To Örebro University

Artikeln, som är en del av en längre etnografisk studie om skrift- och bedömningspraktiker i idrottsämnet, undersöker skriftliga texters roll under ett undervisningsblock i dans och rytmik i en högstadieklass i Sverige. Närmare bestämt undersöks för vilka ändamål skriftbaserade texter används och vad de använda texterna handlar om, det vill säga vilket specifikt ämnesinnehåll som entextualiseras (Bauman & Briggs, 1990). Därmed fyller artikeln en empirisk lucka i forskningen om literacy i idrott och hälsa. I studien ses literacy som situerade sociala praktiker, vilket innebär att man kan tala om olika ”literacies” i olika domäner. Här undersöks literacy i förståelsen skriftbruk i idrott och hälsa med hjälp av begreppen skrifthändelse och skriftpraktik. Resultaten visar att texter används för mångfasetterade syften, så som planering och introduktion av undervisningen, utvärdering och reflektion, kunskapsredovisning och bedömning och som redskap i såväl teoretiska som praktiska undervisningsaktiviteter. Rörelse framstår som det mest frekvent men också det mest nyanserat entextualiserade ämnesinnehållet.

As part of a longer ethnographic study on literacy and assessment pratices in Physical Education and Health (PEH), this article investigates the functions of written texts in a PEH-class in lower secondary school in Sweden. The paper aims at identifying the purposes and content of texts as part of teachers’ and students’ actions in PEH-class spaces. It specifically addresses the question of what specific subject content that is entextualized (Bauman & Briggs, 1990), i.e. lifted out of its interactional setting and recentered as a text in a new setting. In the study, literacy is understood as situated social practice associated with specific domains. In order to investigare the specific literacy in PEH, literacy event and literacy practice are used. The results show that the texts are used for a wide array of purposes such as the planning and introduction of formal instruction, evaluation, reflection, assessment, and as tools for theoretical as well as physical activities. Movement is shown to not only be the most frequently entextualized subject content but also the subject content which is entextualized in the most nuanced ways.

Bakgrunden till studien är den ökande textanvändningen, framför allt i bedömningssyfte, i ämnet idrott och hälsa, vilket inom idrotts- och hälsoforskning ifrågasatts men också lyfts fram som potentiellt meningsfullt. Syftet med studien är att undersöka skriftliga bedömningskommentarer under två undervisningsblock med en skriftlig examinationsuppgift i idrott och hälsa på högstadiet. Detta görs genom att undersöka innehåll, attityd och intertextualitet i lärarens skriftliga bedömningskommentarer. Syftet konkretiseras av följande forskningsfrågor: 1) Vad bedöms i bedömningskommentarerna och vilken attityd uttrycks? 2) Vilka texter och diskurser är bedömningskommentarerna kopplade till?

Såväl skrivande som bedömning av skrivande ses som kommunikativa handlingar i social praktik, och intertextualitet och attityd är viktiga teoretiska begrepp i studien. Det viktigaste materialet är lärarens skriftliga bedömningskommentarer och texter använda för planering, undervisning och bedömning. Studien är en del av ett etnografiskt projekt där en högstadieklass idrottsundervisning följs under tre terminer.

Resultaten visar att det framför allt är ämnesspecifika kunskaper som erkänns genom skriftliga bedömningspraktiker, vilket kan tolkas som att skrivandet i det här fallet är en del av ämnesinnehållet. Förekomsten av skriftliga bedömningsuppgifter kan både försvåra och underlätta för elever att visa sina kunskaper i idrott och hälsa. Lärarkommentarerna riktas framför allt till globala textnivåer och förtjänster i elevtexterna lyfts fram i större utsträckning än brister. Lärarkommentarerna har i stor utsträckning intertextuella kopplingar till kursplanen, och de identifierade diskurserna är främst idrottsämnesspecifika.

Studien syftar till att identifiera och beskriva genrer i ämnet idrott och hälsa på högstadiet och att visa hur dessa genrer positionerar eleverna. Genom textetnografiska metoder analyseras elevtexterna med avseende på den sociala handling som de är en del av. Genrer förstås i studien som konventionaliserade sätt att handla genom text. Data har samlats in genom etnografiska metoder, och materialet består dels av elevtexter, dels av fält-anteckningar och videoinspelningar från lektioner där skrivande förekom och av ljudinspelningar från lärar- och elevintervjuer. Analysen av materialet drivs på ett övergripande sätt av begreppet ämnesdidaktisk interdiskursivitet. Begreppet affordans används för att visa hur texterna bjuder in till vissa handlingar och begränsar andra. Konkret analyseras texterna med text-vetenskapliga metoder. De mest framskjutna genrerna i studien har med mätning och träning av kroppen att göra. Merparten av texterna är korta och består av eller innehåller tabeller och listor. De examinerande texterna har en friare representationsform och är mer omfattande. Eleverna positioneras främst fysiologiskt utifrån sina kroppsliga förmågor, men genrernas hybriditet leder även till human- och samhällsvetenskapliga positioneringar.

The aim of the study is to identify and describe genres in Physical Education and Health in lower secondary school and show how these genres position students. The texts students write are analyzed in terms of what they do as part of the social action which they are a part of. In the study, genre is defined as conventionalized ways of interacting through texts. The data was collected through ethnographic methods, and the material consists of student texts, fieldnotes, video recordings from lessons along with interviews with a teacher and students. Subject didactic interdiscursivity is an important concept applied in the analysis, and so is affordance which is used to analyze to what degree the texts invite to certain types of actions while restricting others. Results show that the most prominent genres identified in the study deal with the measuring and training of the body. The students are mainly positioned physiologically according to their physical abilities, but the hybridity of the genres also allows for the positioning of students in relation to ideas from the humanities and social sciences.

This article investigates how five teachers in Physical Education and Health (PEH) draw on different discourses of legitimation and delegitimation of writing practices in PEH. The data consist of transcripts of audio recordings of interviews with the five teachers. Firstly, the recordings were analyzed using van Leeu-wen’s (2007) legitimation framework. Secondly, the lexical choices were analyzed to identify different discourses of writing (Ivanič,2004). Results show that a social practices discourse dominates in the data analyzed, most commonly realized through a rationalization type of legitimation. Students’ linguistic difficulties or unwillingness to write in PEH, i.e.writing with obstacles, is another discourse of writing found in the data. Overall, the teachers tend to legitimate writing practices but report on students’ delegitimation of the same practices, which teachers need to manage. The use of texts is legitimated as practical, timesaving and a recognized tool for instruction and assessment. Writing practices and the use of texts can contribute to the raise the status of PEH and reach long-term goals in PEH and for students’ learning at large. On the other hand, writing and text practices steal time from the core content in PEH and may not suit students who are successful in other parts of PEH.