Artikeln fokuserar på barn och djurs relationer till varandra i den svenska klassiska barnfilmen Tjorven, Båtsman och Moses (1964). Den utgår från mediestudier, barndomssociologi och djurstudier för att studera hur representationer av barns och djurs relationer formas av föreställningar och av funktioner i filmens narrativ. Med inspiration från visuell diskursanalys visas den mångfasettering av representationer av barns och djurs relationer som filmen erbjuder. Både barn och djur innehar huvudroller, visar egen handlingskraft och utvecklas som karaktärer genom filmen. Föreställningar om både barn och djur används som viktiga byggstenar i narrativet. En aspekt av barn-djur-relationen som tydliggörs är hur viktigt det är för barnen att ha ett eget djur. Även djuren behöver bevisa sig som personligheter med omsorg och tillgivenhet för barnen för att de ska kunna skapa relationer med barn i filmberättelsen. Analysen visar därmed hur relationer byggs upp, mellan vilka barn och vilka djur de formas och hur relationerna även i sin mångfasettering är färgade av snäva föreställningar om hur barn och djur förväntas vara.