I den här rapporten presenteras en samlad nationell nulägesbild av Regionalt utvecklingscentrum (RUC). Den är baserad på en kartläggning av hur RUC-företrädare ser på sitt RUC:s förutsättningar, funktion och verksamhet. Kartläggningen har sin grund i fyra frågor: Hur ser RUC:s förutsättningar ut i dag?, Varför behövs ett RUC i dag?, Vad möjliggör RUC framöver? och Vad utmanar RUC framöver? Kartläggningen genomfördes via en digital enkät som skickades ut till de 22 lärosäten i Sverige som i slutet av 2020 fanns med på det nationella RUC-nätverkets sändlista. Tre lärosäten hade inte längre något RUC eller motsvarande RUC och besvarade därför inte enkäten. I juni 2021 genomfördes ett efterföljande samtal i det nationella RUC-nätverket utifrån sammanställningen av enkätsvaren. Då fanns 15 lärosäten representerade. Av kartläggningen och det efterkommande samtalet framgår att RUC-företrädarna uppfattar RUC som ett användbart och nationellt ”varumärke” för lärosätessamverkan med skolhuvudmän och skolor. I likhet med tidigare nationella nulägesbilder av RUC framkommer en fortsatt variation mellan RUC:en beträffande bemanning, finansiering och verksamhetsområden. Dagens RUC karaktäriseras av upparbetade relationer med skolhuvudmän i den egna regionen. Flera RUC verkar även röra sig mot att verksamheten får ett tydligare fokus på samverkan och aktiviteter kopplade till forskningi någon bemärkelse. I rapporten synliggörs å ena sidan RUC-företrädares önskan och ambition att RUC ska få en stärkt roll i lärosätenas arbete med att organisera och bedriva samverkan mellan lärosäte och skola i vid eller specifik bemärkelse. Å andra sidan framkommer det skillnader mellan RUC:ens mandat och förutsättningar att kunna ta en sådan roll eller funktion. Oavsett dessa skillnader är införandet av professionsprogrammet, Skolverkets regionalisering samt permanentandet av försöksverksamheten kring praktiknära forskning (även benämnd ULF) tre statliga initiativ som RUCföreträdarna ser kommer att få framtida konsekvenser för RUC:s verksamhet, såväl nationellt som lärosätesspecifikt. Mot bakgrund av det som framkommer i kartläggningen och samtalet med RUCföreträdare, diskuteras i rapporten RUC:s potential att kunna utgöra en slags garant för att värna om att lärosätet bidrar till den samhälleliga utmaningen om en förbättrad likvärdighet mellan skolor. En sådan garantroll skulle då utgå från lärosätets egna uppdrag inom samverkan, forskning och utbildning. Avslutningsvis presenteras tre slutsatser med tillhörande rekommendationer riktade mot företrädare på lärosäten och beslutsfattare på olika nivåer. En första slutsats är att RUC i dag är en etablerad nationell benämning och företeelse, men med betydande lokala variationer mellan RUC:en. Rekommendationen utifrån denna slutsats är att skapa strategier på lokal och nationell nivå rörande relationen mellan lärosätets tre uppdrag. En andra slutsats är att de lokala RUC:en kan ha olika funktioner vid sitt lärosäte, men att den gemensamma utgångspunkten för RUC som helhet är lärosätets samverkansuppdrag. Rekommendationen utifrån denna slutsats är att den nya lagskrivningen om högskolans samverkansuppdrag diskuteras internt på lärosäten och i dialog med skolhuvudmännen i den lokala regionen. En tredje slutsats är att det nationella RUC-nätverket har en potential att utgöra en tydligare gemensam röst på nationell nivå i frågor om samverkan mellan lärosäte och skola. Rekommendationen utifrån denna slutsats är att utreda intresset och möjligheterna för lärosäten att vidareutveckla RUC:s nationella nätverk till ett nationellt forum motsvarande lärarutbildningskonventet.