Den Sverigebaserade historiematerialistiska feministiska teoretikern Anna G. Jónasdóttir är mest känd för sitt begrepp kärlekskraft, som hon ser som en grundläggande, exploaterbar mänsklig kapacitet jämförbar med men distinkt från arbetskraft. Kärlek, menar Jónasdóttir, är en produktiv, livgivande kraft och praktik med både omsorgsmässiga och erotiska komponenter, som behöver tas på teoretiskt allvar som oreducerbar faktor av historisk betydelse. Utifrån en unik läsning av de historiematerialistiska premisserna och en respekt för radikalfeministiska frågeställningar argumenterar Jónasdóttir för att den könsdistinkta materiella basen för kvinnors underordning i formellt jämställda patriarkat står att finna i mäns exploatering av kvinnors kärlek.
Kapitlet introducerar Jónasdóttirs bidrag med fokus på två teman som behandlas i hennes senare arbeten (2009–2023). Först redogör jag för hennes tolkning av Marx och Engels skrivningar om historiematerialismens grundläggande premisser och visar hur den underbygger en analys av kön och makt som skiljer sig från marxianska feministiska analyser fokuserade på omsorg och arbete. Därnäst visar jag på den ökade relevansen av Jónasdóttirs analys av kärlek inom ett marxistiskt ramverk. Huvudargumentet här är att människors förmåga till och behov av kärlek (i bred bemärkelse) får en alltmer framträdande roll som exploaterbar – och därmed revolutionärt betydelsefull – mänsklig kapacitet, i och med kapitalismens och patriarkatets utvecklingstendenser.