To Örebro University

Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde.

Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade. Vi har valt att studera ett noterat moderbolag, ett dotterbolag till ett noterat moderbolag samt ett onoterat bolag, då dessa har möjlighet att tillämpa olika redovisningsrekommendationer.

Den teoretiska referensramen grundas i huvudsak på rekommendationer från IAS/IFRS, RR och BFN som behandlar redovisning av förvaltningsfastigheter samt värderingsmetoder rörande sådana fastigheter. Vi presenterar även redovisningens kvalitativa egenskaper samt begreppet rättvisande bild.

Den empiriska undersökningen analyseras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Genom denna undersökning kom vi bland annat fram till att våra respondenter ser både för- och nackdelar med respektive redovisningsmetod. När verkligt värde används är det viktigt att beakta de osäkra faktorer som kan uppkomma vid värdering för att en rättvisande bild skall kunna upprätthållas. Vilken avskrivningsmetod som tillämpas påverkar den rättvisande bilden då fastighetens värde bestäms utifrån anskaffningsvärde.