Syftet är att med stöd av Bertha Reynolds teori om lärande och undervisning inom socialt arbete presentera den modell om fem faser som utvecklats för att förstå och bli medveten om den utvecklingsprocess som studenten kan genomgå för att mogna i professionen.
Presentationen bygger på ett kapitel som jag nyligen publicerat i antologin, Socialt arbete – i gränslandet mellan teori och praktik, där Reynolds modell fått en renässans. Även om modellen har sitt ursprung från 1940-talet finns beröringspunkter med dagens socionomutbildning i form av kopplingen mellan teori och praktik, personlig och professionell utveckling och verksamhetsförlagd utbildning.
Under presentationen exemplifieras de fem faserna; (I) den självcentrerade fasen, (II) bära- eller bristafasen, (III) förståelse av situationen utan förmåga att handla utifrån förståelsen, (IV) förmågan att förstå och handla utifrån förståelsen, (V) förmågan att förmedla det egna yrkeskunnandet, i syfte att ge redskap som studenten, handledaren och läraren kan förhålla sig till. Studenten behöver förstå den kontext varinom socialt arbete verkar men den behöver också reflektera över sig själv i detta sammanhang. Modellen är ett stöd för egenreflektion men också ett stöd för handledare och lärare genom att tillämpa modellens faser som en vägledning i denna process.