Lärande kan ses som en livslång process där vi konstruerar oss en världsbild i relation till världen och andra människor. I skolan möter vi människor med andra synsätt och föreställningar och vi möter också skolkunskaper som skiljer sig från våra vardagskunskaper. Inte minst i de naturorienterade ämnena kan mötet innebära en sådan krock och därför framstå som både främmande och skrämmande för många elever. Om skolans sätt att introducera naturvetenskapen blir för avlägsen elevens vardagskunskaper finns en risk att eleven endast lär sig begrepp och utvecklar ett kunnande om fenomen utan att kunna ge dessa ett sammanhang.
Syftet med detta arbete är att undersöka hur några naturvetenskapliga begrepp introduceras i några centrala läroböcker i fysik, inom området elektricitet, samt vilken mening de ges. Vi vill därefter undersöka vilken mening elever ger dessa begrepp. Vi har utfört en intervju med ett fåtal elever och avser därför inte att göra några generaliseringar med vårt arbete utan ambitionen är att föra en diskussion om vad elevers vardagskunskaper kan innebära.
Resultatet visar att elevernas uppfattningar om begreppen i elektricitet ofta skiljer sig från den mening som finns i läroboken. Eleverna använder sig visserligen, till viss del, av ett naturvetenskapligt språkbruk, men det är ett mycket fragmenterat språkbruk där de blandar ihop begreppen med ett vardagligt språkbruk när det naturvetenskapliga inte räcker till.