Sammanfattning
Aktieägaravtalet är en avtalsform som saknar legaldefinition. De centrala rättskällorna är därmed avtalstexten och den allmänna avtalsrätten. Användningsområdet för aktieägaravtalen är främst inom de mindre privata aktiebolagen vilka vanligtvis har ett behov av att kontrollera delägarkretsen. Förekomsten av avtalen tyder på att bolagsordningen inte är ett tillräckligt styrinstrument. Avtalen fyller således en viktig funktion och används till utfyllnad av de bolagsrättsliga normerna. Bestämmelserna i avtalet kan delas in i beslutsbindningar och överlåtelsebindningar. Beslutsbindningar reglerar frågor gällande beslutsfattandet inom bolaget. Överlåtelsebindningar reglerar frågor kring aktieöverlåtelser. Dessa aktieägaravtal strider mot den grundläggande principen om aktiers fria överlåtbarhet i aktiebolagslagen 4 kap. 7 §. Avtalsbundenhet uppkommer för avtalets parter men avtalet binder inte bolaget. Detta framgår av separationsprincipen som skiljer de avtalsrättsliga verkningarna av avtalet från de regler som rör bolagsrätten. Aktier som ägs av fysiska personer kan bli föremål för äganderättsövergångar. Vid de familjerättsliga situationerna kan aktier övergå till tredje man genom bodelning vid äktenskapsskillnad eller genom arv. Omfattas de aktier som övergår vid sådana situationer av ett aktieägaravtal uppkommer vanligtvis frågan om avtalets fortsatta existens samt den nya ägarens relation till avtalets parter. Frågan om aktieägaravtalets verkan gentemot tredje man går dock inte att besvara.