Syftet med detta självständiga arbete är att belysa hur förskollärare arbetar med flerspråkiga barn i förskolan. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats där jag använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som för datainsamling. Sex pedagoger som är verksamma inom förskolan har deltagit i denna studie. Det är dessa svar som ligger till grund för denna studie. Utgångspunkten för studien är synen på språkutveckling ur det sociokulturella perspektivet som är ett samlingsbegrepp för teorier som utvecklades av Lev Vygotskij pedagogiska studier (1896–1934). Resultatet visar att samtliga respondenter jobbar aktivt med att utveckla det svenska språket hos flerspråkiga barn. Det finns en medvetenhet hos förskollärarna om vikten att utveckla det svenska språket och dess påverkan på barnens utveckling och livslångt lärande. Från resultatet kan vi också se att det inte finns några speciella strategier som förskollärarna använder som är specifika förflerspråkiga barn, man jobbar likadant med samtliga barn. Det ges dock extra stöd till de som har ett annat modersmål än svenska. Den vanligaste strategin är att kommunicera och upprepa i stor omfattning oavbrutet med barnen och att kommunikation inte bara är verbalt. Pedagogerna framhöll som viktiga att man skulle vara lyhörd, använda sig av olika kommunikativa medel och att kunna förmedla kunskap på ett nöjsamt sätt. Det resultat som erhålls från denna studie kring vilka strategier man bör använda för att utveckla det svenska språket hos flerspråkiga barn och vilken roll pedagogen har i detta arbete är i enlighet med de tidigare studier som presenterats i arbetet.