Det finns en allmän föreställning om ett starkt engagemang för en hållbar omställning bland unga. Tidigare studier om ungas engagemang i hållbar utveckling har främst fokuserat på "goda exempel", där ungdomars aktivism och organisering kring hållbarhets-och miljöfrågor lyfts fram med Fridays for Future som ett framträdande exempel (Molder m.fl., 2021; Sloam m.fl., 2022). Detta är emellertid inte alltid fallet. Bland unga finns även ett utbrett motstånd mot hållbarhetsfrågor (Urberg & Öhman, 2024), men framför allt en brist på intresse och engagemang (Ojala, 2015; Urberg, 2025). Detta motstånd och passivitet har skapat nya utmaningar inom miljö- och hållbarhetsutbildning som kräver en utvecklad didaktisk respons. I denna studie undersöks hur lärare i sin undervisning hanterar motstånd mot hållbar omställning. Studien tar sin metodologiska utgångspunkt i den nordiska/tyska didaktiktraditionen för att förstå lärares handlingar (Hopmann, 2007; Klafki, 2000; Öhman, 2014). Det didaktiska perspektivet används som ett verktyg för att skapa kunskap om lärares undervisningsstrategier. Detta innebär att vårt intresse för lärares handlingar inte endast är ett intresse för handlingar i allmänhet, utan fokuserar på lärares handlingar i förhållande till eleverna och det specifika undervisningsinnehållet, i detta fall hållbar utveckling. I studien har vi därför intervjuat 9 olika yrkesverksamma lärare på grundskolans senare år och på gymnasiet. I analysförfarandet användes kvalitativ innehållsanalys.I studien identifierades tre strategier som lärare använder sig av när elever uttrycker motstånd. I den första strategin, den relationsorienterade, använder lärarna ett tillitsbaserat, icke-dömande och didaktiskt känsligt förhållningssätt och behandlar motstånd som något önskvärt och konstruktivt. Vidare framhöll lärarna att pluralistiska diskussioner inom den värdeorienterade strategin kan bidra till att utmana elevernas värde-positioner. Slutligen identifierades också en kunskapsorienterad strategi där lärarna framhöll en kollektiv syn på kunskap och vetenskap.Den relationsorienterade strategin utgör grunden för dessa lärares hantering av motstånd och konflikter. När den relationella strategin är framgångsrik kan lärarna lägga till den värdeorienterade strategin och den kunskapsorienterade strategin. Gemensamt för alla strategier är dock att lärare vill handla icke-dömande och att de aldrig har som syfte att dominera eleven och genom tvång upprätta ett undervisningsparadigm som möjliggör lärande. Lärarna beskriver att många miljö- och hållbarhetsfrågor är potentiellt kontroversiella och att det ibland kan vara svårt att lyfta och hantera dessa frågor i klassrummet. De framhåller ett pluralistiskt förhållningssätt som lämpligt vid sådana diskussioner även om det också skapar vissa utmaningar. De påpekar att värdefrågor är extra känsliga, eftersom de ofta är kopplade till elevernas materiella och värdemässiga positioner. Hållbarhetsfrågor är också ofta knutna till kön, social bakgrund och etnicitet. Vidare använder lärarna pluralism och ett relationellt förhållningssätt för att avgöra när pluralismens gränser överskrids. Dessa överväganden måste grundas i relationellt förtroende genom ett tillitsbaserat, icke-dömande och didaktiskt känsligt förhållningssätt.