To Örebro University

Under de senaste decennierna har rättsliga reformer ökat kraftigt. Idag satsas stora summor pengar och mycket tid på området. Ett stort antal organisationer och länder ser idag rättsreformer som något av det viktigaste i utvecklingssamarbeten med länder i tredje världen. Som grund för de flesta av reformerna finns principerna om rättsstaten. Organisationerna och ett stort antal av världens ledare ser rättsstaten som en lösning för olika problem, inte bara rättsliga utan även ekonomiska och politiska. Med rättsstaten menas bland annat att ett lands rättssystem skall vara rättssäkert och effektivt, att det skall råda likhet inför lagen och att ingen skall stå ovanför lagen. Det är dock inte så enkelt att definiera rättsstaten utan den har en mängd olika betydelser.

Det finns dock idag en skepticism mot hur rättsstatsbegreppet används. Kritiken mot biståndsaktörerna är omfattande och mycket allvarlig. Den riktar sig mot allt från problemen med att definiera rättsstaten, hur rättsstaten används av organisationerna, hur reformerna genomförs och resultaten av dem. Enligt kritikerna gör biståndssamfundet många fel och det är mycket som behöver förändras.

Redan på 1960-talet genomfördes rättsreformer, fast då i mindre skala än nu. De genomfördes av en rörelse kallad rätt och utvecklingsrörelsen. Den bestod främst av en grupp amerikanska akademiker och jurister, som ville övertala andra om vikten av rättsliga reformer. I mitten av 1970-talet dog dock rörelsen ut efter mycket kritik mot den. Bland annat kritiserades den för att vara etnocentrisk och för att den inte lyckats med vad den föresatts att göra. Om man ser på kritiken mot dagens rättsstatsrörelse liknar den på många sätt kritiken mot rätt och utvecklingsrörelsen. Flera forskare menar därför att dagens rörelse borde ha lärt sig mer av sin föregångares misstag och inte göra alla de fel den gör idag. De tror att det finns risk att rättsstatsrörelsen kommer att dö ut precis som rätt och utvecklingsrörelsen.