av undervisningens innehåll, utan utgör en kritisk respons på hur normer, värderingar och samhällsvisioner institutionaliseras i skolan. Studien belyser därmed hur ungdomars motstånd kan förstås både som en reaktion på maktförhållanden inom utbildningen och som ett svar på repressiva ideologiska mönster som underordnar dem. De tre formerna av motstånd som identifierats i studien visar hur unga pojkar positionerar sig i relation till både skolans fostrande funktion och depolitiserade frågor som formar bilden av hållbar utveckling och miljöengagemang. Ur ett vidare perspektiv visar resultaten hur frågor om hållbar utveckling kan vara starkt kopplade till elevernas upplevelser av uppoffringar och är villkorade av sociala, kulturella och materiella resurser.

Environmental and sustainability issues can be value-laden, generate conflicts, and elicit resistance, and such resistance is also observed among youth. This is particularly evident in environmental and sustainability education. The study contributes an empirically and theoretically grounded understanding of three forms of resistance: resistance to education, resistance to environmental and sustainability issues, and resistance to environmental and sustainability education. By analyzing these forms through theories on resistance and counterculture, the findings demonstrate that resistance is not solely a rejection of the curriculum content but constitutes a critical response to the ways in which norms, values, and societal visions are institutionalized in schools. The study thus highlights how youth resistance can be understood both as a reaction to power relations within education and as a response to repressive ideological patterns that subordinate them. The three forms of resistance identified in this study illustrate how young males who resist position themselves in relation to both the educative function of the school and the politicized issues that shape perceptions of sustainable development and environmental engagement. From a broader perspective, the results indicate that issues of sustainable development are intertwined with students’ experiences of sacrifice and conditioned by social, cultural, and material resources.

This thesis explores students’ resistance to environmental and sustainability education (ESE) and how teachers can address resistance in their teaching. The thesis consists of four studies. The first is a study of tensions and resistance expressed on a youth internet forum. The study indicates that “sustainable development” appears economically, culturally, and socially conditioned for young people. The second and third studies are ethnographic and draw on theories of counterculture and resistance. Together, they offer a nuanced understanding of resistance, which is often inventive and meaningful while also carrying limitations. Resistance frequently gives rise to the laff — a liberating laugh that simultaneously entails something profoundly serious. The studies illuminate how students navigate prescribed requirements alongside cultural, social, and material conditions, where resistance may serve as an expression of distancing or feeling alienated by ESE. The students’ resistance exposes cracks in educational practice: environmental and sustainability education seeks to offer critical thinking and action competence, but it may, at the same time, be constrained by normative, social, and material conditions. The fourth study draws on teacher interviews and identifies three didactical strategies to address student resistance. A common aspect of these strategies is that they rely on the teachers’ didactic sensitivity, whereby teachers adopt a non-judgmental and pluralistic stance. The findings suggest that during fragile moments when resistance, meaningful content, and didactic sensitivity come together, the boundaries of pluralism become apparent and open to challenge.

Society is currently facing and experiencing a fundamental environmental and social climate-related crisis. Despite this, many groups in society are either opposed to or sceptical about various sustainability reforms, research on the climate crisis and other environmental issues. This article aims to clarify the underlying logic of how and why some young people express resistance, and how habits, values and identity contribute to negative emotions and doubts about sustainable development, climate change and the current environmental crisis. The analysed data originates from an internet forum where young people can discuss political matters. First, through a qualitative inductive content analysis, four tensions were identified that either led to or were manifested as resistance. Second, a deductive content analysis was conducted based on Bourdieu’s forms of capital. The results show that resistance was often manifested as a defence of economic advantage and a fear of losing or experiencing a low cultural or social capital in the process of sustainability. Due to these fears other groups, such as women, immigrants and urban populations, were blamed by those who saw themselves as disadvantaged in a sustainable transformation.

Society is currently facing and experiencing a fundamental environmental and social climate-related crisis (IPCC, 2022). Despite this, many groups in society are opposed to or are skeptical about various sustainability reforms and research about the climate crisis and other environmental issues (e.g., Jylhä et al. 2022; Krange, Kaltenborn, & Hultman, 2019; Ojala, 2015). When teaching young people about sustainable development, we cannot assume that everyone is in favour of sustainable development; there is a diversity of views on these issues. Previous research demonstrates the importance of emotions for engagement and sustainability commitment, but also for denial and/or scepticism (Håkansson & Östman, 2019; Ojala, 2015; Öhman & Sund, 2021). Other research suggests that viewing denial as exhibiting both negative and positive mechanisms related to the reduction of risk of becoming emotionally paralysed when facing uncomfortable facts, holds great potential to entering a new understanding of denial (Lysgaard, 2019).  This study aims to clarify the underlying logic of how and why some young people express resistance and how habits, values and identity contribute to negative emotions and doubts about sustainable development, climate change and the current environmental crisis.

The analysed data originates from a Swedish internet forum which provide a public space for young people (aged 13 to 25) to discuss political matters. Forums of this kind are particularly valuable to study as young people can here openly discuss their views of sustainability topics (Andersson & Öhman, 2016). There are a number of studies that show the prevalence of youth resistance and that also point to sociological and psychological background factors (e.g., Skogen, 1999; Strandbu & Skogen, 2000; Ojala, 2015). There is however a lack of studies that develop an understanding of the character specifically of resistance to and tensions in sustainability topics among young people. That is, how this resistance is played out in discursive practice and the ideological tensions, arguments and the logic behind obstructive standpoints and manifestations. We propose here an understanding based on Pierre Bourdieu's (1986, 1994/2014) theory of capital, with the addition of symbolic environmental capital (Karol & Gale, 2004). Young people's resistance is relevant to education, we need to better understand resistance in order to deal with resistance and tensions constructively and then recommend didactic methods to cope with the tensions.

Genom deltagande observation och gruppintervjuer har studien undersökt hur ungdomar värderar och resonerar i frågor om hållbar utveckling och en hållbar transformation. Syftet med studien är att få kunskap om och identifiera de värdekonflikter som skapas i samtal om hållbar utveckling och i undervisningen. Ambitionen är att på detta sätt fördjupa den didaktiska diskussionen om de utmaningar som följer av dessa värdekonflikter för att kunna hantera ungdomarnas logiker konstruktivt. I studien identifierades tre värdekonflikter: konflikten mellan centrum-periferi, nutid-framtid och själv-andra. Det som kännetecknar och förenar de tre värdekonflikterna är ett avstånd och en distans mellan ungdomar och innehållet, där ungdomarna hade en uppfattning om att hållbar utveckling är något abstrakt och något som ungdomarna försöker distansera sig ifrån genom tre identifierade värdekonflikter.