To Örebro University

Astrid Lindgren har präglat vår barndom med sagor om barnen i Bullerbyn, Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Madicken med flera. I sina sagor gav hon sina läsare berättelser och levande skildringar av det småländska landskapet. Genom de bilder som Astrid Lindgren förmedlade i sina böcker och filmatiseringarna av dessa har bilden av Småland etsats sig fast i våra medvetanden. Astrid Lindgrens småländska landskap är och har varit en turistisk resurs. Av denna resurs har bland annat turistdestinationen Astrid Lindgrens värld skapats.

Både före och efter Astrid Lindgren har ett otal författare skildrat landskap som vi som läsare kunnat lära känna och (åter)uppleva som besökare på plats. Från diskussionen om Astrid Lindgrens skildringar av landskap drar vi paralleller till den trend vi kunnat urskilja idag där exempelvis deckarförfattare används som en resurs för turistprodukter och för skapande av platsidentitet. På pocketböckernas hitlistor har under de senaste åren exempelvis Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Åsa Larsson och Helene Tursten huserat på topplaceringar. I sina berättelser har de tydligt skildrat specifika orter och platser som sedan blivit besöksmål, eller som kan fungera som utgångspunkt för besökares upplevelser. Idag kan turister vandra i deckarförfattarens fotspår på flera orter och leva sig in i de berättelser som utspelas där. Detta fenomen är inte nytt. Vad som gör det så spännande är att både författarna och de platser som beskrivs i böckerna har fått ett oerhört genomslag via media.

I denna artikel vill vi belysa den turistiska nisch som litteraturturismen utgör och vilken påverkan litteraturens landskap har på förväntningar och upplevelser av de platser som vi väljer att kalla berättelsedestinationer. Vi vill visa dels hur bilder av platser skapas med hjälp av både litterära skildringar och filmatiserade böcker och dels hur dessa bilder sedan lever sitt eget liv utan någon nödvändig direkt koppling till den plats som är föremål för berättelsen.