Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur man inom elevhälsan kan hantera dilemmat med ändliga resurser, det vill säga vilka insatser, åtgärdande, förebyggande eller hälsofrämjande insatser som ska prioriteras och på vilken nivå i verksamheten insatserna ska sättas in. För att besvara syftet har vi genomfört en kvalitativ, abduktiv innehållsanalys där vi har analyserat 31 elevhälsoplaner från kommunala grundskolor inom Stockholms stad. Elevhälsoplanerna har analyserats utifrån begreppen helhetsidé, arbetsorganisation och utvecklingsorganisation vilka kommer ifrån Scherps (2013) lärandebaserade skolutvecklingsteori. Resultatet visar dels att det ofta saknas en pedagogisk helhetsidé som kan fungera som en prioriteringsgrund för elevhälsans insatser, dels att det råder en obalans mellan elevhälsans arbetsorganisation och utvecklingsorganisation vilket påverkar skolornas möjligheter att förverkliga skolans hela uppdrag. Detta resultat kan betraktas som en möjlig förklaring till det som framkommer i tidigare forskning och myndighetsrapporter, det vill säga varför elevhälsan fastnar i åtgärdande insatser på individnivå trots att det finns en ambition att arbeta förebyggande och hälsofrämjande