Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetsterapeuter går till väga för att genomföra en informationsöverföring till alla personliga assistenter hos en brukare samt hur arbetsterapeuter anser att informationsöverföringen till personliga assistenter fungerar. En kvalitativ ansats valdes och informationen inhämtades via intervjuer med 9 arbetsterapeuter i öppenvården i Västmanlands och Gävleborgs län. Resultatet visar att: det är få av arbetsterapeuterna som tycker att informationsöverföringen fungerar riktigt bra. Flertalet anser att det är lättare att nå fram och få en bra kommunikation med de personliga assistenterna om de är intresserade och insatta i sitt arbete. Arbetsterapeuterna beskriver att informationsöverföringen sker utifrån varje enskilt fall och hur många som är närvarande beror på vad som arbetsterapeuten vill informera om. Valet av tillvägagångssätt och hur många som man träffar inom gruppen beror mycket på vad ärendet handlar om och vilken kompetensnivå som de personliga assistenterna har. Att nå fram till alla i gruppen med information är svårt, eftersom de personliga assistenterna oftast jobbar på olika tider. Det är också svårt att veta vilka som tar eller får del av informationen då det inom vissa grupper ofta byts personal. Det är nästan uteslutande arbetsterapeuten som tar initiativ till uppföljning genom att ringa och fråga hur det har gått. Författarna kan konstatera att arbetsterapeuterna är flexibla, arbetar med både offensiv och defensiv informationsöverföring beroende på de personliga assistenternas kunskapsnivå. I sitt informationsgivande förhållande till de personliga assistenterna använder sig de flesta arbetsterapeuterna av den induktiva principen (Christensen och Jensen 2004) genom att utgå ifrån det enskilda ärendet i informationsöverföringsstillfället. Vid framtida studier av ämnet bör även de personliga assistenternas bild av informationsöverföringsprocessen delges för att ge en bredare bild av processen.