Kapitlet diskuterar temat Förintelsen i relation till litterära texter. Det tar upp frågor om objektivitet och etik i samband med Förintelselitteratur, inklusive konstnärliga aspekter kontra historisk autenticitet. Diskussionen berör även vad fiktion kan tillföra som historievetenskapliga översiktstexter inte kan erbjuda när det kommer till att skildra Förintelsen.
Med avstamp i Ruth Klügers metod för kritisk analys av litterära verk refereras här ett antal texter som behandlar Shoah, den stora judiska katastrofen på 1900-talet. Vissa av dessa texter är välkända inom ämnet, medan andra har blivit betydelsefulla inom den skandinaviska och svenska kontexten.
Kapitlet tar upp och exemplifierar de utmaningar som både läsare och lärare ställs inför när de försöker förstå och tala om traumatiska upplevelser, särskilt när det inte finns några etablerade metoder för berättandet och man behöver utforska nya tillvägagångssätt.