Förmågan att kommunicera och samarbeta över olika gränser är en nyckelkompetens för blivande ingenjörer, samtidigt som känslan av tillhörighet till det egna utbildningsprogrammet är central för studenternas motivation och engagemang. I denna studie har vi utvecklat och prövat en modell i form av studentledda tillämpningsseminarier, där äldre studenter fungerar som seminarieledare för yngre studenter. Syftet har varit att skapa aktiviteter som både tränar kommunikations- och samarbetsförmåga och stärker programtillhörigheten genom länkning mellan kurser och årskurser. Aktiviteten genomfördes med tredjeårsstudenter som seminarieledare och med förstaårsstudenter som deltagare i en kurs i mekanik. Aktiviteten utvärderades genom intervjuer, enkäter och kursansvarigas observationer. Resultaten visar att seminarieledarna upplevde aktiviteten som meningsfull träning i att anpassa kommunikation till en annan målgrupp och att seminariedeltagarna uppskattade kontakten med mer erfarna studenter, vilket bidrog till inspiration och ökad förståelse för programmet som helhet. Samtidigt framkom utmaningar, bland annat variationer i svårighetsgrad och förberedelser mellan grupperna. Slutsatsen är att modellen är resurseffektiv, uppskattad av både studenter och lärare och kan återanvändas med vissa justeringar. Den erbjuder ett konkret sätt att både främja kommunikativa färdigheter och stärka studenters programtillhörighet.