Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares upplevelser av arbetet med samverkan med vårdnadshavare som har barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Utifrån dessa upplevelser och erfarenheter undersöks det om det finns några skillnader i den samverkan som sker med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och vårdnadshavare som inte har barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Den empiriska grunden för denna studie bygger på intervjuer av sex olika förskollärare för att få en nyanserad bild av hur samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd upplevs. Resultatet visar på att förskollärarna anpassar samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd på vissa sätt som de inte gör med de andra vårdnadshavarna. Förskollärarna kan använda sig av andra verktyg till att kommunicera och samverkan med dessa vårdnadshavare upplevs som tätare med fler inbokade möten mellan vårdnadshavaren och förskolläraren. Samverkan upplevs även ge barn i behov av särskilt stöd bättre förutsättning till stöd både på förskolan och i hemmet.