Förskolan har i uppdrag att erbjuda en verksamhet som främjar en livslång lust till lärande. Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan, vilket innebär att barn i behov av stöd ska få stöd utifrån de behov som framkommer. Det är inte barnet som ska ses som bärare av problemet utan barnets svårigheter ska ses i relation till situationen. För att säkerställa att alla barns behov tillgodoses ska förskolan dokumentera de insatser som görs. För barn i behov av stöd skrivs därför handlingsplaner. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur barn i behov av stöd beskrivs och kategoriseras i förskolans handlingsplaner. För att ta reda på detta har handlingsplaner samlats in och analyserats. Resultatet visar att övervägande del av handlingsplanerna har fokus på barnet och en mindre del på hur verksamheten anpassas efter barnet. Barnens tillkortakommanden beskrivs i högre grad och de kategoriseras utifrån de svårigheter som uppstår vad gäller språk- och kommunikation, socialt, beteende och medicinska aspekter. I resultatet framkommer även skillnader mellan barnens kön vad gäller kategorisering och beskrivning av barnens styrkor. I diskussionen lyfts resultaten och problematiseras utifrån förskolans uppdrag samt tidigare forskning. Vidare i diskussionen lyfts frågan kring språk och makt och hur pedagogernas sätt att uttrycka sig i handlingsplanerna kan påverka barnens