I rapporten beskrivs, med hjälp av SCB:s betygsstatistik, betygsutfallet för årskurs 9 åren 1990-2017, då tre olika betygssystem varit i bruk (2013-17 ingår även årskurs 6). Tonvikten ligger på att åskådliggöra hur elevernas prestationer i olika ämnen fördelas på de betygssteg som används vid olika tidpunkter. Därigenom synliggörs också hur betygssystemens skilda logiker och språk har betydelse för särskilt de elever som presenterar svagast. Systemen som sådana jämförs således inte, utan enbart hur betygssystemen fördelar alla elevprestationer i åk 9 under 28 års tid. En analys av de politiska ambitionerna bakom olika betygsreformer – vilka problem de ska lösa – ramar in rapporten. En av de mest framträdande slutsatserna är att införandet av ett målrelaterat betygssystem på 1990-talet, med skarp gräns för godkänt, omgående – i kontrast till förväntningarna – medför att en märkbar och över tid påtagligt stabil andel grundskoleelever inte når upp till den godkända nivån. Bytet till en ny skala på 2010-talet innebär härvidlag ingen förändring, vilket också är i linje med den politiska avsikten att låta gränsen för godkänt ligga fast. Under de målrelaterade systemen syns i många ämnen samtidigt en kontinuerlig ökning av andelen elever som får de högsta betygen. De sista åren med ett relativt betygssystem (1990-97) uppvisar, i linje med det systemets logik, en större stabilitet i fördelningen. Vissa ämnesskillnader finns dock under alla tre betygssystemen.