I artikeln diskuteras hur man i en pingstkarismatisk kontext kan pröva predikningar och skydda sig mot förkunnelse som avviker från etablerade läror. Artikeln tar sin utgångspunkt i två studier av förkunnelsen i pingstförsamlingen i Knutby, i empiriska studier av pingstpastorers förkunnelse och i studier av så kallad pentekostal hermeneutik. Ett första möjligt svar på den angivna frågan är att predikanter bör ägna sig åt textutläggande förkunnelse baserad på goda exegetiska studier, med genomskinlig och rationell metod. Problemet är emellertid att förkunnare i en pingstkarismatisk tradition sällan använder sig av denna metod. Detta förklaras i artikeln av att de ”gör något annat” och att deras metod är kongenial med detta ”andra” syfte, som tycks regleras av ett slags ”rule of faith”. Hur denna preciseras och upprätthålls är däremot inte helt klart. Ett annat möjligt svar är att församlingen gemensamt ska pröva förkunnelsen. Artikelförfattaren uppfattar att denna prövning i Pingströrelsen skett i predikantgemenskapen snarare än i den lokala församlingen.