I elevhälsan ska det enligt Skollagen finnas tillgång till specialpedagogisk kompetens, specialpedagoger. Denna kompetens kan användas i samarbete med pedagoger för att analysera elevers behov. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur specialpedagogiska perspektiv framträder i pedagogers språkbruk i behovsformuleringar inför utformningen av extra anpassningar. Genom att i studien analysera hur olika innebörder i pedagogers formuleringar av elevers behov kan härledas till det sociokulturella begreppet scaffolding synliggörs olika specialpedagogiska perspektiv. Studiens teoretiska förankring är den sociokulturella teorin vars begrepp scaffolding, mediering, artefakt och appropriering är viktiga verktyg. I studien kategoriseras elevernas behov utifrån en behovsmodell. De specialpedagogiska perspektivens innebörd, relationellt och kategoriskt, analyseras i behovsformuleringar och innebörden av dessa formuleringar problematiseras i en modifierad tabell. Metodansatsen i denna studie är dokumentanalys där 1011 behovsformuleringar har utgjort studiens empiriska material. Dessa formuleringar har kategoriserats och analyserats utifrån olika dimensioner och kvantifierats i cirkeldiagram för att påvisa förhållandet mellan de båda perspektiven. Resultatet av denna studie visar att det kategoriska perspektivet i behovsformuleringarna dominerar och ökar i stigande ålder. Dessutom visar resultatet att scaffolding-formuleringar för att tillgodose elevernas behov utgör en femtedel av formuleringarna som ingår i denna studie. I resultatdiskussionen görs jämförelser med tidigare forskningsresultat och behovet av specialpedagogisk kompetens i samarbetsallianser och i skolutvecklingsinsatser diskuteras.