To Örebro University

Sittandet och vila har betydelse för äldre rullstolsburna personers möjlighet att vara delaktiga i de dagliga aktiviteterna. Arbetsterapeutens roll är bl.a. att främja aktivitetsutförandet för rullstolsanvändaren och sittandet är en viktig förutsättning för detta. Arbetsterapeuten på ett särskilt boende har oftast stora arbetsområden, och har inte möjlighet att vara med de boende dagligen. Det är omvårdnadspersonalen som stödjer de boende i vardagen. Omvårdnadspersonalens perspektiv på betydelsen av sittande och vila påverkar den rullstolsburne personens möjlighet att få vara delaktig i utförandet av dagliga aktiviteter.

Studiens syfte var att belysa hur omvårdnadspersonalen, på särskilt boende, beskriver sittandets och vilans betydelse för den äldre rullstolsburne personens möjlighet till aktivitet och delaktighet. En kvalitativ intervjustudie gjordes där urvalet var ändamålsenligt. Nio omvårdnadspersonal intervjuades och en kvalitativ innehållsanalys användes. Resultatet redovisades i fyra huvud- och sju underliggande kategorier. Huvudkategorierna belyste: 1. Omvårdnadspersonalens beskrivning av hur de upplever sittandets problematik, och dess lösningar, 2. Omvårdnadspersonalens roll, samt påverkansfaktorer vid aktivitetsutförande i rullstol, 3. Vilans betydelse under dagen och 4. Den egna kunskapen och synen på arbetsterapeuten som kunskapsförmedlare.

Respondenterna beskrev att de upplevde att en bra sittställning i rullstolen samt möjlighet till vila och sträcka ut kroppen under dagen, var viktiga faktorer för den rullstolsburne personens aktivitetsförmåga och välmående. Detta var något som omvårdnadspersonalen diskuterade och eftersträvade dagligen. Respondenterna upplevde dels att de kunde tillfredsställa vilobehovet, dels att de inte kunde det p.g.a. att tidsbrist och inrutade rutiner ibland hindrade detta. Kunskap om vila och sittande var något som respondenterna upplevde att de hade, trots att få utbildningsmöjligheter erbjöds.